Nu är ju jag varken gift eller sambo. Vi är särbo, mer praktiskt för våra barn.

Den här mannen ger mej pirret i magen. Det räcker med att tänka på karlsrackarn!

Å sen bara bilden. Löjtnantshjärtan, så vackra.

Vilken underbar bild!

Jag är gift med världens mest underbara man.

Han har bara det. Jag behöver bara tänka på honom så blir jag glad, han lyssnar, han bryr sig… Ja, listan kan göras längre.

Men, som sagt, jag behöver bara tänka på honom så blir jag glad.

Sen är det också detta med att han jobbar en bit hemifrån och det kan bli någon/några veckor emellan som han är hemma så blir glädjen ännu större…

Jag vet inte???

Lyckan i mitt äktenskap är framför allt att jag får bara vara den jag är… Vetskapen att jag är älskad med alla mina fel och brister…

Och att han verkligen bemästrar det gamla talesättet…

"Älska mig som mest när jag förtjänar det som sämst - det är då jag behöver det som mest…"

Frihet och respekt tycker jag är fundamentalt, nu är jag ju inte gift men vi har varit tillsammans i ungefär 40 år och vi har haft det väldigt bra.

Humor är också något som behövs, och det finns det massor av.

jag min sambo är en bit av mig käns det som..Det är min vän eller min fiende.Alla dagar är ju inte i rosenrött. men vi förstår varandra..

För mig handlar det om saker som att hon accepterar, respekterar och älskar mig trots att jag har så många fysiska och medicinska problem. Sedan är vi överens om i stort sett allt här i livet utom matvanorna, där är vi diametralt olika, men det gör ingenting.

Frihet och respekt är givetvis bland det allra viktigaste. Sedan beror det lite på hur man själv är vad för slags partner som passar en bäst.

Eftersom jag alltid varit en mycket viljestark person med gott självförtroende, så krävs att partnern är likadan. Annars tar jag över fullständigt (och bli uttråkad)  Turligt nog för mig så hittade jag honom

Sedan är givetvis förtroende enormt viktigt - att man kan lita på sin partner. Min gubbe gör det han säger att han ska göra - och det han säger att han aldrig skulle göra, det har han heller aldrig gjort

Sen är det bra att ha några gemensamma intressen, samma värderingar i stort och ligga på samma intellektuella nivå.

Jag älskar hans förmåga att alltid se lösningar (jag ser problemen) och vara positiv (jag kallar mig själv realist… andra säger pessimist…). Jag älskar tryggheten och vanan vi har fått av varandra, men även dynamiken våra olikheter ändå ger. Jag älskar hans stora hjärta och hans integritet.
Jag är glad att han respekterar mig som jag är. Tillsammans försöker vi vara en stabil grund för vår lilla familj. Ibland viner det lite runt knutarna, men hittills har vi klarat ut det utan större mankemang.

Vi hör helt enkelt ihop. En relation innebär ju många utmaningar och olika perioder, goda och mindre goda. Det känns helt enkelt att vi har band som är ngt större och starkare än vårt sinne.

Speciella härliga egenskaper, Tillåtande, Generös och så himla positiv.

Vi har varit gifta i 15 år.

Jag har två kraschade äktenskap bakom mej.

Han är allt. Tröstar mej. Hjälper mej. Min färdtjänst. Min hemtjänst.

Vi har vuxit samman till ett träd. Vi har det gott tillsammans. Han ser inte alla fysiska skavanker utan mitt inre. Han älskar mej som jag älskar honom.

Det är underbart att läsa om er lycka, det känns som den strålar ut genom skärmen.

#12

som tallen och granen som står tätt ihop vid vårt torp. jag brukar sitta på verandan och titta på dem och tänka att de är som ett gift gammalt par

#14, det är ju en trädavbild av mig och min man! En lite kortare och tjockare, brevid en lite längre och ståtligare men ändå med visst omfång….

Jag tänker mig en god relation/äktenskap som sådant..

"Don't walk behind me - I may not lead…

Don't walk in front of me - I may not follow..

But do, please do walk beside me…"

Erich Fromm har sagt/skrivit: 

"Omogna kärleken säger: "Jag älskar dig, för jag behöver dig." Äldre kärleken säger: "Jag behöver dig för att jag älskar dig"."

Värt att fundera på tycker jag.

#17 Så sant Mavios…

Ja, jag tror ju ingen har det gulligulligt varje sekund, men tråkigt hade ju det varit?! Idag har det slått gnistor här- men de är ju strålande det med, eller hur Cristine? Jag står mest för gnistorna och min man mer för syret som håller elden vid liv. Hahaha

Jag brukar se det som utvecklande helt enkelt.

Sedan är ju kramen efterår så mysig och så kan vi skratta för att vi varit så barnsliga

Ja det är klart att det måste vara lite spänning och liv i äktenskapet annars går man på slentrian. Det ska vara lite som ett äventyr.

Att vi är så väldigt bra kompisar. Han är min allra bästa vän och jag hans och det uppskattar jag allra mest.

Min man är alltid så omtänksam och gó…han lyssnar på mig när jag behöver någon som lyssnar och kramar mig varje dag och säger att han älskar mig. Han är min bästa vän helt enkelt!

Han är som en stor nallebjörn….

Min man har så mycket kärlek så han är som en ocean att ösa ur, helt underbart!