Ojojoj, , , blyg som en viol va jag som tonåring.

Det kan man inte tro , , 😊😄😁🤣

Ganska tråkig, fokus på läxor och träning. Men tar igen det nu :)

Jag mådde fruktansvärt som tonåring då jag inte fått någon diagnos och alltså inte hade någon medicin. Jag utåtagerade mycket. Skrek på mamma och sånt.

Jag hade för det mesta bra betyg och många hobbies. Men mitt psyke kraschade allt mer så med det även betygen. Utöver det har jag alltid varit tystlåten och ogärna tagit plats.

Bråkstake.
Drack mkt, strulade omkring (sexmissbruk), problem med alkohol.
Inte den roligaste personen precis

Tillbakadragen, tyst, märktes inte mycket om jag inte var med mina kompisar.

Var tyst, blyg, osäker och obekväm överlag ända tills jag var runt 20. Tycker mycket bättre om att vara vuxen än att vara barn/tonåring 😊

Som yngre tonåring mellan 13 och 17 så pluggade jag, höll på med hästar och tävlade i hoppning..och var faktiskt riktigt riktigt duktig på det.

Tills jag fick andra intressen när jag var drygt 17 år..Som killar och gå ut och festa ordentligt på krogen.
Då gick det lite utför ett tag..innan jag jag träffade min man och skärpte till mig..

Så jag har varit både den duktiga tonåringen som är alla föräldrars dröm och den rent katastrofala tonåringen som är alla föräldrars mardröm. ;)

Jag var lugn. Höll på med hästarna. Festade inte. Umgicks med några få. Djurintresse.

Tyst och snäll, duktig i skolan men tyckte att det var sktjobbigt att vara där så jag hade hög frånvaro.
Mådde riktigt dåligt psykiskt och var nog ganska svår att vara förälder till, mamma hade nog hellre haft en unge som smällde i dörrar och skrek "J*vla kärring!" än en som bara skrek att hon ville dö.
Stallet blev min räddning, jag tillbringade nästan all min tid här. Inte trodde jag att jag skulle flytta hit 30 år senare! 😃❤️🐴