Jag saknar mina föräldrar. Mamma dog -93 och pappa -99.
Dom hade älskat att se mina barn idag.

Det är många tankar………….

Jag saknar min son och min far. Inte bara när alla träffas, men det är mest märkbart då. Men jag känner att de finns med på ett annat sätt än de gjorde under sin tid på jorden.

Jag saknar väldigt många som är andar. Jag har även egen tradition åt alla de andarna.  

I speciella dagar och helger fixar jag åt de eget fest med deras bilder i samlade på samma ställe och sedan tänder vi flera ljus. Jag som är ännu i familjen mest energikänslig, känner på mig vilka kommer att fira med oss. Vi hade bilder framme i spökhörnet, vad min yngsta son kallar det, i hans och hans systers studentdagar. Trots, att de säger emellanåt att de inte tror på morsas spökar, fanns det enligt de, min fosterson och en man som var min fästman med i festen. Nu blir samma sak imorgon när vi äter middag i allesammans. Men om nån kommer, vet jag inte än.  

Oj nu kom jag på. Fick man berätta sådant spöksak här eller tillhör det till ÖN?      

#3 Berätta hur många "spökhistorier" du vill. Vi som gillar dem läser och de som inte gillar får låta bli.

Andarna tillhör ju oss  (eller om det är tvärtom) så det är klart att de platsar!

Det är klart att du får..här finns inga får inte! Man får prata om vad som helst!

Det är roligt att höra att du gjort det till en tradition. Jag är säker på att de älskar att komma till dina fester. Dom gillar ju att bli uppmärksammade.

Jag saknar mina barn och barnbarn. De bor långt borta båda familjerna. Deras jobb gör att de inte kan komma hit till helgen.

Helt naturligt saknar jag mina föräldrar också, som finns på andra sidan. Mamma gick över för 10½ år sedan och pappa väntade tills januari i år.

Oavsett om det är mil eller död som gör att de mina inte finns här hos mig, så finns de i mitt hjärta.

Finns också en extra saknad när jag tänker på vår förra hund som fick sitt första epilepsi anfall just i påskhelgen för 2 år sedan. Vi fick ta bort honom pga det. Vår nya valp är lika gammal som han var för 2 år sedan, så vi går lite på tå just nu i och med det är vanligt att den här rasen som vi har börjar att få epilepsi när de är 1,5 år.

Men fy vilken otäck sjukdom hundarna får!

Ja, det är det. Man är väldigt maktlös. Det finns medicin, men det hjälper inte alla. Tack och lov är det inte så många hundar som får epilepsi.

Vi människor kan också få epilepsi. Skillnaden är att vi kan berätta hur vi mår och hur vi vill ha hjälp.

Oavsett vilken sjukdom som människor och djur får, så är det inte roligt, men det är en del av livet.

Tack… ni båda härliga damer, GunillaF och Cristine.

 Jag frågade för att… När jag började för några år sedan prata om "mina spökar", som ändå har alltid varit en naturligdel av mitt liv, har jag flera gånger öppnat munnen i fel tid och på fel plats.  

Jajämen mina andar är bortskämda. Om de känner sig bortglömda, kommer de busa hos mig och gör det så länge att de får min uppmärksamhet.

Kram till er båda.

#9 Tack för tipset. Nu vet jag hur jag ska göra med den som busar omkring mig. Jag har saker som flyttar sig här och jag vet vem det är som gör det.

Tack Pirkkolino..och om du inte lagt märke till det finns det en tråd som härinne som heter tro och anlighet  där kan du berätta om dina erfarenheter av  andevärden också.

Tack Cristine….. Tro och andlighet. Jag letar den tråden. 

 Jag kan ta risken och skriva där trots att jag är i tänkandet en buddist.. Det kan nämligen komma nån "kristen troll" och försöker äta upp mig.   Men jag är inte lättskrämt typ…

Trollen tar vi hand om!

Ja.. jag litar på dig och GunillaF…att ni får även trollen hålla sig i skinnet..

Naturligtvis saknar jag barnen. Men de bor ju en bra bit bort och har nyss varit hemma. Sonen hade bjudit sina vänner i England på lite svensk påskmat igår. Tro att han precis som vi tycker att det kan vara gott med en öl till maten så saknade han påskmusten.  HUr hur mycket vet jag inte, men vi brukar skoja om det.

Ikväll kommer våra trevliga grannar hit, Vi skall äta lite gott och bara slappa.  Hoppas Ni gör det samma vare sig ni är hemma eller borta. Själv eller tillsammans med andra.

Kramis

I går var vi och alla barnen med familjer samlade för en liten påskbuffe och för att få vara tillsammans med varandra.

Men saknaden efter mina föräldrar och min mans föräldrar finns där.Eftersom de alltid var med när vi brukade träffas vid sådana här tillfällen när vi alla är samlade.

Saknaden finns alltid men det är mer känn bart vid jul födeledagar och som nu i påsk.

Vi hade jättetrevlig i går men idag har jag så f….baskat ont eftersom jag gjorde mer änn min  kropp tålde i går.Men det är det värt när vi får vara alla samlade.*s*

Så idag har jag varit helt  orkeslös med mera värk änn vanligt och trött .Så nu har jag sovit nästan hela dagen i dag men jag ska snart krypa ner i sängen igen men i morgon lär det vara bättre.

Ett foto av maten men jag glömde fota tårtan jag gjort. Det var grädde med hallon i mellan och grädde och jordgubbar utan på.*Den blev godkänd av alla*

Väggen bakom är ful eftersom tapeterna är bortdragna,för tillfället står allt stilla med renoveringen*s*

Porslinet är ner plockat så jag fick ta vad jag hade kvar i skåpen=)men det gick det oxå.

Ha en fortsatt bra påskhelg.

Kram/Kerstin

.