Jag tror jag påverkats mycket av min barndom.

Jag hade en fin barndom som gett mig trygghet och bra värderingar.

#0: Det hade inte gjort någonting om
den varit barnvänlig.

Jag har fått klara mig själv från ung ålder. Som en släkting sa till mig i vuxen ålder " vi trodde inte du skulle överleva din tonårstid"
Det säger allt

Den var ok, överbeskyddad efter två barn dött i släkten.

Jag har haft en underbar barndom. Jag växte upp i trygghet och med massor av kärlek.

Ja, jag tror att alla människor påverkas av barndomens upplevelser och miljöer. Jag tror faktiskt också att alla har både positiva och negativa minnen från barndomen. Jag har t.ex. svårt att tro att det finns barn som aldrig någonsin varit rädda eller känt sig missförstådda, svikna eller orättvist behandlade - även om allt är relativt i jämförelse med andra. Det finns alltid någon som haft det värre, men barn kan vara olika känsliga.

Hur man som vuxen väljer att sortera, hantera och förhålla sig till minnen från barndomen är egentligen det som är helt avgörande.

Jag hade absolut perioder då jag var bångstyrig och tyckte att jag var både missförstådd och oälskad. Jag var en jäkla bitch i tonåren t.ex. jag var så otroligt elak mot min mor, så ibland fattar jag inte hur hon orkade.

Pappa hade jag respekt för, en sund respekt jag var inte rädd för honom. Jag tror aldrig jag har hört honom höja rösten, vare sig till mig, min mor eller syskon.

Men överlag så var min barndom väldigt fin och trygg.

#0:

Jag hade en bra barndom…som påverkar mig i stort och smått
Fick heller inga psykiska problem förrän i 20-års åldern. Så tiden före då (barndommen) är den enda tiden i mitt liv, som jag varit utan psykiska problem, så att säga.

Jag har haft en underbar barndom , mina föräldrar älskade varandra , visade ömhet och kärlek till varandra och oss barn, vi va 4 barn .

Jag minns mina somrar när vi bilade till Finland varje år , hälsade på mormor och morfar + farmor .
Skulle kunna skriva en bok om mitt Liv , har funderat på det länge . Såklart bråkade vi barn med varandra som syskon gör , mamma och pappa höjde aldrig rösten som jag minns det. Vi pratade med varann med respekt .

Hjälptes åt i familjen med hem sysslor, och allt som hör till. ❤