De saker som blev som jag önskat som liten:

• Mitt jobb (även om det bara var en av flera drömmar och jag egentligen inte visste exakt vad detta jobb innebar).
• Min klädstil. Jag gillade redan som liten den stil jag klarade att uppnå i slutet av tonåren.
• Piercings och färgat hår. Återigen saker jag alltid drömt om från en väldigt ung ålder.

Sedan är jag bara 20 så jag är ju inte gammal. Men de saker som inte blev som ”tänkt” är väl att jag bor i lägenhet i utkanten av en stad (med åkrar och gårdar runtomkring) istället för ”mitt ute i intet” på min egna gård med massa djur. Utöver det planerade jag aldrig att dela mitt liv med en människa men det är över ett år sedan jag lärde känna min partner och 8 månader sedan vi flyttade ihop.

Som barn trodde jag dessutom alltid att jag skulle flytta tillbaka till Sverige. Bygga upp ett liv där. Det är inget jag vill längre. Jag älskar Sverige men jag känner inte att hemlängtan är stor nog än så att säga.

Tror dock mitt yngre jag vore förvånad över att se hur min hälsa är och hur jag gick från att vara en öppen person i en trygg miljö till att kämpa med att vara mig själv.

I alla fall så de drömmar jag fortfarande vill uppnå är att ha djur (igen) samt ett hus lite längre bort från civilisationen. Men jag är inte missnöjd med det jag har. Jag är nog stolt att jag tagit mig dit jag är, med de hinder som dykt upp på vägen.

Hade inte några direkta drömmar när jag var yngre men kan ju säga att det lilla jag började fundera över när jag blev lite äldre tyvärr inte har blivit som jag ville.

En del djur har jag ju haft men önskar att jag hade kunnat ha många fler.
Bor i lägenhet och det är ok men hade velat ha ett stort hus med trädgård.
Hade velat ha en familj men det blev inget av det.
Blev dålig och sen ännu sämre och det har ju satt stopp i många hjul för mig.

Så överlag inte särskilt bra och jag tror att mitt yngre jag hade varit besviken och ledsen på att jag inte fixade att växa upp och göra livet gladare.

Med tanke på att jag trodde jag skulle vara död alt sitta i fängelse innan jag var 25 så är livet toppen.
Är 41, levt med min man i 20 år, barn. Eget företag och omplaceringshem. Stort kontaktnät i hela landet inom djur.
Att fylla 40 gjorde susen med mitt självförtroende och jag klarar äntligen att stå för den jag är

Mitt liv har blivit över förväntan.

Jag är glad över att jag följt min egen väg.å och inte låtit mig påverkas.

Det enda som kunde varit bättre är hälsan.

Över förväntan! I tonåren funderade jag mycket över hur jag trodde att livet skulle bli när jag blev vuxen/äldre. I grundskolan var jag tyst, blyg och utanför och ibland lite utstött. Baserat på det så trodde jag att jag aldrig skulle träffa nån kille och ha svårt för att få nya vänner och jobb.

Men så blev det inte, jag kom över min blyghet och jobb har jag haft många olika och några pojkvänner också haha. Nu är jag gift och trivs bra med livet 😊

Mitt liv är mycket sämre än jag hade drömt om. Inte direkt ofta man drömmer om att vara sjukskriven och oförmögen att jobba och vara totalt ensam och isolerad. 🤔

#5: Ganska otroligt egentligen. Det låter faktiskt som om du EXAKT beskrivit mig när du beskrev dig själv!
Du låter som min försvunna syster. Om jag hade haft någon försvunnen syster då, haha.
Vad kul att "hitta" personer som är/låter som en kopia på en själv på nätet..
Och även ditt svar på mitt andra TS inlägg (om boende) var ju också "rysligt" likt mig eller likt på det sätt vi bor, vill bo, osv..

Vi borde träffas IRL i Stockholm där jag liksom dig bor och är uppväxt nån dag i framtiden iaf…🤔😃.
Nu låter det ju nästan som om jag stalkar dig, men det är absolut inte min mening. Tycker bara det är roligt att vi låter så lika..
Sen finns det säkert saker som vi är olika på också. men ändå så är det inte varje dag man "träffar" någon som är så pass lik..

Skillnaden är väl att jag kanske inte är helt nöjd just nu som du verkar vara med livet.. Även om jag är "nöjd" så vill jag mer..Sen går det ju upp och ner hela tiden..tycker jag iaf….

Jag tror nog att skillnaden är att du/ni har lärt er uppskatta det ni redan har, medans jag som ex och andra (som jag) inte riktigt kommit så pass långt alla ggr och kan ha svårare att uppskatta saker.
Alltså att känna sig nöjd är ju en superbra egenskap att ha..
Så ingenting negativt med att kunna känna sig nöjd.
Det är en styrka skulle jag säga, som jag är avundsjuk på snarare..😉

#6: Jag vet vad du menar då jag själv har varit "där" du är. Eller på en liknande "plats" iaf.. Kanske jag var på en ännu värre plats än dig, eller kanske var jag på en bättre plats än dig!? Vem vet..
Det spelar ju ingen roll egentligen just nu, för ingen kan veta vad just du (eller jag) går igenom, men oftast så tror/tycker man just då att det man går igenom kan ingen annan ha gått igenom.
Även fast många människor har gått igenom samma sak eller liknande som dig eller mig.
OBS!
Jag säger inte det här bara till dig, utan även till mig själv..

Jag har varit sjukskriven, oförmögen att jobba under många år…och i och med det isolerad..
Men det löste sig tillslut, pga av mina djur..Eller pga mitt intresse av hundar och hästar..

Du kanske inte blir hjälp av djur som jag, utan av något helt annat..Vad brinner du för att göra!? Vad får dig att glömma bort tid och rum?
Rida häst och träna hund får mig att glömma totalt iaf
Det som får oss att glömma tid och rum är det vi borde syssla med egentligen..
Sök där kanske..Eller börja där åtm..
Sen kanse man inte alltid kan jobba exakt med det man vill, men man måsta börja någonstans.

Om man inte tar ett steg framåt i livet så tar man automatiskt ett steg bakåt!

#8: Jag är på en plats i livet där jag inte brinner för någonting. Jag älskar mina katter men mer än så finns det inte. Efter mamma gick bort så gick mitt redan trasiga liv sönder ännu mer. Jag vill inte göra nåt.

#9: Ok. jag känner igen mig i det också..Att inte vilja göra något när/om man mår skit..

Jag vill inte låta som en klyshe, haha men någonting gjorde/gör ju att du gick/går upp ur sängen.
Eller hur!?
Och "någonting" gör ju att du tar ett steg framför det andra varje dag.
Eller hur!?

Vad är det "där" för något. Som du går upp för. Som gör att du trots allt fortsätter!?

#10: Jag klev inte ur sängen.

#7: Men vad roligt att vi har så lika historia eller vad man ska kalla det 😀Då kanske du också är en försvunnen syster haha, även om jag inte heller har någon syster, inga syskon alls faktiskt.

Kul att du också har samma syn på boende och hur man vill ha det hemma osv.

Helt nöjd är man ju aldrig men det är mycket som jag känner mig tillfreds med i livet och tillvaron och det är tacksamt.

Vem vet, vi kanske borde ses, varför inte liksom 😊

Jag träffade en person relativt nyligen, som jag inte träffat sedan 16-årsåldern. Han blev mycket förvånad över min nuvarande livsstil. Vi bodde i småstad och som han mindes mig ville jag dra till storstan och var lite ytligt. Nu bor jag på en liten gård och har höns, får, hästar och sommargrisar😂
Det är mycket som inte blev som jag tänkte mig i den åldern. Men det blev väldigt bra ändå!

Mitt liv förändrades totalt när jag träffade min man. Jag var t.om tonåring då. 18 år.

Då fick livet en helt ny inriktning och det var verkligen "han och jag mot världen" Ingen trodde på oss. Alla motarberade oss. Jag blev varnad för honom och han i sin tur för mig. Vi var helt ensamma.

Mina föräldrar gillade inte honom och mina svärföräldrar gillade definitivt inte mig.
Allt detta kom så småningom att ändras men den tiden var jobbig. Vi kände oss väldigt ensamma,

Det är 44 år sedan denna månaden som vi träffades.

Över all förväntan. Det blev inte riktig som jag tänkt, men det blev bra i slutänden.

Fick barn som 17 åring och gifte mig som 20 åring, det är nu 32 år sedan. Vi har 9 barn och alla är helsyskon 🙂