Själv var jag 19 år och flyttade direkt ihop med min då blivande man.
Vi hade träffats året innan och fått tag på en liten 1:a i andra hand i Masthugget alldeles i kanten till Slottskogen.
Lägenheten var fantastiskt utformad och hade jag varit ensam idag hade jag gärna bott i en sådan etta.

Jag var 22, lyckades få tag på en liten 2a i bostadsrätt. Hade precis fått heltid och fick ihop till handpenningen genom att använda mina fonder och besparingar föräldrarna och morföräldrarna satt undan med en liten slant i månaden under min uppväxt 😁

Bor fortfarande kvar och kommer nog göra det ganska länge, hundvänlig område och liten trädgård passar mig och vovve perfekt 😁

Började plugga på universitet och flyttade till studentboende efter studenten.

Vår son var 20 när han flyttade. Då bodde vi i en stor lägenhet och min man och jag flyttade samtidigt .
I och med att både sonen och vi flyttade till nytt så kändes det inte så konstigt när han flyttade hemifrån.

Jag var tyvärr bara 14 år Flyttade själv till en lägenhet och började jobba i Affär Metro som fans på den tiden - Var det bra flytta så tidigt - Nä det var många gånger jag ångrade det - men det gick …

#5: Det måste ha varit jättetufft!

Jag var 16år när jag flyttade till elevboende i start av gymnasiet (som jag snart hoppade av, men fick till någon slags "praktik" genom skolan då jag inte kunde flytta hem igen). Efter mycket om och men fick jag hjälp av socialen att få en egen lägenhet så snart jag fyllde 18år.

Jag var 17 år och flyttade ihop med en pojkvän. Två år senare flyttade jag till egen lägenhet en bra bit från första stället.

Första gången var jag 16.Flyttade in på ett internatskola och gick där ett år.

Till egen lägenhet flyttade jag när jag var 18 skulle fylla 19 ett halv år senare.

Var 21 och flyttade ihop med killen som numera är min man 🙂 vi bodde en kort stund i en andrahandslägenhet innan vi köpte vår första bostadsrätt i göteborg.

19 år och två månader lite drygt.
Flyttade till en förtjusande liten etta.

Precis som #11 så var jag ungefär 19 år och två månader när jag flyttade hemifrån "på riktigt".

De två första åren på gymnasiet så bodde jag på internat och var hemma på helger och lov. Sista året på gymnasiet så bodde jag i lägenhet och var hemma på helger och lov. Två veckor efter studenten så flyttade jag till en lägenhet här i stan och bodde där tills jag flyttade till nuvarande boende.

Var 23 när jag skrev mig här men bodde praktiskt tagit här från vi slutade gymnasiet när jag var 19 och han 20

#12: Jaså? Lustigt sammanträffande. 🙃

#14 Verkligen 😁

Jag var 18, skulle fylla 19. Flyttade nästan 60 mil för att plugga. Men hade min mormor och morfar som bodde 5 mil bort där, så jag bodde en del hos dem då jag inte alls trivdes med att bo i studentkorridor.
Flyttade hem i några månader medan jag sökte jobb efter att jag hade pluggat färdigt. Sedan blev det egen lägenhet.

Det var ett år efter att jag gått ut gymnasiet, och jag var 19 år. Flyttade drygt 20 mil till Uppsala som jag aldrig ens besökt och inte kände en enda människa i. Som tur är bodde dock en släktings bekant i Uppsala så jag fick bo hos dom i några månader innan jag fick rum i en studentkorridor, där jag fortfarande bor kvar :)

Jag ägnade studentkvällen åt att packa, dagen efter flyttade jag hemifrån tillsammans med min kille som jag då hade varit tillsammans med i 3 år. Det höll i ytterligare 1 år och sedan valde jag att flytta till egen lägenhet. Vi växte ifrån varandra, eller rättare sagt så upplevde jag att jag växte ifrån honom.

Några månader innan jag fyllde 20. Då var huset min man och jag byggde färdigt, så vi kunde gifta oss och flytta in i vårt hus.

Jag var 23 år när jag flyttade till min första egna lägenhet. En pytteliten student-etta, men jag tyckte så mycket om den. Tycker att den hade väldigt bra planlösning och förvaringsmöjligheter för att vara så liten. Men innan jag flyttade dit hade jag bott själv en del i mina föräldrars bostad då de flyttade utomlands en period och jag stannade kvar. Efter att de kom hem åkte jag på långresa (bodde, jobbade och reste på andra sidan jorden) och efter det var jag hos min dåvarande partner väldigt mycket så det var knappt att jag var hemma speciellt mycket. Hade det inte varit för mina föräldrars och min egen utlandsvistelse hade jag troligtvis flyttat mycket tidigare.

Andra gången jag flyttade hemifrån gjorde jag det när mina föräldrar var på semester.
De ville inte att jag skulle flytta förens jag hade fast jobb.
Jag hade ett lång vik på ett år.

Första gången var jag 18, jag delade lägenhet med en kompis. Jisses vad kul vi hade!
Hon var en partybrud, jag en mesig plugghäst men vi möttes nånstans på mitten.

Andra gången, tja, jag lär väl vara nästan 50 innan jag hittar nåt eget.
Det funkar dock hyfsat att bo hos mamma, bättre än vi väntat oss.