Haha, min tidsuppfattning är utom kontroll.😃 men det har förmodligen med min hjärnskada att göra.
Jag är evigt tacksam för min kalender och klockor såklart.

#1 Ja när det handlar om att minnas saker som man ska göra måste jag också ha allt i kalendern och alarm på mycket. Men det har inte så mycket med tidsuppfattningen tycker jag utan är väl mer minnesrelaterat för mig, att jag helt enkelt inte minns att jag ska göra saker.

#2 För mig har det en del med tidsuppfattning att göra. Jag får kolla vilken dag det är. Ibland t.om månad.
Jag kan t.ex helt plötsligt inte veta om det är förmiddag eller eftermiddag.
Det är väldigt svårt att förklara.

Tycker dagarna, veckorna och månaderna rusar fram. Har svårt att hålla reda på vilken veckodag det är, så jag får ofta kolla i kalendern. Det känns inte alls som det var länge sedan det var jul, och jag har lite svårt att få in i hjärnan att det är oktober om en vecka - särskilt som det idag känns mer som försommar än höst. 😱

Känns som evigheter sen det var sommar. Julen känns också som evigheter bort och så är det bara 3 mån. Det är konstigt hur olika det kan kännas.
Veckorna rusar och jag tar ofta fel på dag. 😊

Jag har bra tidsuppfattning men visst tycker jag att dagarna kan gå fort månaderna likaså det tror jag dom flesta av oss upplever. Vet jag brukar säga varje sommar när barnen på skolan här intill går på lov att nu har dom hela sommaren men lika snabbt kommer hösten och åter igen tycker jag sommaren gick fort.

Nån grupp på var det 70-talet tro skrev väl en låt som heter sommaren är kort och det är klart har man roligt så känns det som om tiden går fortare och har man tråkigt går den hur långsamt som helst.

Det är som när man reser på långresor och flygtider ligger på 20-25 timmar tiden går inte saktare där inne i kabinen men kan kännas som en evighet innan man kommer fram till resmålet för till sist är man så uttråkad och då känns allt som en evighet.

Dagvill är jag sällan men nån gång har det hänt och det är en knepig känsla och vad sånt kan bero på jag vet inte men väldigt irriterande och sen att komma in i rätt dag igen kan ta sin lilla stund när hjärnan är inställd och programmerad på en helt annan dag en helt knäpp känsla det där 😂

Tycker tiden går fort, men det kanske har med min trötthet att göra eftersom jag sover bort halva dagarna. Tycker jag vaknade nyss och sen är det dags att sova igen. Hinner inte göra någonting.

Jag fick en smärre chock idag. På tisdag 26e september firar jag och min kille att vi träffades den datumen för många år sedan. När vi räknade på det inför i år så är det f*n 12 år sen nu vi träffades första gången. TOLV år. Jag blir 36 i oktober. Han fyller 50 i mars. DET är en tidsrymd jag verkligen aldrig hade kunnat säga om inte vi firat var år. Ibland känns det som om vi varit ihop ett år och allt är nytt. Sen en dag senare känns det som att vi varit ihop hela våra liv och att det inte fanns något före "vi".

Sen den 16e december kommer faktiskt dagen vi uttalade för andra att vi var ett par. Så till jul har vi varit ett par i 12 år.

Sen fick jag mig ännu en stor chock när vi pratade om husdjur vi hade som barn. Jag insåg att jag red och skötte min första häst för över 23-24 år sedan. Den tidsuppfattningen är helt galen. Det är nog för att man får beräkna in att djur har kortare livstid, så man "hinner gå genom" flera djurs livstidier medan man själv inte alltid upplever att man själv blir äldre.

#8 Min man och jag har också den 26 september som dagen vi blev tillsammans 💕
Det var en fredag 1980 så det är 43 år sedan i år. Svårt att greppa.