Jag har nog alltid varit som du Frida.
Andra har kommit först.
Numera har vi ju inga barn hemma mer än lille barnbarnet emellanåt.
Jag har varit sjukskriven länge så livet är annorlunda nu.

När jag tänker tillbaka så skulle jag ändå inte vilja ändra på något. När andra mådde bra så mådde jag också bra så det blev bra för allihop så att säga.

Har aldrig riktigt tagit hand om andra (har varken barn eller djur) men däremot tar jag hand om mig själv när andan faller på.

Brukar promenera mycket för att rensa huvudet få en positiv energikick, det är en sån skön känsla! Har en crosstrainer hemma så den brukar köra ibland + lite pilates/yogaövningar hemma.

Det yttre får sig ganska ofta ansiktsmasker, hårinpackningar, brynfärgning, fotvård, nagellack och sånt som har med "ytan" att göra 🙂

Massage, olika sorters bad( varmt/ kallt), kiropraktorn, fotvård. Promenader, utflykter.
Egentligen hänger allt ihop med mina sjukdomar.
Tar jag inte hand om mig själv så rasar livet.

Jag tycker jag är bra på att ta hand om mig själv. Det är nog dels att jag i grunden är en lat/bekväm person, men även att min värk har tvingat mig att vila i viss mån. Annars straffar det sig dubbelt dagarna efteråt.
Sen har min mamma hela livet varit en person som sätter sig själv sist på listan. Jag beundrar henne för det, stundtals har jag ingen aning om hur hon överlevt. Men jag har även sett vad det kostar. Jag kan göra allt för dom jag älskar men är rädd om mig själv också.

V hade faktiskt en grej på jobbet nyligen. Det var lite teambuilding och en av övningarna var en lista med påståenden som vi skulle diskutera. På listan stod bland annat "Dom viktigaste personerna för mig är…". I princip alla sa barn, familj och/eller vänner. När jag sa att jag höll med men la till mig själv också så möttes det av förvåning. Efter en stunds tankar och diskussion tyckte dom flesta att det var vettigt, men det var uppenbart inte folks första reaktion.

För mig är det en viktig sak att ha tid där jag inte måste göra något alls, utan kan göra just det jag vill göra i stunden. Oavsett om det är en utflykt, simning, spendera extra tid i köket, läsa en god bok eller ligga i soffan och göra "ingenting". Att på en lördagsmorgon kunna ligga kvar i sängen och veta att jag inte måste kliva upp förrän jag vill det är guld värt för mig (även om jag numera får kliva upp och mata katten, och sedan gå tillbaka till sängen för den stunden).

Jag tar sällan hand om mig och först när kroppen eller huvudet säger stopp. För mig gäller det alltid att utveckla mig och vara produktiv så det händer lätt att jag mer eller mindre glömmer av mina mänskliga behov så som att äta, dricka, sova, etc.

Jag är/ har alltid varit en person som tar hand om alla andra först .
Sist mig själv.
Med åren har jag börjat tänkt mer på mig själv.
Tar promenader , har tjejkvällar , njuter av mina egna kvällar med en bok 📕 och avkoppling. Korsord .
Nu på Fredag kommer min bästa vän med mat som vi ska njuta av och umgås , skratta åt olika händelser 😊🤣😜

Sen på Lördag ska jag ha Loppis och då hjälper hon mig.

#6: Ja,du ta verkligen hand om andra!💙

#7:
Tack så mycket!
Så fint sagt av dig! 😊❤️