Riktigt att vi inte visste just vilket år den skulle komma, men precis som med solstormarna visste vi att den skulle komma. Om jag hade haft så mycket makt och pengar skulle jag sett till att sjukvården fungerade bättre, liksom jag skulle sett till att vi den dag en stor solstorm slår ut mycket, har beredskap nog att klara av det viktigaste.

Min generation har kännedom om Asiaten och Hongkong- influensorna och har hört hur Spanskan slog till.

Sorgligt att de som bestämmer inte tog vara på den kunskap som ändå finns.

Nej, jag hade inte gjort något annorlunda. Jag är inte så mycket för att resa eller så, plus att jag var (och är fortfarande) mitt uppe i studier så jag hade ändå inte kunnat göra något speciellt. Möjligtvis att jag hade flyttat ihop med min partner tidigare. Vi flyttade ihop strax efter att corona började spridas ordentligt, vilket har förenklat livet en hel del. Det hade nog inte känts så bra att träffas så mycket om vi fortsatte bo isär då han bodde i en annan stad en bit bort. Möjligen hade jag "passat på" att umgås lite mer med vänner och så, men samtidigt gjorde jag redan det mycket då. Så nej jag hade nog inte gjort något annorlunda.

Jag hade kramat om min familj extra mycket sist jag såg dom. Inte träffat dom sedan januari 2020. 😥

Sålt lägenheten, köpt ett hus på landet, lagt upp ett stort lager mat!
Men det kan bli så ändå, för det tycks ta fyra år innan detta är över enligt de som vet. Mvh/WL

Jag hade inte ändrat mycket.
Hade kanske varit mer organiserad när det gäller mat o vatten men i verkligheten vi klarade oss ganska bra utan att befolkningen fick panik eller nåt liknande.
Jag har känt att min privata ekonomi blev något sämre på grund av permiteringen och lite extra kostnader för oss som bor i Stockholm just med att vi åkte mycket mer bil till jobbet ( bränsle och tullarna).
Men jag är andå nöjd för att jag känner mig att vi alla fattade att vi måste framöver sköta oss och vårt planet .

Nej.

Det tror jag inte. Varken jag eller min man har blivit särskilt lidande av pandemin. Jag jobbar hemifrån och har att lika mycket i jobbväb göra som innan pandemin och min man jobbar på museum som visserligen är stängt men där finns en massa annat att göra bakom kulisserna så att säga.

Jag tycker mycket om att jobba hemifrån och har träffat vissa vänner + att jag inte har så stort socialt behov.
Varken jag eller mannen har föräldrar i livet och slipper därför oro för den äldre generationen.

Vi tillhör den äldre generationen och vi oroar oss för barn och barnbarn. Vi blir färdigvaccinerade nästa vecka, så då kan vi börja träffas oftare.
Det är svårt att säga vad man skulle ha gjort, då man ju inte kunde ha förutsett pandemin. Men tycker att allt löst sej bra med tanke på allt som går att göra på nätet. Handla mat, mediciner, prylar, kläder, boka tider, m.m. Det mesta går att få hem i brevlådan, dessutom. Så vi lider inte annat än saknaden av gemenskapen som fanns innan pandemin.

Jag har funderat men kan inte komma på något jag skulle gjort annorlunda.
Vi har inget stort umgänge längre och lever ganska stillsamt så förändringen har för oss/mig inte varit dramatisk på något vis.

Köpt mer fonder, aktier och bitcoin i mars 2020 när allt sjönk i värde.

#8: Det du skriver är det jag upplever att många yngre skriver, fast om sina äldre anhöriga. Det verkar som om alla oroar sig för varandra. Jag tror inte att det egentligen finns en rationell anledning för äldre att oroa sig för yngre även om det förstås finns undantag.

#9: Du skulle inte vilja ha ett större umgänge under pandemin då?

#10: 😀 Eller Tesla, Amazon, Alphabet, Apple, Facebook och Microsoft.

#11 Nej det umgänge jag har med andra räcker för mig.

#12: Då så! 👍🏻

#11: Jag oroar mej för barn och barnbarn nu när man vet att smittan ökar även för dom yngre . Dom får ju dessutom vänta så länge på vaccineringen. Tidigare var det dom äldsta som var i riskgrupp.