Jag kan inte komma ihåg en enda nyår från barndomen så det kan inte ha varit särskilt stort firande för oss.

Vi slutade fira med raketer och så när jag var i tonåren typ
innan dess var det väldigt varierande från år till år, vart och hur det firades.
Så har inga speciella minnen.

Jag har heller inga minnen av nyårsfirande från min barndom. Antar att det inte var så mycket att fira ute på landet, där folk gick och lade sig tidigt och även gick upp tidigt.

Det känns så tråkigt att höra för jag tänker att alla har vi även fina nyårsminnen från barndomen som vi har med julen.

Jag hade mitt jobbiga med året som dog men ändå finns bra minnen också med nyårspresenter och sånt som var spännande för mig som barn och sammanhållningen vi hade på gatan i Alfta eller kan det vara så att vi alla minns Julen som mer speciell och att nyåret för oss som barn mer drog mer förbi ?

Nyår kanske inte är samma sak som Julen för barn men nog tyckte jag att det var lite spännande med Nyåret också även om jag tyckte synd om det gamla året som gick och dog.

Hade för det mesta väldigt roligt på nyårsafton när jag var barn, för vi brukade fira den tillsammans med min moster och morbror och deras två barn (mina och min brors kusiner). Tur vi hade gott om plats att leka på, så de vuxna slapp irritera sig på våra vilda upptåg. 😊

Jag tyckte också det var sorgligt när året tog slut. När jag var liten sköt vi upp raketer, så här i efterhand förstår jag att det var väldigt dumt gjort. Vi slutade när jag var cirka 6 år, så det minns jag inte jättemycket av. Men jag minns att ett år hade jag en silvrig glittrande klänning. 😄

Jag kan inte minnas något nyårsfirande. Tror inte vi gjorde något särskilt.
Det jag minns är att vi såg fyrverkeri från isbrytaren som låg inne.

Jag har inte heller några specifika minnen från nyår. För min mamma var (och är) julen det stora och det var julen som prioriterades, och det fanns nog inte så mycket ork att göra något särskilt för nyår (och det fanns absolut inte pengar till det). Möjligtvis firade vi med släkt eller vänner något år men det är i så fall inget jag minns, sen antar jag att vi kanske gjorde lite mer festlig mat eller så. Vet att jag tyckte fyrverkerierna var lite småläskiga när jag var riktigt liten, men att det var spännande att få vara uppe länge. Om vi somnade innan tolvslaget blev vi dock inte väckta. Jag minns inte att jag tänkte något särskilt om att året tog slut eller att ett nytt började, jag tyckte nog inte att det var så stor skillnad mot att månader, veckor och dagar börjar och tar slut.

Jag tycker nog egentligen inte att nyår är så speciellt nu heller, utan tar det mest som en bra "ursäkt" att fira och äta lite extra god mat. Sista åren jag bodde hemma och de flesta år sedan jag flyttat hemifrån har jag firat nyår med min mamma, och ibland min syster. Då gör vi trerätters bara för skojs skull, myser med någon bra film och kanske skålar med ett glas bubbel. Övriga år har jag varit själv på nyår, och så blir det även i år :) Men jag kör på trerätters, bra film och bubbel ändå, haha

Det var säkert en massa god mat, för min mamma hade varit kokerska och älskade att laga mat. Julen var perfekt för efter julaftonsmiddagen fick var och en hämta mat ur kylskåpet och äta precis vad, när och hur mycket en ville.

Har inget matminne från nyåret, men vi skulle alltid gå utomhus och höra kyrkklockorna ringa in det nya året och bröderna skulle skjuta smällar även om det mest var små sk ettöres.

Har däremot många vintersöndagsminnen. När det var bandy hemma så gick alltid jag och pappa. I halvtid var det alltid några av pappas kompisar som bjöd mig på en korv. När vi kom hem skrev jag in alla matchresultaten och ordnade en ny resultatlista medan mamma gjorde klart den sista maten. Det bästa jag visste var när vi fick äppelkaka (äppelmos + ströbröd) och mycket vaniljsås.

När jag var mellan typ 7-12 år gammal hade vi två familjer på gården som tävlade om vem som hade störst och bäst show varje år. Både två jobbade med nån form av pyroteknik och där det såldes fyrverkerier, så de hade tillgång och kunskap om man säger så.

De började rigga redan på dagen och fixade med riggar och olika säkerhets-ställningar för sina raketer och när klockan slog tolv var det en jäkla galen show där de turades om att visa upp sina påkostade, väluttänkta och häftiga ideer.

Jag älskade det. Jag är fortfarande som ett barn på nyår helt faschinerd och lycklig pga fyrverkerierna. Samtidigt är jag kluven för jag tänker såklart på alla stackars djuren, miljön och de människor med trauman. Men personligen älskar jag fyrverkerierna.

Jag har konstigt nog inte ett enda minne från att vi firade nyår när jag var barn..
Men det är ju jättekonstigt..För jag minns ju alla julaftnar som vi firade med släkten som barn..men jag har inget minne av något nytt år eller raketer, osv. haha..
Jag antar att vi inte firade nyår ens.. men tyvärr så kan jag inte fråga mina föräldrar om vi firade nyår heller eftersom dom gått bort..

Jag har faktiskt aldrig firat nyår som vuxen pga att jag tycker det är fel mot djuren att hålla på med smällare o raketer…bara för att vissa människor ska ha det roligt med sitt jäkla smällande.
Så för min och min hunds del kan dom avskaffa nyårsfirandet helt.om det måste innbära smällare o raketer..

Ja usch ja djuren dom tänker man på varje nyår. Jag firar med mina katter och är alltid hemma så dom inte är själva men äter lite gott och firar på så vis men katterna är dom viktigaste och det här fyrverkerierna borde man kunna lägga ner med tanke på hur illa både vilda och tama djuren far.

Jag minns när jag var 7-8 år, mamma hade gjort fin middag med torskrygg som huvudrätt. Min syster och jag ringde helt upprörda till vår mormor, man kunde ju inte äta fisk på nyår!
Mamma fick lova att nästa nyår skulle vi få bestämma matsedeln - då klagade pappa eftersom jag (som alltid) ville ha mannagrynsgröt. 😄
Jag tror att min stackars mamma var lite diplomatisk och fixade en middag som föll både ungar och make i smaken.

Annars minns jag mest att vi alltid tittade på Grevinnan och betjänten, däremot orkade jag aldrig vara vaken till midnatt och hade jag väl somnat så ville jag inte vakna så fyrverkerier och sånt blev det inte mycket med.