Estoniakatastrofen 30 år
Den 27 september 1994 åkte min man, vår då 6 månader gamla dotter och jag till Helsingfors med M/S Mariella för att bl a besöka klippkyrkan där. Det blev en trevlig dag i Helsingfors. Ombord på färjan åt vi en god middag och efter den satte vi oss i baren. Det gungade en del, så personalen uppmanade oss att ta oss till vår hytt. Vi tog oss till hytten, nu gungade det rejält. Efter en stund ropade kapten Jan-Thore Törnroos ut att vi hjälper annat fartyg i sjönöd, men att det inte förelåg någon fara för oss. Någon timme senare vid 1.30-tiden den 28 september meddelade kaptenen att M/S Estonia hade förlist och att vi skulle vara kvar vid olycksplatsen för att hjälpa till med räddningsarbetet. Vi tog upp 26 levande människor, som placerades i ett rum med glasväggar, intill stora matsalen. Tidigt på morgonen tog vi oss upp till matsalen för att äta. Då låg det fortfarande räddningsflottar m m i vattnet och några helikoptrar hovrade runt oss. Sammanlagt räddades 137 personer. Mariella var första färjan som kom fram till olycksplatsen och lite senare anlände M/S Silja Europa och ytterligare några fartyg anslöt. Detta är den värsta katastrofen som inträffat i Östersjön.
Kapten J-T Törnroos samlade oss alla till ett informationsmöte och berättade det som han hade sett och hört, innan vi kom fram till Stockholm ca 12 timmar försenade.
Vi gick alla torrskodda ur det hela och min dotter fyllde 30 år i mars, men detta glömmer vi aldrig. Sänder mina varmaste tankar till alla offer och deras anhöriga.
/Désirée
- Redigerat 2024-09-28 18:03 av DesK
#0: Jag ryser när jag läser.
Denna katastrof får aldrig glömmas bort.
Sorg är kärlek som blivit hemlös
Sorgen är kärlekens pris
#0 Denna hemska katastrof.
Vilken rädsla även för er.
Jag hade en vän vars man var lastbilschaufför. Han hade blivit försenad och meddelat surt att han missat färjan som var Estonia.
/Maria
Det var en mycket surrealistisk känsla, som nog aldrig kommer lämna mig. Så nära men ändå i säkerhet. Ofta tycker många människor att det är spännande att vara plats i händelsernas centrum, men det var det inte då.
/Désirée
En fruktansvärd olycka som vi aldrig får glömma!🥹
#2. Han blev nog glad senare att han missade färjan.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Ja det var en hemsk höst .
Jag hade en bekant ombord på färjan Hon kom aldrig hem Lämnade man och två barn kvar i Örsundsbro,
Veckan innan katastrofen tog min bästa vänninas man livet av sig
Kattutan men stolt Plåtis ägare
Min farfars bror + fru + son dog på Estonia så den olyckan minns man ju. Vi förstod redan från början att det var liten chans de överlevt de var ju äldre och sonen hade varit med om en olycka och var gipsad så oddsen var dåliga från början
#6 Beklagar 💔
Kattutan men stolt Plåtis ägare
En fruktansvärd katastrof. Jag kommer ihåg det som det var igår, jag hade inga vänner, bekanta eller familj ombord på färjan, men man blir påverkad ändå.
#0: Men oj. Vilket trauma egentligen, att vara så tätt inpå katastrofen.
#6: Beklagar verkligen 😔
#6 Så sorgligt!
#8 Jo, det var och är än idag en mycket märklig och otäck känsla.
Jag har skrivit samma text på flera olika ställen, bl a på Facebook och i en av dessa trådar började några direkt baktala Estonias besättning och spekulera i vad som verkligen hände. Mycket sorgligt att folk gör så!
/Désirée
#9 Hur kan man göra då?
/Maria
![[solljust]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Den här dagen glömmer man aldrig jag bodde i Stockholm då och minns jag skulle köpa tidning på morgonen och jag hade väl hört lite om en olycka men förstod inte i vilken omfattning det hade bara svept förbi mig lite några ord men när jag skulle köpa tidningen var den sen och dom sa att den kommer mycket senare för det är så mycket att skriva om det här då förstod jag att det här var omfattande och gick hem och satte på nyheterna.
Desk kan tro det här sitter djupt kvar i dig det är sånt där man aldrig föreställer sig att vara med om och ofattbart att det gått 30 år man minns det som det skulle ha vart bara några dagar sedan.
Så ofattbart osmakligt av folk på FB man kan tycka människor ska ha både respekt och känsla för en minnesdag av alla omkomna och alla överlevande samt alla anhöriga men också för dig som var på plats och fick uppleva allt du gjorde den där hemska natten ❤
Åsa S så tragiskt att höra ❤jag hade också några ombord som jag kände vänner och gamla kollegor men inga närstående samt en kollegas mamma som också gick åt och jag minns jag tänkte vad är oddsen att dom skulle vara på just Estonia dom kan ha åkt med en annan båt men så var inte fallet och det var en otroligt overklig känsla alltihop.
- Redigerat 2024-09-30 14:23 av [solljust]
Starta ny diskussion