En ev mina söner hade anpassad skolgång.
Han är född sex veckor för tidigt och hamnade därför lite snett när det var dags för första klass.
På den tiden fanns ju lekis så när hans årsjämna barn började skolan började han på lekis på hösten vid vårterminen gick han i liten grupp i skolan tre halvdagar i veckan och resten på lekis.
Det var ju andra tider då.
Skolan ställde upp bra.
Han hade ju problem med maten men hans lärare fixade en smörgås och choklad när hon såg att orken inte fanns.

Nu vet jag inte vad för problem ert barn har
Men vi var tillsagda att inte tjata om maten utan låta extra personal på skolan ta det och att vi skulle sluta tjata

Vill ert barn ha undervisning eller kommer det att bli en kamp?
Har ni bra stöd från BUP?

#1: vi har precis börjat utredning på BUP.

Allt är en kamp. Om så det handlar om mat, dusch, skola. Eller skola hade nog fungerat med rätt hjälp.
Han har varit svår med mat sen han föddes.

Allt som händer vill jag inte ta här. Jag orkar inte..

#2
Jag känner med er.
Med vår son bara vände det när han slutade skolan
Han gick ut med ett par ig i några ämnen.
Jag tjatade in honom på sommarskolan och där fixade han betygen på några veckor.
Han gick några veckor på anpassat gymnasiet men hoppade av.
Det är jobbigt att hela tiden kämpa.
Kan du och din man prata med varandra
Vi gick på samtal via bup och kommun
Det hjälpte bra för oss

#3: jag o min man pratar varje dag om allt.
Vi har gått på barn och ungdomshälsan, tester hos logoped, nu BUP.
Just nu har han utegångsförbud.
Hans beteende drabbar inte bara oss. Utan även de runt oss.
Vi har fått ändra våra arbetstider, vi får avboka allt, kan inte åka hemifrån Utan någon annan som kollar honom.

Nyss fick han ett utbrott att så länge jag har utegångsförbud kommer jag aldrig göra något i skolan.

Så får man börja prata med honom igen att situationen vi sitter i beror på ditt beteende

Kan ni få någon form av avlastning?
Klarar han av att sova/vara borta over en natt hos en kontaktfamilj så att både han och ni kan andas ut.

#5: han ska vara hos farmor om två helger då vi är bortbjudna.

Jag hoppas över allt annat att denna ändringen i skolan och hemundervisningen kommer ge ett resultat. O att vi tillslut kan låta honom gå ut lite igen.
Jag känner mig som ett svin. Men vad har man för val?

När jag gick på låg och mellanstadiet så åt jag nästan inget. På dagis så blev jag tvingad i mig mat. Det blev bättre ju äldre jag blev men det var ett väldigt stort problem. Jag åt en stor tallrik havregrynsgröt och tre mackor på morgonen för att orka med skolan. Åt när jag kom hem igen. Pratade med mamma om skolmaten nu för tiden. Nu kan man på skolan hon jobbar äta specialmat. Inte bara laktos eller vegetariskt utan typ få samma maträtt varje dag om jag fattade rätt. Tänk om det funnits när jag var liten. Att man kunde få välja vissa rätter.

#6: Jag vet inte vad som har hänt och har full förståelse för att du inte vill dela med dig av allt på ett forum men du är säkerligen inget "svin" till förälder, tvärtom!
Jag hade anpassad studiegång och hem/självstudier i högstadiet, det funkade bra men mina problem med skolan var främst sociala och att jag inte orkade vara där och träffa folk efter en svår depression. Att plugga hemma var, som jag såg det, en toppenlösning och större delen av dagarna tillbringade jag i stallet.

Jag tänker så här: Det viktiga nu är att ni får någorlunda fast mark under fötterna, oavsett vad som har hänt.
Studier är egentligen inte så högprioriterat, det som är viktigt är dock en fungerande vardag och där är ju skolan en stor del.
Även om ni inte litar på dem för fem öre så försök att ha en öppen dialog med dem.
Var klara och tydliga med vad ni vill och vad ni tror är bäst för er son. Våga sätta ner foten, säg ifrån men var inte otrevliga.
Försök sätta mål som är rimliga och skolan SKA hjälpa er med detta.

Och ja, i många fall måste man nog sätta ner foten även mot sina barn. Ramar och regler, utegångsförbud och vara "en skit till förälder" - men en skit som älskar och bryr sig om sina barn och verkligen vill deras bästa.
Glöm heller inte bort era andra barn i alltihop, jag har fortfarande dåligt samvete för att jag "tog så mycket plats" som tonåring - och var rädda om varandra, du och din man! ❤️