Jag minns så väl första gången jag mötte B.
Jag var nog 19,5 år. Var chaufför på min bror då det var festival i vårt samhälle.
Hunden jag hade då låg på passagersrgolvet.
In i bilen klev denna onyktra och i mina ögon pucko. Vet inte alla fula ord jag sa till honom.
Sen tog det 1,5 år och fick jobb på en industri och han var min chef. Men varför lixom?
På avdelningsfesten började vi prata efter mycket om o men. Då jag var en av de få tjejerna på vår avdelning så var det ett tufft språk och jag blev godkänd som en i gänget.
Den kvällen var början på vårt liv. Han vaknade hos mig. Nu har det gått 17 år

Jag minns exakt när jag träffade mina biologiska barns far 😊 Jag hade nyligen flyttat in i min mormors hyreslägenhet (efter hennes död) Den hade aldrig blivit renoverad sedan huset byggdes 1932. Nu var det 1882. Hyresvärden lovade mig att skicka hantverkare för att totalrenovera lägenheten. En dag ringde det på dörren, utanför stod en man med pipa i munnen och sa att han är målaren. Jag blev knäsvag. Sen gick det något år innan han började måla, då var det kört! Vi levde tillsammans i nästan 30 år och fick 2 underbara döttrar 😍

För mig (och min man) så var det kärlek vid första ögonkastet.

Jag hade blivit utbjuden till krogen av en kille som jag visste hade en hund och delade lägenhet men en annan kille.
Han hämtade mig hemma och sedan skulle han åka hem och duscha innan vi gick ut. Han sa att "du kan väl underhålla Basse" så länge och jag gillar ju hundar skarpt så det hade jag inget emot.

Det visade sig att Basse var killen han delade lägenhet med och hunden hette Ludde😀

Min dejt duschade i evigheter och vi bestämde att vi skulle gå till krogen alla tre och från den kvällen så har det bara varit Basse och jag. Killen jag egentligen skulle gå ut med tyckte bara det var kul tack och lov.

Krogen var "Skräcken" i Stenungsund,

Jag minns onekligen inte när jag träffade A första gången, det måste ha varit i september -73 när jag var några dagar gammal och han fyra år. 🥰

#3: tycker det är så roligt att din man oxå kallas basse. Gör min oxå. Långt ifrån hans vanliga namn som är Mats

Många år senare kom min man och jag på att vi träffats första gången när jag var 12 år och han 18.

Mina föräldrar och jag åt alltid middag på väg till sommarstugan och stannade då till på ett ställe i Stenungsund som hette Korallen och serverade husmanskost.

Där var alltid ett gäng äldre ungdomar i baren och jag fick absolut inte gå dit. Mamma och pappa skulle ju alltid röka och dricka kaffe efter maten så jag brukade gå till de enarmade banditerna som stod i ett hörn och där var en kille som spelade.
Han frågade mig om jag ville testa att dra i en gång och jag blev överlycklig.

Jag lyckades dra någon högvinst för det ramlade ut massor med mynt och jag minns att killen var så noga med att vi skulle dela på vinsten och jag var ännu mer lycklig.

När jag berättade det minnet för min man så utbrast han " var det du?" Han mindes också den lyckliga lilla tjejen😍

#5 Vad roligt😀

Det står t.om Basse i våra ringar men i ringen när vi gifte oss står det Bosse. De missade tydligen och tog för givet att det skulle vara Bosse men jag har aldrig ändrat på det😉

I år har vi varit tillsammans 41 år.😍

Det är nästan lite pinsamt, men han kan berätta väldigt ingående om första gången han såg mig. Hur han kände och tänkte, vad han gjorde och vad jag gjorde. Jag minns det inte överhuvudtaget. Han hade bestämt sig för att gå fram och prata med mig men modet svek honom. Några månader senare så bad min killkompis mig att följa med till en av hans vänner och det är första gången jag minns att jag träffade min man. Men något klick blev det inte från min sida då heller. Eftersom vi hade gemensamma vänner så sågs vi ibland men jag tänkte inte mycket på det. Sedan plötsligt en dag så ringde han och frågade om jag ville äta lunch med honom. DÅ klickade det .😍 Nu har vi varit ett par i 26 år och gifta i 25 år!

Jag tyckte han såg bra ut men sedan var båda i förhållande.

När båda blev singlar pratade vi mycket men tog ja runt 8 månader efter att båda blev singlar innan vi blev tillsammans :) Då var vi på dubbeldejt.

Min man som jag varit tillsamman i en massa herrans år.var på fest i det kollektivet jag bodde i då stannade kvar efter festen och på den vägen är det.Så visst tror jag på kärlek vid första ögonkastet.

Jag och min sambo har "bara" varit tillsammans i lite mer än ett år så jag minns tydligt första gången vi träffades och ja - det var kärlek vid första ögonkastet<3