Höjdskräck. För övrigt tror jag inte jag har några direkta fobier, även om jag tycker det är lite obehagligt att vara "instängd" vid t.ex. magnetröntgen.

Emetofobi
Sprutor/nålar (inte att sätta/ta på andra men på mig själv)
Stå inför många personer (tror jag räknas?)
Spindlar

Vet inte om selektivitet i maten räknas in?

Spindlar och ballonger.

Jag har 4 fobier.

Jag är rädd för hyllor(speciellt stora)
Hade en på många kilo som föll på mitt huvud för några år sedan.

Sen eld. Jag är livrädd för eld. Värmeljus har jag lite svårt för.

Lego,vanligt bygglego är jag rädd för. Det stod på den hyllan som rasade ner på mig.

Och den sista är att mina djur skulle fara illa.

Clowner, kackerlackor, hajar.

Jag tror mina ända fobi är när sjögräs ”slingrar” sig runt benen när man simmar sedan då smällar (så som ballonger men även explosioner).

Hade en spindelfobi som blivit betydligt bättre (om det nu inte är en stor spindel) och även den mot insekter.

Apor.
Något av det mest obehagliga jag vet.

#7: Får man fråga varför de är obehagliga? :)

#8: tycker bara det. Det är det enda djuret som kan/ kommer ta över världen.
Men är säkert de där filmerna apornas planet som förstört allt för mig.
Obehagligt, läskigt.. o gå in på er djurpark med apor….

#0: Jag har en fobi - höjdskräck (kan ju inte flyga då, men känner inget behov av det).

Jag har haft 2 andra fobier som jag jobbat bort. Väldigt svåra fobier.

Spindelskräck
och
Klaustrofobi

Har jobbat bort båda dessa då de störde mitt liv. Höjdskräcken gör inte det, så jag har inte jobbat med den.

#9: ja säkert filmerna som skrämt upp dig.
Aliens då? de kan ju också ta över världen?

#2: vad är emetofobi?

#12: Kräkfobi.😁
Man är rädd för att kräkas.

#13: Just det. Har jag haft också…men fått bort den med. :)

#11: älskar alien filmerna. De är så söta. De får gärna komma.

Fåglar och ormar är jätteläskiga. Fågelsång tycker jag om, men jag vill inte komma nära fåglar.

#0: Höjder och att falla eller ramla.
Vet inte om det hänger ihop med min kassa syn men jag vill ha fötterna på fast, stadig mark.

Havet, eller iaf öppet, djupt vatten och dess invånare.
Så otroligt vackert, fascinerande och spännande men jag är landkrabba in i benmärgen. Smått ironiskt att jag finner både marinbiologi och -arkeologi så intressant. 😅 Jag tittar hemskt gärna på dokumentärer eller fynd från havet men att hoppa ner där själv, nej tack.

#13: Tack.

Insektsfobi, haft sen jag va barn

Jag har nog jordens två mest fåniga fobier nånsin.

Maneter och sniglar.

Jag förstår att många kan grunda sig i nån slags försvar mot dödligt farliga saker vilket gör att det känns som rimliga fobier ändå, typ ormar, hajar, höjd, eld osv. Men maneter (ja, de där små helt ofarliga i Sverige) och sniglar är fullkomligt befängt att ha sån fobi för att jag får panik. Jag förstår att inte många tycker om dem för att de är äckliga och dylikt, men jag har uppriktigt fobi för det.

För närvarande två stycken, talassofobi och apotemnofobi.

Led tidigare av ornitofobi och klaustrofobi, men har lyckats jobba bort de båda. 🙂

Jag känner mig verkligen verkligen verkligen obekväm med att ringa upp folk jag inte känner väldigt väl. Och även med folk jag känner mycket väl, föredrar jag att skicka meddelanden.

Är väldigt tacksam över att pandemin gjort att nästan alla take away-ställen nu fixat så man kan beställa och betala via webben utöver via telefon.

Höjdskräck
Spindlar
Ringa/Telefon

Jag måste verkligen tänka efter för en del grejer har blivit "normalt" och en del av ens personlighet när det egentligen är hindrande och borde KBT:as bort.

#21: Apotemnofobi har jag aldrig stött på nån som har förr. Vet du vad den grundar sig i för dig?

#22: Jag tänkte inte ens på att det kan klassas som fobi. Har bara alltid accepterat att jag inte klarar det. :’)

#25 Jag håller med dig. Det är en sak jag alltid känt men klassar det i mitt eget fall inte som fobi eftersom det inte ger mig samma panik-känsla utan mer ett stor obehag.

#22: Hade också det tidigare, men efter att ha haft flera jobb där det ingår att ringa upp och prata med personer jag inte känner så har jag vant mig till viss del. Föredrar dock fortfarande att skicka meddelande om jag kan välja. Som barn och tonåring tyckte jag det var väldigt obehagligt, så det var en pärs när jag fick ett sommarjobb i en kundtjänst där jag skulle svara i telefon och prata med okända hela dagarna.

#24: menar du hur jag upplever det eller vad som orsakade det?

#28 Båda två. Om du vill dela med dig alltså.

#26: För mig är det ju en spärr. Medan spindlar har utlöst rädsla så har att ringa någon jag inte känner alltid fått mitt huvud att ”låsa” sig. Så du har nog rätt i att det där även kan vara något annat än en fobi.

Jag har fobi för hål. Det finns faktiskt ett namn för det har jag fått lära mig .

Minns första gången. Jag måste varit mycket liten och mamma tog på mig en kofta med hål under armen. Jag kan fortfarande känna hur stel jag blev och hur jag skrek.

Alla gånger vi båtluffat och hamnat på lustiga ställen och jag måste kolla alla lakan och örngott.
Så många nätter jag legat uppe på sängen med mitt badlakan som täcke.😉 Bara för något pyttehål i en söm.

#29: hmm, svårt att säga exakt vad som orsakade det, men kan tänka mig att det faktum att min faster var tvungen att *** foten pga diabetes vid två olika tillfällen bidrog till det.
Och när jag var riktigt liten hade jag fått ett sår på knäet infekterat (såg ganska illa ut), och en av fröknarna pratade om att det kanske behövde bli ****.
Vilket skrämde upp mig helt i onödan, även om hon kanske inte hade menat att jag skulle höra dem prata om det.

"***", för att ens skriva ut ordet gör mig illa till mods och jag får svettningar.

Såg tidigare en tecknad bild på ett barn som hade fått ena armen ***.
Hoppade till, och därefter lätt illamående.

Har i regel inget problem med att se sådana människor ute, men att höra talas om det eller olyckor som skett gör mig nästan alltid illamående.
Men i vilken utsträckning är olika.

Länge kunde jag inte se åt krokodiler för att jag associerade det med att folk blir "delvis uppätna".

Råkade av misstag få se en scen från en film där de blir attackerade av pirajor.
Efteråt fick jag en sådan kraftig panikångestattack att jag hade svårt att andas och fick vara ute på balkongen i nästan en timme.

Det är väl vissa saker.
Tycker att det är svårt att sätta ord på mina känslor kring detta.

#21: Översätt!! Vad är det för fobier?

#33: talassofobi är när man antingen är rädd för hav/djupt vatten eller för de varelser som finns där i.

I mitt fall så är det varelserna (mest det faktum att man inte kan se dem).
Apotemnofobi är rädslan att förlora kroppsdelar och/eller folk som har gjort det.

Som jag skrev i #32, att skriva ut ordet gör mig illamånde och jag kallsvettas.

#32 Väldigt intressant, tack för att du delar med dig trots att det är jobbigt att ens nämna ordet. Smart du bytte ut det!

#35: ingen orsak.
Jo, jag försökte att skriva ut det, men det gick inte, så fick bli så istället.

Trypofobi. Clowner, Lisebergskaniner och andra utklädda.

Men min allra största och värsta fobi är små gnagare. Möss, råttor, chinchillor, hamstrar osv.

#12 Emetofobi är rädsla för att kräkas men även när andra kräks.
Även om någon säger att den mår illa kan det trigga.

#31: Intressant fobi. Hål-fobi. Har aldrig hört talas om det men det öppnar ju upp en mängd andra fobier. Skräp-på-golvet-fobi. Alltså, du går runt hemma och måste sopa hela tiden för du klarar inte av att känna nåt skräp under fotsulan när du går.
Upp-och-ner-vänt-täcke-fobi. Kan inte sova om täcket ligger upp o ner.
Hårstrå-i-duschen-fobi. Behöver inte förklaras…

#39: Ja allting som man känner skräck inför går nog att klassa som en fobi. Men rädslan måste ju finnas där. Det räcker ju inte med att man blir irriterad. Då är det inte en fobi.

Från Wiki:
"Fobi (av grekiska φόβος, fobos, "fruktan, skräck") kallas en stark upplevelse av rädsla, starkt obehag, skräck eller stark äckelkänsla som återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen hyser stark aversion mot."

"Fobier sorteras kliniskt in under ångestsyndrom, som alla karakteriseras av starka ångestupplevelser som orsakar lidande och i något avseende förhindrar ett normalt fungerande."

Flygplan, korta resor kan jag hantera hyfsat, men långresor är helt uteslutet, usch

#39 Trypofobi kallas det.

Jag vet inte hur man klassar fobi och väljer vad som är en fobi eller inte?
Kanske mänden av människor som uppvisar problemet eller enbart själva upplevelsen.

#42: Det har bara med upplevelsen att göra. Tror jag skrev en definition ovan här någonstans.

#42: I inlägg 40 ser du en definition.

Ni som har lite mer ovanliga fobier, upplever ni att det är svårare att få förståelse från andra?
Tex så är ju spindel-, orm-, och klaustrofobi rätt vanligt och kanske mer "allmänt godtagbart" än en del andra som nämnts här.

Sen tror jag att rätt många använder fobi när de egentligen menar att de tycker att något är väldigt läskigt/äckligt/skrämmande. Det behöver ju inte innebära att det, rent medicinskt, egentligen är en fobi.

#45: hmm, har aldrig berättat om min apotemnofobi för vänner eller anhöriga, delvis för att det inte faller sig naturligt att ta upp fobier under våra samtal, men också för att många inte vet vad det innebär och det lätt kan missförstås även om de skulle ha hört talas om det.

Men är väl inte helt ovanligt att vi som lider av det helst håller det för oss själva.

#45 Skulle säga att många har svårt att förstå Emetofobi (kräkfobi). Blir ofta "ingen gillar väl att kräkas" men ör liksom inte det som det innefattar. Utan ren panik och även av att höra eller se andra göra det. Bara att höra någon må illa får en att må illa. Och rädsla för magsjukor, smitta via tex kyckling osv. Är så mycket större.

Jag tror nog att det enda jag har som kan klassas som fobi är nagelskador. Att bryta av en nagel är inga problem, så länge det sker utanför där den sitter fast. Men skador längre in kan jag inte hantera för fem öre. Jag kan inte se bilder av det, höra folk prata om det, läsa om det eller ens tänka på det. Mår illa och känner mig lite svimfärdig bara av att skriva det här.

Mina andra rädslor når inte fobi-nivåer.

#47: ja, precis.
Själv gillar jag inte alls att kräkas eftersom jag alltid gör det häftigt så att jag inte kan andas, men det är ju inte alls samma sak som för er som faktiskt lider av fobin.
Tråkigt att ni inte visas större förståelse än så. 🙁

#47: Ja jag får ofta höra att jag ska skärpa mig eller växa upp när jag pratar om hur fruktansvärd upplevelse det är för mig att kräkas.

Likaså får jag höra "men vad dumt" när jag nämner att jag har hajfobi. Eftersom man inte direkt lär möta en på stan tycker folk jag omöjligt kan vara rädd för dem.🙄

#45 Det är inte många som tar min fobi för möss (eller liknande djur) på allvar. Det är små djur och rätt harmlösa och ofarliga. Men det hjälps ju inte, jag får panik av bara tanken på dem och att skriva detta känns jobbigt, usch jag ryser.
Jag försöker säga att om jag, som inte är det minsta rädd för spindlar till exempel, kan sätta mig in i deras rädslor som jag själv inte känner, så kan de väl försöka förstå att man kan vara rädd för saker de inte finner obehagliga/läskiga.

#51: Ibland finns det logik bakom varför man är rädd för x, andra gånger är man bara rädd för dem/det. Jag avskyr folk som försöker förklara för en varför man inte kan/borde vara rädd för nåt. Mamma var livrädd för möss och råttor, hon klarade inte av tanken på det. Jag kunde inte själv förstå då det enda hon kunde förklara var att hon fann svansarna så läskiga. Men bara för att jag inte kunde förstå betyder det ju inte att hennes skräck inte var lika verklig som min skräck för hajar och annat.

#49: Jag minns inte att jag bemöttes med oförståelse när jag led av kräkfobi (har botat den).

#52 Precis. Jag förstår inte varför andra har rätt att vara rädd för mer ”logiska” saker men försöker vifta bort min rädsla/fobi.

#4: nej så hemskt! Tur att du inte dog för 17

Tyvärr tycker vissa att min fobi för eld är jättekul.

Det betyder att man sprutar ut vattenånga från strykjärnet o skriker att det brinner.

Har svårt för strykjärn då ångan liknar rök.

Fast man bönar o ber skrattar som bara o hävdar att det inte är nåt att vara rädd för.

#56: Säg upp bekantskapen med dem som gör så - om du kan. De fattar inte hur jobbigt det är att bli utsatt för sådant.

Råkade själv ut för det när min dåvarande kille och jag körde bil i Österrike, där det var gott om slingrande vägar på höga berg. Tyckte det var fruktansvärt jobbigt att åka där, och inte blev det bättre av att killen sa "tänk om jag skulle fortsätta rakt fram istället" när vi befann oss i en kurva med ett stup bredvid. Svarade att "om du hade vetat hur det känns i mig när du säger så, så hade du aldrig sagt det". Han skojade faktiskt inte om det en enda gång under resten av resan, så tydligen fattade han att jag menade allvar.

#57: Mmm,blir svårt om det är klasskamrater.

#58: Ja, då är det inte så lätt. Du slipper förhoppningsvis dem om några år åtminstone, men det är ju en klen tröst nu.

#56: nej vad elakt! Man får inte mobba någon för dens fobi!