Ja, som barn. Mer som en… rutin? Eller tradition? Vi var aldrig kristna och gick aldrig till någon kyrka. Mamma trodde på egna saker och jag tror inte riktigt på någonting. Jag är konfirmerad också, privat med präst under "utbildningen" och sen med bara några få vid ceremonin då jag blev mobbad av de i min konfirmationsgrupp. Det var också nåt som jag gjorde för att "alla" gör det.

Jag vet inte om det var fel av mig, men när man bor litet och det är en sån där sak folk bara gör vid en viss ålder. 🤷‍♀️

Jag är nöddöpt på bb.
Föddes tre veckor för tidigt och var lite klen.
Är konfirmerad
Inte för att jag måste utan mer för att jag ville lära mig mer
Inget av våra fem barn döptes som små.
Dotter döptes i Mälaren inför konfrontationen.
Det var hennes eget val.

Tyvärr måste jag säga ja. Mina föräldrar (misstänker morsan var ledande med skiten) tyckte det var en viktig trafition men kunde inte ens tänka tanken att jag skulle kunna välja en annan religion, eller som jag faktiskt blev tidigt, ateist. Känns så vidrigt liksom att en annan person ska få ta sådana beslut. Barn borde enligt lag skyddas från religion utanför skolan tills de är 18 enligt mig, då är de vuxna och kan själva välja mellan en/flera magiska varelser eller fakta …

Jag är döpt, konfirmerad och gift i Svenska kyrkan.🙂

Nej, till min mormors förskräckelse då hon hade uppfattningen att man inte fick något namn om man inte döptes.

Fick erbjudande av prästen att döpas samtidigt som min kompis barn som jag är "gudmor" till (eller fadder som det väl egentligen heter nu) men tacka nej.

Jag är inte döpt, för mamma tycker inte sådant är speciellt viktigt.

#0: Tyvärr inte.
Men något jag gärna vill bli.

#7: det kan du bli även som vuxen. kontakta närmaste kyrka.

Jag är det.. :)

Ja. Min pappa tyckte det var väldigt viktigt, även om jag aldrig uppfattade honom som starkt kristet troende. Mina tre äldre halvsyskon (som har annan pappa) döptes vid samma tillfälle.

Jag påbörjade konfirmationen, mest av nyfikenhet och vilja att lära mer, men genomgick inte själva ceremonin och är inte konfirmerad. Jag tycker inte det gör något att jag är döpt men jag kände inte att det var rätt för mig att bekräfta en tro jag inte faktiskt tror på.

Jag är döpt som barn, samma med sambon
Sonen är namngiven bara

Ja, jag döptes som barn.
Har inga planer på att döpa eventuella framtida barn.

Jag föddes och döptes på Södersjukhuset. Mina föräldrar är inte religiösa, men kände att det hörde till att barn skulle döpas 1965. De tyckte inte att jag skulle konfirmera mig, så det gjorde jag inte.

Jag är döpt som barn, de flesta döpte nog sina barn på den tiden. Mina föräldrar var dessutom lite "småtroende" även om jag själv gick ur Svenska kyrkan när jag fyllde 18. Jag är heller inte konfirmerad och skulle ha svårt för att gifta mig i kyrkan - "Inför Gud och denna församling" när jag inte tror på Gud, det skulle kännas fel.

#13
Hur kom det sig att du döptes på sjukhuset

#15 Det var ett erbjudande som gavs och det var nog mest bara en praktisk lösning. Min mamma brukar berätta att jag hade sjukhusets dopklänning med rosa rosett och att jag innan dopet rullades dit i en vagn där det låg två andra nyfödda som hade ljusblåa rosetter.. Jag låg i mitten och det tyckte min mamma såg så sött ut. Eftersom vi var 3 som döptes samtidigt var det nog ganska vanligt att döpa redan på sjukhuset även när barnen var friska och starka.

#16
Okej.
Jag har bara varit med om nöddop på sjukhus.
Jag jobbade som barnsköterska på Akademiska innan jag fick barn och vi hade tyvärr ofta nöddop då.

#17: Ok, ja, det är tråkigt när det behöver ske under sådana omständigheter, men i mitt fall var det inte någon nöd inblandad. Mina systrar döptes också redan på BB.

Jag är född 1959 och när jag skulle döpas, så slogs min svenska mormor med min tyska katolska farmor, huruvida jag skulle döpas enligt katolsk eller protestantisk sed. Far blev arg och drämde näven i bordet och sa att jag får bestämma själv tids nog. Far påminde mig då och då genom åren att jag borde ta tag i dop och konfirmation och eftersom jag bodde i Sverige, så blev det så att jag gick och läste privat för en fin ung präst och döptes i en liten kyrka, utanför staden, som jag då bodde i och veckan efter var det konfirmation i stora kyrkan i staden, jag var ca 16 år då. Sedan dess har jag varit mer eller mindre kyrkligt aktiv och gifte mig i svenska kyrkan och vi döpte våra döttrar i samma kyrka som vi gifte oss i.

Döptes när jag var ca ett halvår gammal. Av någon anledning vet jag datumet, 19 oktober 1975.

Är konfirmerad också men gjorde det för att jag trodde att man måste göra det. Min pappa skämtade med mig och sa att man måste konfirmeras enligt lag och då trodde jag att det var så 😂

Gifte mig gjorde jag borgerligt och både mamma och pappa fick borgerliga begravningar. Passar bra eftersom vi inte var/är troende 🙂

Nej

Jag är döpt.

Jag är döpt som bebis. Och konfirmerad.

Däremellan var jag med i en kör under hela grundskolan, så var i kyrkan varje tisdag.

Ni som är döpta/konfirmerade, fastän det inte har med en tro för Gud och sådär Ni som är döpta/konfirmerade, plus att ni är troende.

Tycker ni det är fel att de som inte tror gör såna saker? Dop är väl en sak, där har man ingenting att säga till om. Men konfirmand? Är det annorlunda i era ögon?P

Nyfiken i en strut. xD

Konfirmationen är ju att lära sig lite mer om kristendom.
Många tycker det är kul och gör kanske samma som kompisarna.
Jag ser inget fel i det.

Jag kände nog mer att man ska konfirmationen, för alla andra gör ju det.
Med det sagt vill jag säga att jag privat för en präst och hon var galet trevlig och lärde mig nya perspektiv. Ingenting som kunde få mig att tro på Gud, men vi fnissade och jämförde det ena eller det andra.

#24: Man kan även fundera på varför icke-troende relativt ofta ändå gifter sig kyrkligt, firar Jesu födelse har kristen begravningsceremoni. Det handlar mer om kulturella traditioner än verklig religionsbekännelse.

#27: Ja det är nog så jag tänkt också. En konformation behöver ju inte betyda att man ställer på högt upp och gallskriker det. Ibland är man bara, som jag, nyfiken och läs mig gärna mer om dem.

Jag konfronterade mig för att lära mig något som jag inte kunde.
Har numera gått ur svenska kyrkan och vi gifte oss borgerligt.
Sen svärmor dog besöker vi minneslunden ungefär en gång i veckan
Svärmor begravning hölls i kyrkan men var inte så kyrklig.

#29: Låter som mammas begravning. Visst den tog plats i en kyrka men vi var inte många där och mamma hade nog det var tillräckligt.

Jag är faktiskt vuxen döpt på den tiden jag i min ungdom var med i missionskyrkan så var vi några som vuxen döptes där men jag blev aldrig döpt som barn och konfirmationen den började jag med men gick över i den vevan till missionskyrkan och man gjorde då någon form av habrovink som gjorde att jag godkändes av missionskyrkans pastor som konfirmand.

Det här är så väldigt längesedan så jag får riktigt dra mig till minnes hur det där var för på den tiden kunde våran missionskyrka och våran pastor gå in på något vis och godkänna konfirmationen i den by som vi då bodde i.

Jag måste säga att även om jag fortsättningsvis inte gick i kyrkans spår och att Kristendomen för mig inte alls är den rätta vägen att gå så var det en fin och fantastisk upplevelse att få döpas som vuxen och jag har fina minnen av det även om det också gick lite på sned för pastorn som sänkte ner mig i vattengraven var inte så stark så han höll på att tappa mig 😂 men allt gick bra och flöt på sen att jag tog helt fel väg ut blöt och eländig över hela kyrkan det var en annan sak 😂 men det var en fin upplevelse som jag vårdar ömt även om jag inte alls är en Kristen person idag så bär jag med mig det här varmt i hjärtat för det var något väldigt fint att få vara med om och att få minnas sin dopdag det känns väldigt fint och det är jag oerhört tacksam för.

#7: Jag är döpt som barn samt vuxen. Personligen inte haft super bra erfarenhet av kyrkor vi besökte under barndomen så höll mig borta under flera år tills jag hittade Hillsong kyrkan. Otroligt välkomnande, fin lovsång, bra predikan och lite mer "modern" om man nu får säga så lol. Döpte mig i en av deras kyrkor i Stockholm runt 20års åldern, de finns i fler städer :)

Ja vid tre månaders ålder. Min mamma hade bokat in mitt dop, på min pappas 30-årsdag 😆 Så jag brukar skämta om att vi ska fira min dopdag på pappas födelsedag 😛

Är inte konfirmerad och gick ur kyrkan när jag var ca 20.

#0: min farmor, som var från Lappland…blev nöddöpt när hon var 3 månader…säkert, står Nöddop i kyrkboken.
det tar lite tid för prästen att ta sig fram i Lapphelvetet. :)

#34 Haha 😃

Nej är varken döpt eller medlem i kyran. Tror inte på gud.