Usch. Jag var en bitch utan dess like. Jag var otrevlig och uppkäftig, främst mot mamma, men även andra vuxna som jag inte gillade, många av mina lärare bl.a.

Idag begriper jag inte hur mina föräldrar stog ut med mig. Jag skulle behöft ett ordentligt kok stryk mellan varven 🫣

Sedan jag blev vuxen och fick egna barn, så har jag haft ett fantastiskt fint förhållande till mina föräldrar 🥰

Jag var nog rätt hanterbar. :)

• Åkte skateboard
• Programmerade
• Gick på konserter
• Drev en musik-tidning
• Spelade i band
• Anordnade konserter

Tyckte inte om festande ens då. Drack inte alkohol. Har aldrig någonsin rökt. Skötte skolan ok, även om jag la mer tid på programmering än läxläsning. Helt korrekt prioritering så här i efterhand.

Nu har jag egna tonåringar. Tycker vi har fin relation och att dom är enkla att ha att göra med.

Jag hade en knepig barndom och var ganska styrd hemifrån men vid 14-15 så brakade det loss.
Mina föräldrar tyckte nog det var jobbigt ändå visste de bara en bråkdel. Jag festade, rökte och struntade i skolan.

Jag träffade min man när jag var 18 och det var heller ingen rolig historia för mina föräldrar hehe. men det ordnade upp sig.

Min man och jag fick kämpa för ingen trodde på oss.

Jag var en mycket olycklig tonåring.

Var mycket hemma eller på ridskolan:
Ingen som festade eller så.

Känslig person. Blyg och försiktig.

Jag var nog ganska lugn. Hade många kompisar men vi hade inga stora utsvävningar. Tjuvrökte i 9:an men det var ingen hit 😃

Jag gick från otroligt stillsam och skötsam till att börja röka, vara ute längre än jag egentligen fick, testade att dricka rätt tidigt och hängde med folk som kanske inte var bästa umgänget (men inte allra värsta heller). Det höll i sig i kanske ett år. Sedan insåg jag att den hårda attityden i det umgänget och den livsstilen inte passade mig. Men jag var ändå fortfarande lite mer åt det vilda hållet och testade gränser.