När jag växte upp upplevde jag att det var väldigt mycket skrock hemma.
Jag har försökt skaka av mig det i alla år men vissa saker sitter fast.

Säger som Groucho Marx; om man ser en svart katt korsa vägen framför en så betyder det att kissen är på väg någonstans. 😺

Hos mig har detta om Ljung följt mig sedan jag var barn. Man ska inte ta in Ljung för då kommer döden på besök. Jag vet ju att det inte är så men …..Ljung har aldrig kommit in i huset eller på tomten. 🤭

#3: Min mor brukade ta in ljung och torka som eterneller. Märkte inte av några dödsfall trots det. Hade inte heller hört talas om skrocket om ljung och jag vet inte om min mor kände till det eller bara struntade i det.

#3 Jepp. Ljung skulle jag fortfarande inte ta in.

Betr Ljung - när jag köpte Ljung för att sätta på föräldrarnas grav hade jag en obehagskänsla då Ljungen stod ute vid trappan i väntan på plantering. Låter ju inte klokt när jag nu skriver det 🙂

Växte upp med en del skrock men tror inte jag direkt tagit till mig något.

Växteupp med mycket skrock, något av det sitter väl kvar, men det är ingenting jag låter styra min vardag med.

Jag tycker det är väldigt intressant med skrock och folktro, har lyssnat på alla avsnitt av en podd som heter "När man talar om trollen".
I mitt barndomshem så förekom väl lite sånt, men på ett respektfullt skämtsamt sätt, inte hånfullt men inte heller något något man på allvar trodde på. Det förhållningssättet har jag fortfarande.