Jag svär men jag tycker samtidigt inte om det för det förfular språket tycker jag men det är bra ord för att riktigt befästa vad man menar.

Någon favorit har jag inte😉

Jag svär som utav bara… jag svär, en hel del. Speciellt när jag blir arg eller går upp för mycket i varv. Dock försöker jag byta ut svordomarna mot mindre grova och/eller mer kreativa varianter, med blandade resultat.

Min nuvarande favoritsvordom är bakdelskrater.

Jag svär i princip aldrig, gångerna jag har gjort det kan nog räknas på en hand. Trots att jag vuxit upp med både syskon och föräldrar som använt och använder svordomar, så har det aldrig fastnat hos mig. Det känns fel, låter fult och jag har aldrig varit bekväm med att använda svordomar.
Sen gillar jag att ha några ord som verkligen är på allvar, som inte används förutom i väldigt speciella situationer. Jag vet att min familj genast skulle ta situationen på allvar om jag svor, för dom vet att jag inte gör det utan anledning.

Med det sagt så har jag inget emot att andra svär. Allt kan såklart gå till överdrift, men så som dom flesta använder svordomar tycker jag inte att det gör något. Det är bara ut min mun som det låter fult och fel.

Sen har jag någon gång behövt skriva/säga svordomar tex för att jag citerar någon, eller för att man diskuterar just svordomar och jag inte kan få fram min poäng utan att faktiskt använda ordet. Personligen räknar jag inte det som att svära..? (Och räknar alltså inte med dom gångerna). Jag är dock inte bekväm med det heller, och kan jag undvika att använda svordomen så gör jag det.

Usch ja jag svär alldeles för mycket men inte i tid och otid det krävs lite för det så som att reagera starkt eller bli redigt förbannad, jäklar och fan är väl dom ord jag brukar men några favoriter har jag inte för alla är ful så favoriter nej nej nej 😂däremot använder jag mig aldrig någonsin av runda och snuskiga ord det tycker jag är förskräckligt men en och annan svordom brukar trilla ur mig.

Nästan aldrig, och oftast är det milda sådana som "sjutton också", "skit" etc.

Svordomar kommer dagligen här, inte bara vid irritation men även för att förstärka något bra. Vanligaste svärorden när nog satan, jävlar och helvete! På jobbet är jag dock restriktiv med att använda svordomar😁

Jag svor väldigt mycket innan jag fick barn. När de kom, och började prata, slutade jag nästan helt. Idag kan det slinka in någon för att förstärka något jag tycker men det är sällan.

Ja, hela tiden. Det brukar mest bli det vanliga, alltså fan, jävla, skit, helvete osv. Röv slinker också in ibland haha. Men inga könsord, det tycker jag är lite osmakligt.

Väldigt sällan.
Försöker även lära barnen att hitta andra ord än svärord.
" kan man inte det svenska språket och hur man ska uttrycka sig svär man" brukar jag säga till barnen o dess vänner.
Då tänker de till. Låter så illa

Försöker undvika det men ibland kommer det ett Attans eller liknande

Jag svär något fruktansvärt, både i tal och skrift. Jag försöker väl skärpa mig när jag skriver men i min blogg då jä…
Mitt vanligaste uttryck är nog "Röv!" vilket väl är en förbättring mot de svordomar jag hävde ur mig förr.

Jag svär nog en hel del, men försöker vårda språket när jag har folk runt mig. Ibland går det bättre, ibland sämre.

Sällan men det händer att det slinker ur mig av bara farten. I skrift svär jag aldrig eftersom jag då har möjlighet att hinna tänka efter och välja ett mer passande ord.

Ja svordomar kan ploppa ur munnen
Mest fan, eller jävlar.

#11 "röv" räknar jag personligen inte till svordom :P

Jag kan svära en hel del, det varierar beroende på vem jag pratar med utan att jag tänker på det. Jag tycker inte att det är fult att svära även om jag inte gillar alla svordomar och det blir mest bara löjligt när man överdriver användandet, på samma sätt som när folk fastnar på vilket ord som helst och använder det 2-3 gånger i varje mening. Könsord är jag obekväm med och gillar inte när andra använder dom och använder dom inte själv.

Jag har ingen favorit men det är i princip bara 3 stycken jag använder.

Jag svär ofta i rätt sällskap. Så jag anpassar mig. Runt brorsans flickvän går det inte att svära alls, då ser hon helt förskräckt ut.

Jag svär, ofta, mycket, länge. Dock kan jag naturligtvis kontrollera det beroende på vart jag är. Om jag är omkring barn är jag noga med att tänka på språket. Jag svär dock mer när jag pratar engelska än när jag pratar svenska.