Jag ser inget som helst fel med det du sa. Den där amerikanen verkar väldigt känslig och väldigt stingslig. Du har väl "freedom of speach", du med, tänker jag, så varför tjafsa om bullar? Jag skakar bara på huvudet åt den där märkliga personen.

#1: Skönt att jag inte är själv med att tycka det. Jag kände att det var en väldigt liten detalj att hänga upp sig på och kändes så väldigt petigt. Bara för att jag ville på ett enkelt vis berätta att de vi har här inte har glasyr och bakas i en gräddfylld form.

Ja, synnerligen petigt. Hoppas det inte är en individ som du behöver träffa ofta, för sånt tjafs klarar vi oss bättre utan.

Jag håller med.
Ytterst petigt.

Haha, att säga till en amerikan att de inte har uppfunnit allt är förstås en stor skymf.
Även om inte USA har funnits så länge så fanns säkert "äkta" kanelbullar där låååångt innan vi kom på det i Sverige.

Ja, de uppfann ju äppelpajen och pizzan, så varför inte kanelbullar? 🙄🤪
Nej, de har absolut inte uppfunnit allt. Men de verkar ju tro det.

Jag får väl vara motvals då och tycka att det ibland är ett himla liv om vad som är "äkta" eller inte. Det gäller allt från kanelbullar till pizza och carbonara. Man kan ge sig sjutton på att om man delar ett recept på en carbonara med grädde kommer det i vändande "en äkta carbonara innehåller inte grädde!".
Kanelbullen togs till usa av skandinaviska imegranter och utvecklades, eller amerikaniserades till att bli den amerikanska cinnamon bun de känner. Ibland kommer vi ju inte ens överens i sverige när det kommer till mat. Vilken färs ska användas till köttbullar, ska de serveras men potatismos eller kokt Potatis och är ärtor verkligen ett självklart tillbehör till anrättningen? Jag tänker lite att mat är som språk. Det förfasas över moderniteter, der är inte rätt, det måste rättas! Egentligen kanske mat är just dynamiskt och någonting som måste få utvecklas och influeras av andra kulturer. Missförstå mig rätt - jag är inte emot att i skyddar vissa varor, som falukorv eller fetaost, men jag ser heller inte varför vi måste berätta för någon att de gör fel när de lagar en carbonara med grädde. Nu vet jag ju inte sammanhang eller kontext i ditt exempel Undertaker, så ta mitt inlägg mer som allmänt tyckande. Personligen tycker jag att det roligaste som finns är facebookgrupper om pizza, men bara om någon helt naivt visar upp en bild på sin snabbjästa pizzadeg - shit vad det rör om! Det är inte den stackarn med snabbjäst pizzadeg som roar mig, utan hur många som efter der måste skriva "så gör man inte en äkta napolitansk pizza 😡"

#7: Jag förstår det du säger.

I detta fall tog jag upp det då jag ville dela lite fakta. Det handlade för mig inte om att säga att deras kanelbulle är fel. Jag kände att det var ett passande tillfälle att dela lite hur våran skiljer sig åt. Det är inte ovanligt att vi på de forumet delar information kring våra länder och kulturer när tillfället passar. Forumet har folk från hela världen så många brukar tycka det är kul med den informationen.

Men jag håller med dig. Om jag säger att jag bakat pizza ska ingen få för sig att hoppa på mig då jag bakat pizza och inte bakat en "äkta napolitansk pizza". Jag sa ju aldrig att det var det jag bakat, utan enbart att jag bakat en pizza. Bakar jag dock en "äkta napolitansk" pizza och står där med en färdigdeg och kiwi på pizzan förstår jag om folk blir upprörda. För då stämmer ju inte det jag säger.

Jag vet inte riktigt om jag håller med dig, men det kanske också är för att jag tänker att det mesta av drt vi lagar anpassas efter den kultur vi lever i. Det kan ha dandla om mer än kultur - råvarutillgång exempelvis. Jag tycker det är intressant hur mat skapar den här typen av känslor hos oss. Kag kan ju exempelvis, helt beroende på kontext, tycka att det är minst lika känsligt att känna ett behov av att berätta hur någonting "ska" vara om det inte är en del av frågeställningen. Typ som alla gånger någon visat en carbonara och får till svar "ser gott ut, men en äkta carbonara innehåller guanciale och inte bacon". Mat skapar så mycket känslor hos oss och det tycker jag är intressant! Det är både känslan av att skapa, visa och dela men också att skydda, försvara och förklara. Jag förstår om det är en miljö där man delar information om sin kultur och jag blir nyfiken - vad var den ursprungliga frågeställningen och med vilken känsla gick du in och berättade om den svenska kanelbullen? Vad gjorde den amerikanska kanelbullen med dig, om du förstår min fråga 😊

#9: Det var en person som beskrev hur han äter kanelbullarna för att undvika att få kristyr i skägget. Innan det hela hade vi pratat om hur jag äter croissants och hur några äter bröd (utan kanter). Så vi var inne på hur man äter olika saker för upplevelsens skull eller för att undvika kladd.

Då kom jag med att "Oh, stämmer, ni har kristyr på era kanelbullar! Äkta kanelbullar (alltså de svenska) har ingen så jag äter dem såhär infoga förklaring"

Därefter pratar en annan person om hur degen är och hur de bakar sina varpå jag berättar att våra inte bakas i grädde och passade på att dela ett exempel recept på en bulldegs bas. Visst finns det flera recept men de flesta är väldigt liknande.

Personen som inte gillade att jag sa "äkta" hoppar in i konversationen efter att vi diskuterat hur de skiljer sig åt och är som ända individ upprörd över hur jag kallade svenska kanelbullar äkta. Jag var väl mest lat och orkade inte skriva svenska (snäppet längre ord) och "våra" hela tiden blir lite otydligt då jag vet att till exempel här i Schweiz har de en syrligare fyllning och dessutom nötter. Så jag kände att "äkta" var okej för att hänvisa till svenska kanelbullar.

Så vi var 2 amerikaner och jag som skrev när amerikan 3 blandade sig i.

#10, jag hoppas inte du kände ett behov att att försvara dig. I så fall ber jag om ursäkt! Min fråga var helt nyfiken, och då med fokus på hur mat får oss att känna. Jag tror nämligen att det ligger så mycket mer i det här än bara petighet. Mat kan vara en del av en identitet, något vi är riktigt bra på (eller riktigt dåliga på för den delen). Att vara duktig kan ge status, vi bygger hierarkeier kring det och det kan ge oss en "wow-faktor". Det kan också vara förknippat med vår historia och vår kultur, eller våra minnen och känslor. Jag kan exempelvis inte alls förlika mig med hur min mans sida äter lutfisk eftersom min barndoms lutfisk är på ett annat vis. Jag tittar också snett på dem som äter äggost som tillbehör till sill och inte sötad med sylt som desert som vi med västkustskt ö-påbrå gör. Och heter det förresten sill, eller är det strömming?
Jag tror der ligger mer i det här än bara petighet. Mat enar och förenar, men provocerar också!
Min take kanske blir mer flummig, men jag tycker der är lite intressant. Åter igen, jag ber om ursäkt om du kände att du behövde få i försvar. Det var inte min avsikt.

#11:

. Jag förstår om det är en miljö där man delar information om sin kultur och jag blir nyfiken - vad var den ursprungliga frågeställningen och med vilken känsla gick du in och berättade om den svenska kanelbullen? Vad gjorde den amerikanska kanelbullen med dig, om du förstår min fråga

Tolkade detta som om du gärna ville ha mer detaljer kring det hela.

Jag tycker inte det är fel att säga när något är autentiskt. Däremot hatar jag när matsnobbar ska komma och säga åt andra att det är fel att laga mat på vissa sätt, vi alla behöver äta och inte alla orkar bry sig om hur maten originellt gjordes. Men då ska man förstås inte kalla det autentiskt och det ska då finnas en respekt för andra människors kulturer, precis som de människorna också ska kunna respektera att andra gör rätter på olika sätt. Ömsesidig respekt är nog ordet jag försöker hitta.

#12, det var det. Det är bara så svårt att avgöra i text om svaret är en reantion och ett behov att att försvara sig eller fakta. Hade det varit det första ville jag bara vara tydlig med min avsikt.

Min spontana känsla är att det kanske är just känslor kring mat som hänt här. För tre av er skapades ingen värre känsla kring kanelbullens äkthet, eller svenskhet eller vad det nu än må ha kallats. För den tredje kanske just "äkthet" blev en trigger i ett sammanhang där den amerikanska bullen är lika mycket en äkta bulle om än en amerikaniserad version. Lite som att jag aldrig säger "svenska tacos" när någon frågar vad vi ska äta till middag. Jag säger kort och gott tacos. Den svenska versionen har ju på något vis blivit så rotad i den svenska kulturen att det är vår version av maträtten. Lite som bullen genom åren tagits från oss till USA och blivit något annat och lite så som söta matbröd troligtvis lagt grund för det vi idag kallar kanelbullar. Det är liknande bakverk, men evolutionen har gett dem lite olika grenar. Kanske är det då rätt meningslöst att kalla något mer "äkta" eftersom mat hela tiden utvecklas.

#14: Jag skulle heller aldrig i vardagen betona om det nu är svenska, mexikanska, eller vad som helst för tacos. Grejen är denna: I detta sammanhang handlar det ju om ett aktivt jämnförande. Jag tror du kanske missar det? För här handlar det om att skilja på vilken man pratar om för att inte trassla ihop det. Målar jag min vägg blå så målar jag den blå men jämnför jag blåa nyanser snackar jag knappast om blå och blå utan om kanske marinblå och kobalt blå. Eller vad vet jag. Och som redan förklarat så valde jag äkta då ordet är snäppet kortare än att skriva svensk, men fortfarande tydliggör att jag inte bara pratar om kanelbullar utan just den svenska kanelbullen. För ja, pratar jag om kanelbullar menar jag kanske den som har nötter i fyllningen? Eller varianten gjort med en helt annan slags deg?

Lite som att jag aldrig säger "svenska tacos" när någon frågar vad vi ska äta till middag.

Skulle någon fråga vad jag bakar skulle jag svara kanelbulle. Först om de frågar vad för kanelbulle skulle jag betona att det är en "äkta" eller ja, svensk.
Det handlade verkligen enbart om att försöka se till att man inte trasslar ihop sorterna. Målet var inte att klandra eller försöka gå in på kanelbullens hela historia. Kanelbullens "förfader" var en tysk kanelbakelse till exempel. ;)
Som du säger så utvecklas mat. Men det jag vill försöka få fram är att jag i detta sammanhang behövde skilja på kanelbulle och kanelbulle på ett vis som inte förvirrar.

Ska även betona att jag inte känner ett behov att försvara mig. Jag försöker enbart förklara för dig, oh-la, hur jag menade det hela då du drar upp mycket generella situationer, etc. i dina förklaringar. På så vis får jag intrycket av att du nog missuppfattar att jag menar exakt det som står. Inget mer. Inget generellare.

#1: Jag fattar inte varför det är så vanligt att nämna freedom of speech/yttrandefrihet i situationer som inte har något med det att göra.

Yttrandefrihet handlar om att ett lands befolkning får uttrycka sig som de vill utan risk för att t.ex. bli tystade på något sätt av landets ledning, det innebär inte att man är skyddad från att folk säger emot ens åsikter på ett personligt plan. Om man inte fick säga emot folk så hade vi ju däremot inte haft yttrandefrihet.

#0: Jag tycker inte att det är problematiskt. Såklart måste man få "utveckla" eller göra sina egna versioner av saker, det är oundvikligt och mänsklighetens utveckling skulle stanna av om man inte fick göra det, men för det behöver man ju inte ignorera att det t.ex. när det gäller mat finns mer ursprungliga versioner av många rätter. Kommer man från ett ställe som har just sådana rätter och/eller en stark matkultur i allmänhet så lär man sällan tycka att andra versioner av dem är annat än dåliga imitationer. Vågar knappt tänka på vad mexikaner skulle tycka om svensk tacos t.ex. :') Väldigt fånigt att då bli kränkt om versionen man själv är van vid anses som mindre äkta/sämre/för olik originalet.

#18: Bra skrivet angående utvecklingen.

Vilken bra diskussion detta är! 👍🙏😊
Instämmer i att hen som påstod att den amerikanska kanelbullen är den ursprungliga/ autentiska var lite väl petig. För en amerikan, så är det ju säkert just den amerikanska bullen med sockersmet på, som är den äkta kanelbullen, medan det för oss, här i Sverige, är den vanliga bullen med kanel, socker och smör i fyllningen som är den äkta kanelbullen.
Det finns många känslor kring mat och vissa traditioner är lokala eller t o m endast bundna till den egna familjen.
När det gäller kanelbullar, så bakade jag, i rätt många år, kanelbullar på en kalljäst deg och senare även med surdeg och jäst. Så det finns ju en del variationer även på dessa bullar 😊
På tal om surdegsbröd och surdeg, så går även där diskussionerna i höga vågor. Många hävdar att det inte är något ”äkta” surdegsbröd, om brödet också innehåller lite jäst. Personligen tycker jag att det är smaken, som är det viktigaste.
Vad beträffar Carbonaran, så lär den vara en amerikansk uppfinning från krigstiden och då gjordes den med bacon, lök, svartpeppar och ägg. D v s en variant på bacon med ägg, med pasta för mättnaden.
Här i Sverige serveras det alltid vitkålssallad till pizza och det är en mycket svensk uppfinning. Vi tenderar att göra saker nyttigare, därav kålsalladen till den oftast rätt mastiga pizzan.
Läs gärna måltidsforskaren Richard Tellströms bok Varje tugga är en tanke, där han berättar om olika mattraditioner.

#20: Oj, kanelbulle på surdeg låter spännande. Har du något recept du gillar?

#21 Jo, det blir gott, tycker jag och min familj 😊 Jag gör en vanlig bulldeg och tillsätter ca 1/2 dl aktiv surdeg och minskar ned jättemängden till 10 gram, till 1/2 liter mjölk. Den kräver lite längre jästid, så det bör man ta höjd för 😊

#22: Funkar det även helt utan jäst? Mest då jag har en tendens att vilja baka bullar just när jag inte köpt jäst.

#22 Det gör det, men då blir jästiden längre. Köp torrjäst, så har du alltid jäst hemma, när du blir baknödig 😊