Fick inte vara hos kompisar under veckan, bara helger. kl 21 var det läggdags. Detta gällde hela grundskolan. På gymnasiet fick jag göra mer som jag ville.

Fick lägga mig mellan halv åtta- åtta på vardagarna från låg till mellanstadiet. Sen blev det halv nio- nio.

Minns att jag hade en viss tid då jag skulle vara hemma. Var det skola nästa dag var det tidigare än om det var helg dagen därpå. På gymnasiet har jag för mig att vi skippade det.

Vad jag minns hade vi inte några exakta bestämda tider, men mamma kunde be oss komma hem en viss tid eller säga att nu är det läggdags. Men det var liksom ingen fast tid utan beroende på situationen. Sen fick vi allt mer eget ansvar över detta när vi blev äldre och tillslut fick vi bestämma själv så länge vi skötte skolan. Men både jag och mina syskon har varit relativt skötsamma så jag kan inte minnas att det varit några problem med det heller

Jag kan inte minnas att jag hade speciella tider. Bara jag låg i min säng på morgonen haha😊 Mamma och pappa sov ju alltid när jag kom hem på helgerna.
Jag var 15år då jag fick börja vara ensam i stan i lägenheten medan mina föräldrar åkte till sommarstugan. Inte klokt egentligen…
Det hände inte så många gånger då mina närmsta kompisar bodde där vi hade stugan så jag ville helst åka med.

Jag hade aldrig fasta tider som yngre, men jag skulle vara tyst när pappa gått och lagt sig. När jag hamnade på behandlingshemmet blev det en chock att helt plötsligt vara tvungen att gå och lägga sig 22:30 och vara tillbaka senast 21:00

Fick första lägenheten när jag var 15 och har därmed gjort hur jag känner för från femton och upp.

Jag hade inga tider att passa så jag var ute med kompisar sent om kvällarna tills det blev rejält mörkt. Mina päron litade på mig och jag såg till att sköta mig om man bortser från palla äpplen, dricka alkohol ibland, snusa o sånt. Men vi använde aldrig droger, skrämde pensionärer eller gjorde inbrott.

När jag själv blev pappa så höll jag lite mer koll på ungarna och de fick tider de skulle komma hem.

Då vi inte kunde ta oss hem om vi var i stan på kvällarna, blev det efter våra föräldrar när de kunde hämta. Men nej var inte ute sent.

Sonen är bara 3 år ännu så inga såna regler ännu

Jag minns inga direkta tider, men nån gång runt att jag fick min första mobil (tror jag var 13-14 år) hade vi som regel att jag alltid skulle ringa hem en viss tid. Ibland fick jag vara borta en timme till om de var på bra humör. Kravet var alltid att ringa när jag gick hem så de visste att jag var på väg.

Sen när jag blev gammal nog att vara ute lite längre var regeln att jag skulle väcka mamma och säga att jag hade kommit hem, oavsett vad klockan var. Oftast hade jag ändå respekten att inte vara borta sent, nån helg kunde det bli då och då.

Nu när jag läser #9 minns jag att vi också skulle ringa vissa tider eller med visst mellanrum, lite beroende på vart och med vem vi var. Min mamma hämtade faktiskt en av mina bröder på en fest en gång och "skämde ut honom" för att han glömt ringa. Efter det glömde varken han eller mina andra syskon att ringa, haha
Personligen festade jag inte och det var sällan jag var hos kompisar eller ute sent på kvällen. Så jag behövde sällan tänka på det.

Hade inga tider, var ute sent redan i mellanstadiet. Kommer ihåg en gång jag var hemma hos en kompis och så kom hennes mamma in och sa att min mamma hade ringt och undrat om jag inte skulle komma hem den kvällen?
Då var kl. 23.30!
Ingen av oss hade sett vad klockan var men jag gick hem direkt, detta var ju ute på landet i början på 70-talet!

Vår egen son hade inga tider.
Enda kravet var att han hörde av sig om var han var någonstans.

Svarade han inte så visste han att jag skulle ringa runt till hans kompisar😉 så han var alltid noga med att svara.

#0:

Oij0jo, , Vi är 4 syskon, 3 tjejer och 1 kille .
Vi flickor va hårt hållna men våran bror som va flera år äldre fick vara ute och busa. Kom vi inte in när det va mat , , fick vi ingen middag .

Sen va jag såklart glad för dessa regler , med mat , dusch , lägga sig i tid så man orkade upp på morgonen till skolan.

Jag har haft likadana regler till mina barn , en flicka och 2 pojkar .
Sen när man skildes blev det jobbigt , för då va det två olika viljor med barnen. Inte kul .

Jag va kanske en hönsmamma ibland , va så orolig för att min dotter skulle fara illa , har man en dotter som är fin så blir det jobbigt .

En gång när min yngsta son skulle ut och fira när dem vunnit en match / Amerikansk fotboll .
han va väl 16-17 tror jag , jag sms:ade när klockan va 01.00 , , fick inget svar och jag kunde inte somna , , till slut på morgonkvisten skrev han, det är lugnt mamma , jag mår bra , sov över hos en kompis i stan.
puh, , , då somnade jag om.