Varför väcker ett behov av föryngring sådant motstånd hos vissa?
Jag har levt 23 år i ett alkoholmissbruk och har nu varit helnykter i 4 och drygt ett halvt år (är 46 idag). Rent naturligt har då ett behov väckts hos mig att ta igen allt jag gått miste om under dessa år. Inspirerad av bland annat Anders Hansen, som i en av sina böcker skriver att man med regelbunden motion och träning kan föryngra sin genetik med hela 10 år, har jag alltså börjat gå all in för ett föryngringsexperiment, med goda resultat.
Regelbunden motion och träning har gjort att jag nu har en starkare fysik och är vigare än jag var i tonåren. Jag har fortfarande kvar min mörkbruna hårfärg och äter B-vitamintillskott och äter hälsosam mat för att kunna bromsa ett kommande förfall, vilket enligt forskning som Anders Hansen hänvisar till, faktiskt är möjligt.
Min personliga uppfattning är att den du var som barn och ung är ditt naturliga och oförställda jag. Sen med åren lägger sig många till med "äldre" beteenden och uppfattningar om att vissa saker är "omöjliga". Något jag åtminstone de närmsta åren kommer att göra aktivt motstånd emot.
Jag tror verkligen på det jag gör och har märkt att jag blir mycket bättre bemött av folk sedan jag började gå in för detta experiment. Att bli sedd och bekräftad har numer blivit en drog i sig, som ersättning för alkoholen, som jag innan använde för att döva känslor och dölja en dålig självkänsla.
Problemet är det starka motstånd jag ibland stöter på hos vissa, som säger att man "minsann måste acceptera att bli äldre och förfalla". Varför ska man acceptera det om man nu känner sig relativt ung i sinnet och känner att man har minst lika mycket energi nu som man hade i 20-30-års-åldern?
En sak som jag själv kommit på är att man kan föreställa sig hur man var och såg ut i 20-35-års-åldern och sen försöka "kopiera" det utseendet.
Jag resonerar att så länge det går så går det, och varför inte köra på så länge man upplever att det fungerar? Till saken hör att jag alltid haft ett "pojkaktigt" utseende och ofta fått höra av äldre sådant som "Du är ju bara barnet" eller av äldre missbrukare att "Du är ju bara en snorunge som inte vet nåt om livet"
Idag är jag glad att kunna känna mig som den där "snorungen", då det får mig att känna mig yngre. Som yngre ville jag tvärtom verka äldre, för att jag då upplevde att det gav mig mer personlig pondus och respekt. Och nu vill jag alltså gå åt andra hållet istället.
Och handen på hjärtat, är inte ungdomlighet respektive gubbighet mer en personlig stil än något annat? Det ligger mycket i uttrycket att "Man är inte äldre än man känner sig", kanske mer än vi tror.
Jag vill iallafall inte bli som de som var 40 plus när jag själv var i 20-års-åldern, som klagade på "dagens ungdom" och det ständiga mässandet om hur mycket bättre allt var förr.
Jag är beredd på att jag nog kommer att få negativa reaktioner på detta inlägg, men jag har med tiden byggt upp ett sorts mindset som gör att jag kan ta sådana reaktioner med en nypa salt.
Era uppfattningar om detta?
Att äta hälsosamt och motionera är väl alltid bra. Möter du motstånd för att du gör så?
#1: Nej, jag möter motstånd från folk som inte tycker att försök till föryngring är något positivt. Nästan som om jag skulle begå ett "brott" som har den inställningen.
#0 Grattis till din nykterhet.
Jag kan tänka mig att du kanske är i ett annat läge eftersom du i så många år behandlat din kropp illa.
Ett sätt att börja om kanske med start där du var en gång?
Strunta i alla andra och kör ditt eget race😉
/Maria
#3: Tack. Jag fick ta hand om mina småsyskon hela min uppväxt, från det att jag var 7 år tills jag flyttade hemifrån i 17-års-åldern, Pga att jag fick ta ett så stort ansvar och mer eller mindre var en ställföreträdande pappa till dem, valde jag att inte skaffa egna barn (har 2 förhållanden bakom mig).
Så jag har ingen erfarenhet av att ha en familj, på samma sätt som mina jämnåriga.
Bry dig inte om ”gnällspikarna” utan gör det som du mår bra av och trivs med. Starkt jobbat att du tog dig ur missbruket!
Det finns mycket forskning kring hälsa och åldrande och alla säger ungefär samma sak, dvs att du gör precis rätt. Så fortsätt med det! 😊
/Désirée
#0 Detta du skrev är jag nyfiken på "Min personliga uppfattning är att den du var som barn och ung är ditt naturliga och oförställda jag" för jag delar inte alls den synpunkten. Finns en anledning till att man brukar säga att man var "ung och dum" och att "med ålder kommer vishet". Nu vet jag inte hur gammalt du pratar om samt på vilket sätt du menar, men i alla fall jag var extremt osäker och fattade många dumma beslut ända fram till 23-24 års ålder innan jag började mogna, sluta bry mig om andra och leva mitt liv för mig själv.
Pratar du fysiskt så ja då är det såklart en önskan att man hade samma fysik som när man var 20, men sanningen är ju att många har krämpor som kommer med åldern. Sen ska man givetvis inte låta det hindra en från att leva livet som man vill! Man kan ofta göra mer än man tror, eller hitta sätt att göra saker på som man kanske inte tänkt på förut.
Ett hälsosamt leverne med bra kost, motion, sömn osv borde vara något alla strävade efter. Inte för att "föryngra sig" eller bli/känna sig yngre, utan för att leva bättre med högre livskvalitet.
Sen måste jag säga, skitstarkt att ta dig ur missbruket!
Jättegrattis till ditt nya liv! Gnällspikarna är såna som själva inte ids ta hand om sin kropp. De är bara avundsjuka, inget att bry sig om.
Det finns forskare som säger att det inte finns någon anledning till att vi inte skulle kunna bli en bra bit över 100 och fortfarande vara friska och pigga.
Vi har i så många år accepterat så mycket "ålderskrämpor" som är helt onödiga.
Dessutom gör alla som tar hand om sin kropp en stor samhällsinsats - de kommer inte att belasta vården med ständiga krämpor, mediciner, vårdplatser, operationer, hemtjänst mm. Så alla som jobbar för att behålla sin friska kropp borde verkligen applåderas.
Var stolt att du är en av dem.
#7: Tack för dina ord. :) Givetvis förstår jag att det oftast har med avundsjuka att göra. Det är ibland nästan som att folk "frossar" i åldrande och tycker att det är något eftersträvansvärt. För mig är det inte det, och det är därför jag väljer att gå åt andra hållet, sedan får alla givetvis göra som de vill och behagar.
![[solljust]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Grattis till ditt nya liv Rickard, snyggt jobbat 👍
Sen var det just det här med avundsjukan som nämns i tråden den kan ställa till mycket och alla har vi råkat ut och alla kommer vi att råka ut för den. En sak jag fått lära mig med åren är när någon är avundsjuk och av olika anledningar inte kan se att det går bra för andra så istället för att låta det ta på mig sträcker jag på mig och tänker jag har något som dom vill ha det stärker mig bara att fortsätta med det jag gör.
Jag strävar själv inte efter att föryngras däremot sköter jag om mig så gott jag kan och jag älskar att bli äldre känner en vördnad inför alla mina olika åldrar och det är så viktigt att följa det som känns rätt för oss för det är endast vi själva som är bäst på att vara just oss själva.
Lycka till och som redan skrivs bry dig inte om vad andra tycker gör det som för dig känns rätt och det som just du mår bra av då är du på alldeles rätt väg 😎
Starta ny diskussion