Nä. Mamma hade nån gammal päls hon ärvt av mormor. Den var tydligen värd rätt mycket pengar så hon behöll den. Men själv har jag aldrig ägt nåt med riktig päls eller läder eller så.

Jag har faktiskt en päls, tydligen rätt fin dessutom. Den är ärvd från min farmor och jag hade den några gånger när den var nyärvd. Obekväm rent etiskt och känslomässigt men väldigt bekväm rent praktiskt. Nu vet jag inte vad jag ska göra med den.
Använda den själv som kappa är uteslutet.
Slänga den känns inte heller bra, det räddar liksom inte minkarna som fått sätta livet till eller de som sitter i pälsfarmar nu.
Sälja den? Det kanske räddar några minkar men är ändå ett indirekt stöd för pälshandel.
Skänka till behövande? En varm och go' kappa…
Ge till Lasse som liggfäll? Garanterat uppskattad!
Göra hundleksaker av? Garanterat uppskattat det med.

Jag kanske ska tillägga att de två sista alternativen för mig absolut inte innebär något "nedlåtande", snarare tvärtom. Det skulle bli riktigt fina och lyxiga saker till hundarna, inte "slit och släng".

Vi ärvde dessutom en del mink- och illerskinn, de skänkte jag till kattägande kompisar och en vän som tillverkade och sålde hundträningsprylar.

Aldrig.

Pälsar har funnits med sen jag var barn men nja jag har svårt för det men köpte en för många år sedan en riktigt snygg sak som slutade med att jag begravde den och lät det återgå till jorden för det sitter så långt inne att använda.

Samtidigt känns det som dubbelmoral jag använder skinnskor har skinnmöbler äter kött så det här är en riktigt svår fråga men nej jag använder inte päls och även om jag gjorde så idag riskerar vi att bli nedsprejade av aktivister läste om en tjej för några år sedan i Örebro tror jag det var väntade på tåget då kom några fram med en sprejburk och målade ner hennes päls.

Min mamma hade flera pälsar. Lämnade in dom på vinterförvaring.
Det var jag som övertalade henne att sluta använda dom.
Hon tyckte päls var väldigt tjusigt.

#5: Förr i tiden, ansågs päls som något väldigt lyxigt och elegant. Jag hade 2 stycken, 1 pälskappa och en pälsjacka, bägge räv i olika färger.
Bägge dessa sålde jag för nästan ingenting. På dom auktioner som vi besöker, så är det svårt att sälja pälsar. En vacker minkpäls gick för 100:- hade säkert kostat många tusenlappar.

Jag har ärvt pälsar men aldrig använt dem. Det kom en tid då man nästan inte vågade visa sig i päls.
Jag gav de till PMU second hand.

Nej. Har aldrig ägt/använt en päls, och kommer aldrig göra det heller.

Aldrig.
Jag säger ”nej tack” till päls, skinn, läder, ull, dun osv… Klarar mig jättebra utan, och det känns bäst så i mitt hjärta 😊

#9: Dunjackor gillar jag inte, men jag använder skinnbyxor och läderbälten

Det här är verkligen något vi alla måste göra som vi känner med och en period i mitt liv var jag oerhört trångsynt med det här nåja är väl lite fortfarande och kan reagera och tänka när jag ser en päls men då på den tiden skulle jag in på det helt vegetariska och jag försökte många gånger men min sköldkörtel ser till att kroppen inte enbart nöjer sig med grönt så jag fick gå tillbaka till köttätandet och idag har jag inga problem med det.

Mitt köttätande och sköldkörtel hör egentligen inte hit det som är intressant är när man känner så och leva upp till allt det där man upptäcker minsta lilla skinnbit om så bara ett snöre av skinn i hemmet det blir oerhört jobbigt att leva upp till så det där fick jag ge upp men jag hann vara väldigt sträng med det något jag inte heller var tyst med och det ångrar jag idag för vem var jag att tala om för andra dom måste göra sitt och jag göra mitt men som sagt det är ett antal år sedan och jag kunde inte själv leva upp till det så där fick jag en nyttig lärdom predika inte det som man själv inte kan leva upp till 😎

Jag sökte runt lite på google i förmiddags om att använda päls en del anser att vintage pälsar eller ärvda är helt ok medan nyköpta och det som djuren utsätts för idag är något vi ska ta avstånd till och jag håller helt med.

Förr jagade man och levde på ett helt annat sätt ta vårt eget ursprungsfolk Samerna som exempel dom missköter inte sina djur tvärtom deras renar lever i frihet och jagar dom är det vilda djur och dom tar vara på pälsar skinn kött mm det blir en naturlig gång ett naturligt kretslopp av att ta men också ge tillbaka till naturen det är något som världens ursprungsfolk är bra på.

Det vi idag ser är en skrämmande vidrig djurindustri där djur torteras i fångenskap det ska vi kämpa med näbbar och klor för att få stopp på men skulle jag köpa vi tar ett renskinn som exempel från någon samisk person det skulle kännas helt ok för jag vet hur samerna tar hand om sina djur så väl.

Jag har handlat lite av den här kvinnan i Kiruna och det är fantastiskt fina saker samt att hon är Samisk det känns både tryggt och bra.

https://karin-vasara-design.webnode.se/

Jag minns första gången jag handlade av henne hur hon skickade dom mest perfekta proverna på kläderna det var sytt i tyg men så starkt och hållbart och så perfekt packade dom passade mig som handsken och jag kommer ihåg när jag hade provat proverna som kom så fint vikta i varje söm och jag i min tur skulle vika dom snyggt och skicka tillbaka jag skämdes faktiskt lite för inte fick jag till det lika snyggt som hon hade skickat dom till mig 😳

Det jag vill komma fram till är att vi har dom som gör dom här kläderna så väl och bra även för djuren och att det finns människor som tar och ger tillbaka till djuren och naturen sen har vi pengagalna som tjänar pengar på djurens lidande och det är det som gör så oerhört ont i så många av oss och jag hoppas innerligt att vi kan få stopp på det för inte ett enda djur ska fara illa och lida för att vi ska ha dom på oss som klädesplagg ❤

Jag kan tänka mig fårpäls.
Då använder man hela djuret så att säga.

Att däremot föda upp djur enbart för pälsen skull är ju helt förfärligt.

#12: En fårskinnspäls köpte min mor för ett antal år sedan och jag vet inte så mycket om att använda hela djuret så att säga den kunskapen har jag inte men minns jag rätt nu var jag inne i min vegetariska period då och tyckte det där var alldeles förskräckligt men jag sa inget till henne jag lät det bero och idag är den ett minne jag inte vill göra mig av med för jag vet hur glad mor var när hon hade köpt den där och hur hon trivdes med den så den får finnas kvar som minne.

Maria du sätter ord på det att föda upp djur enbart för pälsens skull är förfärligt och jag vill tillägga förkastligt det är det absolut vidrigaste vi kan göra mot liv ❤