Trivs bra med att vara för mig själv, men har inga problem att umgås med andra - bara det inte blir för ofta.

Jag vet inte vad det vill säga. Jag har aldrig bott ensam.

Det är nog många som känner sig ensamma både unga och gamla sen finns det olika ensamhet en del självvald annan inte och det är den som inte är självvald som jag tycker är hemsk när den är ofrivillig men föredrar någon att vara själv och trivs med det då är det helt i sin ordning.

Personligen uppskattar jag både egentiden men också umgås med folk jag har båda behoven kan vara själv och göra saker själv samtidigt som jag också behöver träffa mina vänner och hitta på en massa kul.

Det var en i programmet som sa - det är värre att känna sig ensam i tvåsamhet än att vara ensam. Det ligger nog mycket i det.

#4 Ja det måste vara gräsligt.

#4: Det här är något som är så svårt att förstå när människor har folk omkring sig men ändå känner dom sig ensamma.

Hur sätter man ord på sånt när man inte känner igen sig alls men förstår att det finns något som gör att dom känner sig ensam fast det finns många människor omkring.

Mina tankar blir kan jag hjälpa kan jag göra något kan jag räcka till och glädja en enda människa i sin ensamhet jag vill göra men hur hittar jag dom människorna som är i behov ?

Jag är sån som i perioder helst mest är hemma, får så mycket socialt på jobbet (hemtjänsten), och är HSP. Men, vill ha nära vänner att hålla kontakt med vilket jag har. I perioder vill jag träffas mer.

Men vill inte leva ensam. Det skulle jag inte må bra av.

Jag trivs väldigt bra med att vara ensam.
En kompis brukar skoja om det att om yrket fanns kvar skulle jag stortrivas som fyrvaktare.
Jag tycker om att träffa folk, i lagom dos, men jag känner mig aldrig ensam när jag är ensam så att säga.

Ensamhet är bra så länge det är självvalt. Jag har sällan känt mig ensam och det beror förmodligen på att jag trivs med att vara själv plus att jag är introvert.

Har tidigare bott ensam/själv i ett antal år i flera omgångar, men även bott ihop med några av dem som jag haft förhållanden med.

Min man och jag har bott ihop i drygt 11 år och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt 😊

Jag tycker det är riktigt skönt när jag får vara ensam, nuförtiden och njuter bara av det (inte när jag var yngre) men nu…när man varit gift i 20+ år så gillas det!

Sen är det ju trevligt att umgås med andra männskor, också.. .Men det ena behöver ju inte utesluta det andra..

Fast jag är sällan Helt ensam, mina hundar är alltid med mig..
Och hundarna är ett jätte bra sällskap…
Bättre sällskap än människor ibland… Speciellt när man känner för lite sällskap utan att man vill eller orkar prata/ diskutera---DÅ är hundar toppen-sällskap..😄

Jag är ensam mest hela tiden och har bara min kisse som sällskap.
Ibland kan det bli lite ensamt men det är så det är och man får acceptera det.
Jag är hellre ensam än tillbringar tid med folk som ändå aldrig ser mig eller pratar med mig mer än bara några minuter.

Ser allt för många gamla som sitter ensamma, vilket är tragiskt :(

#11:

Jag håller med dig Tarotstollan , jag är hellre ensam än umgås med sådana som inte ger mig något.

😊👍🌞😍

Jag har valt min ensamhet nu , jag har varit gift -har 3 barn och 3 barnbarn.

Har varit sambo .
Nu lever jag ensam med mina 2 katter , har det bra .

Umgås med vänner, barn och barnbarn ibland.
Min pappa .