Jag svarade alltid med efternamn förut, när det "bara" fanns fasta telefoner. Men i mobilen svarar jag med förnamn. Det är säkert för att en fast telefon delas av hela familjen, medan mobilen är personlig.

Förr svarade jag alltid med efternamnet. Slutade med detta efter att mina döttrar och jag blev misshandlade och förföljda på internet. Däremot förväntar jag mig att uppringaren ska presentera sig med för- och efternamn, innan hen frågar om det är mig hen pratar med.

Ja, uppringaren ska definitivt presentera sig med både för- och efternamn! Annars får det vara.

Dör jag arbetade svarade vi alltid med efternamn och de sitter kvar men jag kanske borde modernisera mig.
Den som ringer säger både för- och efternamn. Känns så personligt om ett företag ringer och säger tex Hej det är Lars på Tele2.

Jag säger alltid " det är Maria"😉

Förr svarade jag med efternamn.

Minns att mina föräldrar förr svarade med telefonnummret.
Precis som att de som ringde inte visste vilket nummer de ringt😃

#5: De hade kanske ringt fel? 😉
Svarar med bara förnamnet numera. Förr svarade jag med både för- och efternamn.

När jag har väckning på morgonen så svarar jag oftast god morgon. Annars blir det, Hej det är + förnamn.

Jag hade en kompis som svarade "Ah" när man ringde. Visste ju egentligen inte vem man kom till. Jag vande mig efter ett tag.

Jag svarar alltid med förnamnet. Men om det är ett okänt nummer, försöker jag svara "hallå" bara, utan att presentera mig innan jag vet vem som ringer.

Det beror på vem som ringer. Ringer mamma så blir det oftast bara ett "Ja…" som inledande samtal.

Är det en kompis kan det bli både "hej" och "Ja" eller nåt annat passande.

Är det ett okänt nummer man råkar svara på så lägger jag till med ett misstänksamt "hallå?"

Svarar extremt sällan med namn.

När den fasta telefonen fanns så svarade jag alltid med efternamnet.
Nu för tiden eftersom jag i allmänhet ser vem som ringer så är det inte helt ovanligt att jag svarar Hallå. 😇

Brukar svara med förnamn, men om texten visar vem som ringer, kan det bli "anpassade" svar, beroende på vem det är….🙂

Svarar med för- och efternamn.

Svarar med efternamnet både i den fasta och mobilen.

Förut om jag såg att det var mamma som ringde så kunde det bli "Firma knyck och sälj" , eller "det är di däka" !
Hon kunde svara lika dant fast hon kunde säga "det är mor din"

Om jag ringer släkten så är det oftast jag säger "det är jag"!

Beror på vem det är. Är det någon jag känner säger jag bara hej eller liknande
Men är det någon jag inte vet, så säger jag bara förnamn

Det är så extremt länge sedan jag svarade i mobiltelefonen så jag minns faktiskt inte vad jag brukar svara med? Men jag vill innas att jag alltid svarar "hallå". Använder bara mobilen till att själv ringa med samt ta emot SMS med när det gäller mottagna PostNord, DHL och Schenker försändelser.

Ärligt talat avskyr jag, ja - jag riktigt HATAR smartphones. Vart man än går så går folk och glor i sina förbannade mobiler. Allt ifrån restauranger och nattklubbar och nu senaste diskussionsämnet när många artister vill förbjuda mobiler på konserter. Eftersom publiken hela tiden står och filmar och glor i sina mobilskärmar istället för att se artisten på scenen.

Men Mamma eller förnamn beroende på vem som ringer

#15 Har du en stationär telefon? Vad svarar du i den när det ringer?

#15: Jag hatar inte smartphones, har själv en som jag gillar, men håller verkligen med dej om att det har blivit helt galet med dessa mobiler, som folk verkar ha väldigt svårt för att lägga ifrån sej. Allra värst tycker jag att det är när små barn inte lyckas få uppmärksamhet från föräldrarna pga att dom hellre kollar i mobilen än ser på sina barn. Och när dom är ute och går och inte ser vad som händer runtomkring.

#18: Instämmer….!
En promenad borde betyda att individer tillbringar kvalitetstid tillsammans.
Att vara ett barn eller en hund, som förgäves försöker upprätthålla kontakt med sin uppkopplade och självupptagna följeslagare, berövar "hajken" på en viktig beståndsdel…

Är det bara jag som aldrig har svarat med mitt efternamn? Alltså säger man till exempel bara då Ana Johnson, känner som väldigt riskfyllt att säga hela. Jag brukar bara alltid säga hallå om det är ngn okänd som ringer så får dem helt enkelt berätta vad de vill, ibland svarar jag inte ens okända nummer,

#20: Jag tror att det där med efternamn hänger mycket ihop med den äldre generationen. Mobiler fanns ju inte så varje familj hade väl vanligen ett nummer dit alla fick ringa oavsett vilken familjemedlem man sökte.

Sen kan vi lägga till den där du-reformen vi hade i Sverige där man frångick titlar och började tilltala varann med förnamn och så. Då kan jag tänka mig att efternamnen allt mer började försvinna redan där.

Men sen iom mobilernas intåg och att alla har eget nummer och att man ser på displayen vem som ringer, så är egentligen efternamnet onödigt att svara med nu för tiden. Så tror det mest är äldre som svarar med det.

Och jag undrar om inte även förnamn börjar få stryka på foten för ett enkelt "hej" eller dyligt idag.

Men förnamn kan jag ändå känna känns bra att svara med ibland. Åtminstone när man får samtal från viktiga organisationer eller företag/bolag. När man liksom inte är tjenis med den som ringer utan vill hålla mer professionell ton. Säg en mäklare tex.

Jag har själv aldrig svarat med efternamnet, men det har nog att göra med att jag är (relativt) ung. Men ringer någon mig inom familjen svarar jag inte med mitt namn.

#21: Jag är nog klart yngst i tråden. 😅

Men jag lever i ett land då man talar i ni-form med alla man inte känner väl (som är vuxna). Så att jag då svarar med för- och efternamn är nog ganska så logiskt.

#23: Och vi som blev så glada när du-reformen infördes. De flesta lite äldre föredrar du framför ni, men jag har förstått att unga idag tycker att det är artigt att säga ni. Det tycker däremot inte vi (åtminstone de flesta av oss). 😁

#23 Jag är född i Tyskland, så är också van vid att man niar dom som man inte känner väl, men tillhör nog dom äldre här.
#24 Jag har aldrig fattat vitsen med den där du-reformen, men så var det någon som berättade för mig att det i Sverige var någon märklig klass-grej med att nia dom som stod högre i rang 🙄 så du-reformen var s a s en följd av socialiseringen av Sverige. Rätta mig gärna om jag har fel.

#25: Ni användes av de högre stående till de som stod under dem i rang. De i högre rang tilltalades med titlarna t.ex. Majoren, Proffessorskan, Kyrkoherden etc. Så det gällde att hålla reda på titlarna och inte tilltala någon med fel titel. Man fick då använda omskrivningar istället. Så att säga ni till någon var lite nedlåtande.

https://frageladan.isof.se/faqs/23349

#26 Tack! 🙏 Det var så det var! Vilket förklarar varför många inte tycker om när någon säger ni till dom.

#27: Sedan har de unga inte riktigt koll på hur det hänger ihop. När jag åt lunch på en restaurang för en del år sedan blev jag hela tiden niad av servitören och när han sedan serverade maten så sa han "varsågoda", varpå jag fick en väldig lust att svara "det är bara jag här", men jag hejdade mig. 😁 Han hade helt enkelt inte koll på att om man niar en person så är böjningen inte samma som plural-ni, utan det ska vara singular-ni.

#28 Oj! 😯 Det har jag aldrig hört!

#21: Ja då förstår jag, jag är ju bara 19 så tar nog priset för att va yngst (förlåt Neo) men har som sagt aldrig saga efternamn så de måste nog vara som du säger att det beror på hur det var förr i tiden, tack för förtydligandet ☺️

Vi svarade alltid med familjen och sen efternamnet när jag växte upp och jag ser än i dag telefonen på telefonbordet med sin nummerskiva ☎️

Idag svarar jag med förnamn men har aldrig telefonen på så det är sällan jag behöver svara ringer upp själv istället är emot det här med telefonin att vara tillgänglig jämt jag vägrar det där och skulle helt klart kunna vara utan en smartphone men flyg och tåg biljetter och banken tycker jag är smidigt att ha annars använder jag den inte. Såg nyss det var 5 veckor sedan jag ringde sist då till fars kusin nu hade han ringt igen igår så det är bara att ringa upp och höra vad han kan tänkas ha på hjärtat.

Jag är också den dom säger ni är 59 år uppfostrades på det viset och känner ett stort motstånd till att du-form finns det känns så oartigt och fräckt på något vis men använder du när jag skriver i trådar så det ser ut som jag hänger med lite i tiden men det gör jag inte är en gammal stofil som strävar bakåt och vill ha det som det var för 😎

#17: Vi har haft fast telefon, dvs mina föräldrar, sedan jag föddes. Och jag har själv haft fast telefon sedan jag flyttade hemifrån vilket är många årtionden sedan. Men iom att jag flyttade ut på landet för några årtionden sedan så helt plötsligt sa Telia upp mitt fasta telefonabonnemang.

För länge sedan svarade jag antingen med telefonnummret eller efternamn i fasta telefonen. Sedan gick jag över till bara förnamn. När mobiltelefonen kom dvs 2G GSM så såg man ju automatiskt på displayen vem det var som ringde. Och förutsatt att inte den telefoninnehavaren ringt fel så visst ju han/hon om vem han/hon förväntade sig skulle svara. Så då gick jag över att bara svara "hallå" eller "hej".

Är det någon jag känner som ringer så svarar jag bara Hej eller liknande.

Okända nummer svarar jag oftast inte alls på, men om jag gör det så presenterar jag mig med förnamn. Tidigare har jag i de lägena bara sagt Hej också, men jag ändrade det efter att ha haft ett jobb där jag behövde ringa upp folk (myndighet) och insåg hur mycket smidigare det är att direkt säkerställa att man pratar med rätt person. Men jag förstår givetvis om man inte är bekväm med det av olika orsaker.

När jag ringde ut från jobbet presenterade jag mig alltid med förnamn och efternamn, varifrån jag ringde och eventuellt lite kort om varför.

#18: Förstå mig rätt - själva mobiltelefonen är ju en fantastisk uppfinning förutsatt att mottagningen är perfekt överallt dvs i klarspråk på varenda kvadratmeter av jordens yta. Eller i vart fall av Sveriges yta därför de flesta ringer väl inom landet. Men det vet du ju säkert om att helt plötsligt lägger mottagningen av och man har helt enkelt inte kontakt med den man just pratade med.

Och detta retar mig något otroligt. Att de stänger ner de gamla mobilnäten 2G och 3G när de inte ens lyckats får varken 4G och 5G få täckning till 100%.

Att kunna ringa och skicka och ta emot kortare meddelanden via en mobiltelefon är självklart bra. Men allt annat som en smartphone kan är ju totalt meningslöst eftersom en bra dator, kamera, videokamera mm presterar bra mycket högre kvalitet. PROFESSIONELL KVALITET. Men jag förstår att många attraheras av smartphonens breda "kunskap" även om det inte är något som attraherar mig.

Att sedan smartphonen har blivit en slit- och slängprodukt då det är tillverkaren som bestämmer när det är dags att skrota den beroende på när smartphonen blir värdelös och antingen batteriet lägger av eller operativsystemet slutar fungera är BEKLAGLIGT!

#34:

Min Google Pixel har 6-7 års säkerhetsuppdateringar. Så om jag är lite rädd om batteriet (och inte lyckas ha sönder den på annat sätt) borde jag kunna ha den ganska lång tid framöver. Men så klart vore det bättre om man t ex kunde byta batteri i den, osv. Som det var förr.

#35 Går det inte att byta batteri i din mobil?

#36:

Nej, inte vad jag vet. Kanske går det att lämna in den nånstans så att de byter batteri. Men det är säkert ganska dyrt, så vet inte om det vore värt det… Alla mobiler jag har haft de senaste typ 10 åren har varit så, att man inte kan byta batteri… Vilket är ganska dåligt, egentligen.

#36: Om du minns de gamla 2G och 3G mobilerna från Sony Ericsson och Nokia så kunde ett förskolebarn byta batteri i dessa på mindre än 30 sekunder. Men så är det inte med nya moderna smartphones och på vissa måste man skicka in telefonen till proffs som tar en tusenlapp för att byta batteriet. ILLA! MYCKET ILLA!!

#37: Jag håller med dig!

Drar mig till minnes:
Så länge telefonnumren var någorlunda korta, svarade vi alltid med numret.
Från barndomen minns jag att numret var 4-siffrigt, och sedan hade vi 5-siffrigt väldigt länge, faktiskt ända in i "nutid", så länge vi hade ett fast abonnemang.
På den telefonen svarade vi alltid med nummer.

I och med min första mobiltelefon, började jag svara med förnamn, eftersom numren blivit otympligt långa för att rabblas upp…..

#37 Jag lämnade in min och jag tror jag betalade runt 600 för batteri och jobb.
Funkar jättebra nu.

#41:

Ah, okej. Det är ju bra.🙂
Men har du fortfarande säkerhetsuppdateringar till Android än? Om man får fråga. Jag använde min förra mobil i flera år utan sådana, då den bara hade uppdateringar i ett par år…Vilket också det kan kännas lite dåligt…😛

#42 Ja det kommer uppdateringar som vanligt.

#43: Själv är jag anti mot uppdateringar. Vet inte hur det är nu men förut kunde du få med 711 för dig totalt onödiga skräpprogram som bara tog upp en massa plats som du ville ha till annat.

Så säger alltid nej till uppdateringarna. Senast jag uppdaterade var februari förra året. Och det var av misstag, feltryckning.

#42 Visst det är möjligt att den blir mer sårbar på vissa punkter om den inte uppdateras. Men även jag kan intyga att mobilen och diverse appar kan fungera utmärkt även utan det. 😉

Enda gången jag brukar uppdatera är när en viktig app behöver en nyare ios. Och det behövs inte än.

#44:

Jaså, iaf jag får inga skräppogram av uppdateringarna 🤷 men jag tar nog det säkra före det osäkra. Är som oftast noggrann med Windows uppdateringar också, även när jag hade separat anti virus program, och brandvägg, var jag noga att alltid ha det uppdaterat. Men alla tänker vi olika.😊

#43:

👍