Livskvalitet iFokus

Livskvalitet

Etikett: övrigt
Läst 465 ggr
Heddiz
6

Saker man gjorde som liten som man fick höra var fel!?

Visste inte riktigt vad jag skulle skriva som överskrift för att ni skulle förstå vad jag menade så jag förklarar vidare.😅

När man var litet barn så fick man ju ofta höra/ lära sig att vissa (naturliga) saker som man råkade göra/sa var fel att göra/säga i många situationer, osv.

Genom olika kommentarer (från föräldrar, syskon, lärare, samhälle, osv) så blev vi mer eller mindre " tuktade" till att bli någon annan..Genom kommentarer som typ. "sånt där gör man absolut inte när folk ser" " sånt där får man aldrig göra" "så där pratar/säger man inte", så här gör/säger man, osv, osv, osv.

Kan vara precis vad som helst som man gjorde som barn, men fick höra att det var fel på något sätt, eller kanske det bara var fel tillfälle när man gjorde något, osv. Och så fick man lä

veta vad man kunde göra.
Vilket gjorde att man så sakteligen ändrade sin personlighet mer eller mindre och senare fick problem att uttrycka sig eller göra något när man väl ville göra det.

Nu säger jag inte att vi borde ha fått göra och säga precis vad vi ville som barn..Det hade ju inte heller blivit bra givetvis! Missförstå mig rätt. 😅
Men om dom ( våra föräldrar mm)hade kunnat vara lite mer ödmjuka för vad barn gjorde/uttryckte och låtit oss vara lite mer oss själva så kanske vi inte haft så mycket trauman.
Jag hoppas att barn nuförtiden får vara mer som dom är..Och inte blir lika nedtryckta som mig/oss!

Jag fick höra så mycket " det där ska man inte göra/ säga (bland folk)" när jag var liten så jag tillslut blev hämmad..
Jag sa/gjorde oftast "saker" som inte är ett dugg fel att säga eller visa något om nuförtiden!

Är det bara jag som varit med om detta..
Har alla ni andra fått göra/säga precis vad ni vill, eller var det kanske så det var förut på 70, 80, 90 talet som barn helt enkelt?.🧐🤔

Det tog ett tag, men numera vågar jag säga vad jag tycker och tänker igen som när jag var barn..🙃


The more i get to know people.
The more I love my Dog
"Mark Twain"

oh-la
6
#1

Jag förstår nog inte riktigt vilka saker du menar. Jag ser det som en jätteviktig del i föräldraskapet att navigera mina barn genom, många gånger, svåra sociala normer. Det är inte okej att min 7-åring står nere på gatan, pekar på grannens nymålade garage och säger högt "oj, vad fult det blev!". Det blev full, det håller jag med henne om, men man säger inte allt man tänker eller tycker. Det är heller inte ok att min lille ställer sig och kissar i rabatten på lekplatsen eller att springa och skrika i mataffären. Det blir jäkligt tufft för barnen om jag som förälder inte hjälper dem att förstå vad samhället ställer för krav på dem.

Tarotstollan
3
#2

#0. Vet precis vad du menar. Nu är jag mycket äldre än du och jag växte upp ute på landet men där fick man verkligen lära sig veta hut som det hette.
Allt ifrågasattes, hur man klädde sig, hur man uppförde sig när folk var i närheten, vara tyst när de vuxna pratade, inte prata innan någon tilltalade dig, hela tiden tänka på "vad skall grannarna säga".
Det kallades för uppfostran och visst man lärde sig att uppföra sig men det är som du säger man blev hämmad och tillbakadragen.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

[solljust]
7
#3

#0 Jag förstår också så bra vad du menar nu blev jag tack och lov inte hämmad är alldeles för utåtriktad för det men jag hade en mor med enormt kontrollbehov samt svåra narcissistiska drag det där var inte alltid lätt att tackla för det var mycket dubbla budskap ena stunden ok att säga göra andra gånger lät det annat och sånt är så långt från uppfostran man kan komma det är snarare manipulation efter sina egna behag.

Barn är så spontana säger dom mest roliga och tokiga saker som kanske låter fel i en vuxens öron eller samhället men herregud säger jag låt barnen vara så fria som dom är och istället borde vi vuxna lära mer av barnen att våga vara raka och ärliga.

Min mor försökte göra mig till sin avbild och det sket sig som attan vi var inte ens biologiska jag är adopterad och har min personlighet och mitt sätt att vara det där kunde hon aldrig se och det följde med hela vägen upp i åren är 58 i dag och mor dog i mars i år och in i det sista det var bara dom tre sista månaderna som hon hamnade på boende permanent som inte det där pågick.

När jag fann min biologiska släkt i Tyskland där såg jag likheter med både min mor tre systrar och två halvbröder vi hade något gemensamt humorn spontaniteten frigjordheten vi var biologiska det märkes tydligt.

Att uppfostra barn är en sak men när man börjar kontrollera deras personligheter och forma dom till en annan person göra om deras värderingar mm då går man som förälder alldeles för långt då inkräktar man på en annan människas rätt att vara sig som den är.

Barn måste få vara dom fria dom är när dom föds och föräldrar skola samhälle you name it måste ha ödmjukheten i sig och förstå att vi är olika individer vi har olika sätt att vara alla passar inte in i samhällets fyrkant och dom måste få plats liksom alla andra som anses vara samhällets små ljus som kan anpassa sig i den där fyrkanten och låter vi inte människor få vara som dom är redan som barn då blir resultatet att en människa kommer att må väldigt dåligt när han eller hon växer upp.

Maria
7
#4

Jag växte upp med otroligt mycket konstiga idéer från mina föräldrar.

Jag gjorde revolt som 15 åring och de hade svårt att styra mig.
Tack och lov hade jag en stark egen vilja. Det räddade mig.

/Maria

aggeelin
4
#5

"Sådär ska inte flickor göra" sa min pappa ofta.

Det vanliga som jag tror att många gick höra var "du får kramp om du badar efter maten".

Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet

Heddiz
4
#6

#1: Jag menade inte att barn borde fått eller ska få göra, eller säga precis vad som helst! Som jag skrev så skulle inte det heller blivit bra.

Men när jag var liten så fick man tillsägelser om ALLT möjligt hela tiden från alla vuxna, som mer hade med ens personlighet att göra och inte vanlig uppfostran om rätt och fel, osv.

Bara som ex så fick jag/vi höra att vi varken fick vara arga, ledsna eller FÖR glada..Vi skulle alltid vara och agera LAGOM..
Och vi fick ju absolut inte tro att vi var något, att vi var duktiga på något..Nej!
Typiskt på 60- 70 talet var ju jantelagen. " Du får inte tro att du är något" Det genomsyrade det mesta.
Vi skulle helst inte märkas alls (spec inte bland folk) många ggr.

Många föräldrar (och även.andra vuxna) på den tiden tyckte ofta att allt möjligt man gjorde/sa som barn var så himla pinsamt.
Fast det inte var något pinsamt man gjorde!? 😏


The more i get to know people.
The more I love my Dog
"Mark Twain"

  • Redigerat 2024-08-10 13:14 av Heddiz
Maria
4
#7

Som yngre barn ville mamma jag skulle vara någon slags docka med flätor, lackskor m.m.

När vi kom till landet om somrarna fick jag släppa loss och springa barfota. Där kunde ingen kontrollera mig.

Läser jag mina dagböcker är det en sorglig läsning. Jag levde verkligen bara på sommarlovet. Resten var en lång väntan.

/Maria

  • Redigerat 2024-08-10 14:53 av Maria
[solljust]
3
#8

#5: Det där fick jag också höra om än inte så ofta från far för han var den föräldern jag trivdes med men ibland kunde han säga så och jag minns en gång då kunde jag inte vara mer än fem eller sex. Vi satt i bilen mor och far fram jag mormor och morfar i bak min mössa åkte ner och jag sa jävla mössa det hade jag lärt mig av dom större barnen att svära.

Då säger far orden så säger inte fina flickor och han fick svar av mig att jag är ingen fin flicka och mormor och morfar höll på att bryta ihop av skratt så far var väl tvungen att le han med för det blev ju komiskt 😂

Maria
3
#9

Jag älskade att springa i lövhögar om hösten men det fick man inte göra sa mamma för där fanns baciller.

/Maria

[solljust]
6
#10

#1: Du får ursäkta mig lite här nu men ok jag förstår dig och att ett barn ställer sig och kissar i rabatten det kan jag hålla med om att det är något vi ska lära barnen att inte göra.

Men ett nymålat garage som ett barn tycker är fult jag ser inget annat än uppriktighet att så tycker barnet det är fult sen säger det högt ut och det är något vi inte ska ta ifrån dom för dom måste få ha sin egen smak och sina egna tycken där kan ingen förälder navigera barnet "rätt" för där och då börjar genast en förälder att påverka barnet i sin egen riktning och med tiden kan sånt hämma barns utveckling om dom inte får ha sin egen tycke och smak.

Det är en sak att uppfostra barn när dom på riktigt gör fel som kan skada dom eller beteenden som att man slår inte en drill vart som helst sånt är sunt men det är inte sunt att ta ifrån ett barn om det tycker ett nymålat garage är fult och säger det rakt ut det är så äkta barnen som det bara kan bli dom är ärliga dom är spontana orädda och det måste alla föräldrar ta hänsyn till man hämmar inte en annan människa att vara som den är och tycka om det den tycker om eller inte tycka om det den inte tycker om då har man inkräktat på den personens personliga revir och där har inte en förälder att göra.

Jag tycker det är underbart fint när barn är ärliga och är det något dom ska lära så är det ärlighet det om något borde vara varje förälders prioritet att deras barn växer upp och vågar säga vad dom tycker i livet för med det kommer styrka att ta sig fram och få en bra framtid med allt vad livet innebär.

Stjärnskott
2
#11

#1
Bland det finaste en förälder kan ge sitt barn är rätten att vara ärlig, att slippa skämmas för det som genom generationerna bakåt förts frammåt i leden.
Visst är det viktigt att hjälpa barnen navigera i samhället…. frågan vi som föräldrar behöver ställa oss är om vi överför inlärda tabun - som hämmar barnens utveckling.

Eller om vi som föräldrar navigerar våra barn efter förnuftet att låta våra barn vara naturligt nyfikna och växa i förståelse - där de lättare ser igenom vad som är rätt och riktigt för dem inför vuxenlivet.

#0 Jag tror mig förstå precis vad du skriver om…..

 🌸🌼🌸

Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼

oh-la
1
#12

#11 jag tror helt enkelt att anledningen att jag har svårt att förstå vad ts menade är för att jag aldrig varit med om att bli hämmad på det viset av mina föräldrar. Allt det jag käser från andra som svarat är så otroligt främmande. Jag är född sent 80-tal och kanske var det lite annorlunda då. Jag fick springa barfota, leka med vad jag ville, uttrycka mina tankar (och uppmuntrade att diskutera med mina föräldrar, allt från små saker till politik och religion när jag blev äldre) jag fick leva ut min livliga fantasi. Jag har aldrig fått höra att jag som tjej inte ska. Där mina föräldrar sa stopp var vid sådant som kunde skada mig eller andra och sådant som kunde såra andra. Fri att tala, men med omsorg för min omgivning. Så försöker jag även lära mina barn. Jag stoppar vissa saker (jag är benhårt på att min 7-åring inte får sminka sig annat än hemma i lek) men låter mycket utforskas. Min dotter är väldigt frispråkig och tänker inte alltid på vad hon säger inför andra. Hon behöver hjälp att förstå att vissa saker hon säger kan såra andra, eller göra dem ledsna. Det är aldrig ok att säga elaka saker, även om det kanske är sant enligt henne. Omtanke, ödmjukhet, nyfikenhet, självinsikt och självkänsla - det vill jag skicka med mina barn precis som mina föräldrar gjorde med mig.

Stjärnskott
1
#13

#12: Härligt
Låter som en fin barndom.

 🌸🌼🌸

Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼

citytjejen
1
#14

#5: Haha, tänkte precis på det med att man skulle få kramp om man badade efter att man ätit. Var nog först i vuxen ålder som jag fattade att det inte är sant 😅

/Christina

Maria
1
#15

Såklart ett litet barn kan kissa i rabatten tänker jag.
Hur ska de annars hinna till någon toalett.?😉

/Maria

oh-la
0
#16

Om du syftar till min kommentar är min lille 5 år, har varit blöjfri sedan han var 2 och klarar att hålla sig till närmsta toalett förutsatt att den är någorlunda nära. Där vi bor är faktiskt de flesta lekplatser utrustade med toalett. Tänker att barn som faktisk kan hålla sig till en mer lämplig kissplats låter bli att kissa inne på lekplatsen där andra barn leker runt. Där det inte finns toalett väljer man en plats utanför lekplatsen som är mer lämplig. Här hemma kissar han gärna ute, och får göra det så länge som han väljer att inte kissa precis vid huset.

Maria
1
#17

#16 Klart man går undan och jag tänker att en rabatt kanske är i utkanten av en lekplats och inte mitt I.

/Maria

Denna kommentar har tagits bort.
Heddiz
1
#19

#15: Det gör väl inte så mycket om ett barn gör det.
.Värre om det är en vuxen karl som står och kissar i rabatten.😅


The more i get to know people.
The more I love my Dog
"Mark Twain"

oh-la
0
#20

#17, där vi brukar hänga är faktiskt rabatterna mitt i lekplatsen innehållande fina träskulpturer på insekter och djur som barnen gärna klättrar på. Skulle alla låta sina barn kissa i dessa rabatter skulle det ganska snabbt bli otroligt ofräscht. Min kommentar utgick helt från mig, lekplatsen vi brukar vara på och lämpligheten i den. Andra lekplatser kanske lämpar sig mer att kissa i ett hörn på. Förstår att det inte är helt lätt, men jag tog det som ett exempel av många där jag sätter en gräns utan att tänka att jag skulle behöva beskriva platsen.

Att det är värre om vuxna kissar i rabatten håller jag helt med om, men det blir inte helt lyckat med barn som kissar överallt på en lekplats som besöks av hundratals varje dag när jag vet att han kan hålla sig till en mer lämplig plats några meter bort.

Maria
2
#21

Jag menar givetvis att man går undan från själva lekparken.

/Maria

[solljust]
0
#22

När det kommer till barn tycker jag det är lite ursäktat och det är inte ofta jag stött på det genom livet att något barn fått kissa i rabatten men det har hänt och ok jag kan tycka det är väl inte så där jättetrevligt och surat lite men samtidigt är det lite ursäktat ändå eftersom det är ett barn.

Nöden har ingen lag brukar man säga men idag får man böter om man pinkar offentligt det där är ju ett krux både för vuxen och barn och det är förargelseväckande beteende genom offentlig urinering heter ordningsboten men vad gör man som både barn och vuxen om det tränger på så pass så man faktiskt riskerar att pinka i böxan ? hmmm 🤔 inte det lättaste det här.

Men självklart ingen ska kissa lite varstans oavsett man är vuxen eller barn man kan gå undan om det tränger på så pass så man riskerar att göra i böxan sen kan man begära fler offentliga toaletter som är lättillgängliga för både vuxna och barn.

Kan det inte ordnas ja då får väl Kristersson tänka lite mer han som har så många bra lagar och förordningar han som kan allt och gillar att sola sig i politikens ljus samtidigt som han har noll kunskap om hur samhället ser ut i verkligheten han får väl ordinera en lag att vi alla får gå runt med blöja ute i offentligheten ifall att en sån här inte finns 🚽 för gud nåde oss om vi blir nödiga offentligt 😳

[Hayabusa-0001]
0
#23

” Du får inte urinera offentligt, men vissa tolkat lagen lite hårdare än andra och det är upp till enskild polisman att avgöra när man bötfäller någon för det.”

[Hayabusa-0001]
0
#24
Nöden har ingen lag sägs det. Är det samma sak som gäller när du blir kissnödig utomhus, oavsett om du är i skogen, på stranden eller i stan?