Kallprata på sociala tillställningar. Finns inget som får mig så obekväm. Skulle hellre gå in i simhallen och ha glömt att ta på mig badbyxor än att behöva gå på mingelfest varje veckan

Jag har aldrig varit särskilt bra på matte men sedan hjärnoperationen kan jag inte ens gångertabellen ☺️
Himla tur att det finns kalkylator i mobilen.

Att hålla ordning i min lägenhet.

Matte. Räknar fel med miniräknare 😂,
Min man har många gånger skakat på huvudet åt mig.

Sen är jag fruktansvärt oteknisk. Skulle aldrig kunna koppla in något som har en sladd. Kan inte ens köpa nya laddare till mobilerna.

Måste instämma i matte, det är nog det jag faktiskt ibland kan känna är besvärande att vara riktigt dålig i. Typ när saker är på rea med 20% och jag bara "ööööhhh, vad innebär det?". Eller när det är svårt bara att plussa saker i huvudet och måste använda miniräknare för sånt som egentligen borde vara lätt.

Matematik.
Klarar ingen avancerad huvudräkning. Klarar med nöd och näppe plus, minus, gånger- alltså ettan-treans matematik. Okej, det heter med finare ord addition, subtraktion och multiplikation. Jag vet. :)

Klarade mig upp till matematik A. Efter det vill jag aldrig se ett matte-tal igen. Helst.
Miniräknare används helst för enklare matematik också.

Förstår procent i runda slängar, men är inte sådan som kan räkna ut avancerad procent i huvudet som vissa kan.

Jag vet att 50 procent är hälften osv… Men när man förväntas räkna ut 33 procent av 200 till exempel… då måste jag ha miniräknare.

Öppna flaskor med kork🤦🏼‍♀️

Matte har jag alltid varit dålig på även om jag kunnat vissa områden. Glömmer lätt bort också det jag lärt mig inom matten för att jag inte har räknat det på nu ett år…

Jag är kass på att låsa eller låsa upp dörrar. Oavsett om jag ska in eller ut, och oavsett om jag ska låsa eller låsa upp så vrider jag nyckeln/låsgrejen fel. När jag flyttade hemifrån tog det säkert ett halvår innan jag konsekvent kunde öppna eller låsa på första försöket. När jag tänker efter nu vet jag fortfarande inte vilket håll nyckeln ska åt i den dörren. Skulle jag stå framför den kan jag säkert med muskelminne göra rätt men min hjärna vägrar spara den informationen aktivt.
Nu när jag har flyttat hem till min mamma igen gör jag fel igen. Det måste ju vara så att det är åt motsatt håll i dessa två bostäder men jag är faktiskt inte säker. Jag gör i alla fall fel i mer än hälften av gångerna. Trots att jag innan jag flyttade hemifrån hade bott här i över tio år(!) och nu varit tillbaka i drygt två månader.
Jag vet inte heller instinktivt åt vilket håll jag ska skruva i eller ur en skruv, skruva upp lock på burkar osv. Korkar på dricksflaskor är det enda som jag brukar göra rätt på. Jag inser att det säkert är samma håll man skruvar locket på en burk men ändå får jag alltid prova åt båda håll innan jag är säker.

I övrigt ser jag mig som en hyfsat logisk och lättlärd person som inte brukar ha så svårt för att lära mig rutiner. Men av någon anledning har min hjärna bestämt sig för att inte alls lagra informationen som behövs i dessa situationer, så istället får jag stå som en idiot och pröva nyckeln åt båda håll varje gång jag ska in i huset.

Skruvar har jag också svårt för, vet aldrig vilket håll de ska på och pappa får alltid påminna mig om att jag skruvar åt fel håll. Sedan finns det också vissa lås, inte dörrlås men lås på cyklar, hänglås och sådant som jag är hopplös på att öppna ibland. Kan ta veckor innan jag lär mig hur ett enskilt lås funkar.

#7: Om du tycker att korken i vinflaskan har en benägenhet att spricka så lägg vinflaskan ner några dagar innan du ska öppna den eller om korken verkar extremt torr sätt flaskan upp och ner i en stor vas eller liknande med vatten.

Att försöka öppna en flaska med upptorkad kork är ingen höjdare!

#0: Har både uruselt lokalsinne och teflonminne när det gäller matte. Klarar dock enklare huvudräkning ibland. Är väldigt tacksam för GPSen i mobilen, för utan den vet jag inte var jag hade hamnat. Har i alla fall lärt mig att om jag är helt övertygad om att jag ska svänga till vänster, då ska jag svänga till höger för att komma rätt.

Matte och att läsa kartor.

#0:

Samma här !
Jag har värdelöst lokalsinne ! Måste ha en ’pingla ’ runt halsen annars går jag bort mig skogen ! 🤪

Jag är dålig på att ta negativ kritik.

Låter som att en gemensam nämnare för många av er är begränsad mönsterigenkänning. Lokalsinne, matte, veta vilket håll man låser ett lås, skruvar en skruv alla har gemensamt att känna igen mönster.

Måste vara väldigt begränsande att inte kunna göra ett snabbt överslag om en rabatt i en butik, om erbjudandet om att ta tre styck av varan är en bra deal, eller att inte känna sig trygg i att hitta dit man ska.

Tur att det är så enkelt att ha en liten dator i fickan som kan hjälpa till med mycket av det.

#16 Haha ja. Hur klarade man sig förr😃

#16: Så pass mycket matte att jag klarar att göra ett överslag i affären kan jag - för det mesta. Använder dock ändå oftast kalkylatorn i mobilen istället. 😊

#18: Det viktiga blir ändå att veta hur man använder sina verktyg. Även om du inte snabbt räknar ut vad 20 % rabatt på 70 kr är i huvudet, så behöver man förstå hur man ska räkna ut det med en kalkylator.

Jag har aldrig gett mycket för utantill-kunskaper som var stor del av skolan när jag gick i skolan. Nu verkar man lägga mer fokus på att lära sig att lära sig och att lära sig att tänka. Mycket bättre kunskap i en föränderlig värld.

#16: Problemet i affären är inte matten, det är att jag tappar bort mig även på vår Ica! 😂
(Helt seriöst, när jag gjorde en neuropsykiatrisk utredning kollade psykologen på något av mina resultat och sade "Du har ganska dåligt lokalsinne, va?". Hur hon såg det har jag ingen aning om men det stämmer ju.)

Vad gäller matte så tror jag att personer uppvuxna i mitten på 1900-talet och innan dess är betydligt duktigare på överslagsräkning och liknande. Senare generationer har ju vuxit upp med miniräknare även om vi inte fick ha den på matten förrän vi hade mer komplicerade tal.

#19: Just procenträkning har jag faktiskt lyckats lära mig att göra på en kalkylator. Fast jag kan till nöds även räkna ut det med huvudräkning. Lite omständligt men för enkelhetens skull börjar jag med 10 % av 70 = 7 kr. Då blir 20 % 14 kronor. 70 minus 14 är 56 kronor. 😊

#21: Det är nog så dom flesta gör tror jag. Eller varianter av liknande strategier.

#20: Vissa saker är klart viktigt att automatisera med matten. Typ mattens motsvarighet att kunna lära sig läsa. Men efter det anser jag att det är viktigare att veta hur man löser problemet, än att kunna göra det snabbt i huvudet.

Matte har jag däremot alltid haft lätt för, och lokalsinnet är det inget fel på heller :)

#21: o där tappade du mig på första talet. 😂

Min hjärna låser sig, jag får ångest av att bara se ett matte tal. Jag kan inte räkna ut något i affären. Klarar inte av 9 åringens läxor. Jag kan inte. Jag har sen åk 1 fram till åk 8 då jag hoppade av skolan gått i special klass.
Jag kan inte.

Jag är dålig på det mesta 😅 Men försöker gör jag ändå!

#24: Förstår dig fullständigt. Så känner jag för all matte som är mer avancerad än de fyra räknesätten och procenträkning. Av någon anledning fastnade den delen, men när vi började räkna med bråk så ville inte min hjärna vara med längre. 😄

#26: jag skulle vara så tacksam om jag kunde räkna ut simpla tal. Bara så enkelt som att plussa tal som är 2 siffrigt.
Många tror att det beror på ointresse, att jag inte vill. Men jag vill. Men för mig kunde talen likabra stå på kinesiska.

#27: Samma för mig när det ser en ekvation. Fattar ingenting och hur jag än försöker så går det inte in i skallen

#28: skönt att jag inte är ensam om att få så.
Ibland har jag funderat på en matte kurs. Vadå, åk 1?😂

#29 Jag klarade med nöd och näppe första mattekursen på gymnasiet, Matte A. Matte B i tvåan på gymnasiet gick helt enkelt inte. Dock föll det på natoinella proven, hade jag klarat dem hade jag fått en godkänd kurs men jag misslyckades med ganska många poäng på Nationella.

#30: jag har inte ens ett godkänt betyg från grundskolan