Spännande fråga🙂

Jag hade väl drömmar om att hitta en partner och få familj och de drömmarna blev över alla förväntningar❤

För övrigt så hade jag nog inte så stora drömmar.

#1: så roligt att det blev som du hoppades 🙂

Nej det blev det inte, hade hoppats på en egen familj men det blev det inte och nu är jag för gammal för det.

Om jag ska vara ärlig.
Jag trodde inte att jag skulle leva tills jag blev 22. Alternativt sitta i fängelse.
Det värsta är att min omgivning inte heller trodde att jag skulle överleva min tonårstid.
Jag gjorde allt utom att ta droger. Trots att min omgivning gjorde det.
Så att jag idag är gift, har barn, hus, eget företag, stuga, båtar.. Det är en dröm. Kan fortfarande stå och titta på allt. Undrar om jag drömmer.

#3: har du hittat en annan väg i livet och ändå är nöjd?

Är väl inte helt som jag tänkt
hade hoppats på fast jobb vid det här laget

Jag hade inga tankar alls på att jobba inom vården, jag skulle inte ha barn
Här sitter jag med en underbar son och jobbar inom hemtjänsten :)

Men aldrig haft stora drömmar.
Men nöjd med livet ändå :)

Ja, jag kan nog säga att det blev som jag tänkt mig. Jag har alltid velat bo på landet med många djur och att ha någon att leva med som jag älskar och som älskar mig. Jag ville jobba med människor och det gör jag också.

#4 Så härligt.

#5: Nöjd nej, hittat en annan väg livet kan jag inte påstå, det är bara vad det blev.

Mycket intressant fråga , 😊

Inte tänkte jag på att träffa någon just då när man va ung , va nöjd med livet som det va , har haft en trygg och underbar uppväxt med mamma och pappa + 3 syskon .

Fick jobb inom affär / Café och Restaurang , jag tycker om att baka .
Träffade en chilenare när jag va 23 år , föll direkt , det blev 3 barn .

Sedan gick vi isär ( efter 13 år )
Har varit i ett annat förhållande ,
Nu lever jag ensam och trivs !
Njuter av livet på olika sätt . 😊👍❤️

Vilken härlig fråga flocken 😎

Känner mig helt nöjd och livet har vart och blivit som jag tänkt mig. Hade stora drömmar och fullföljde det jag stakade ut för mig så jag kan inte klaga tvärtom så känner jag mig nöjd så skulle jag dö i morgon dag skulle jag dö nöjd och belåten.

Tycker ofta man hör folk säga, jag skulle ha gjort det och det men det är aldrig försent så länge man står på benen så fullfölj och gör det som känns rätt och lev livet som just du vill .

Livet är bra häftigt om man tänker efter för allt har en mening både med och motgång stärker oss och formar oss till dom vi är. Som ung kunde jag tänka varför valde jag det och det yrket eller den och den utbildningen men i efterhand såg jag att dom valen hade sin mening, sina insikter och erfarenheter så jag kan absolut inte klaga tvärtom allt har blivit rätt hela vägen.

Som äldre märker jag att man reflekterar mycket över hur livet har vart och man ser att det går en röd tråd genom allt och känner en enorm tacksamhet till allt vad livet har bjudit på till och med nu i pandemitider när man tycker livet står still med den begränsning vi befinner oss i.

Det var bara häromdagen som jag tänkte att trots nuvarande begränsning så har jag uträttat så mycket och fått saker gjort som man inte gjorde innan och som man inte ens tänkte på så åter igen nya insikter, nya erfarenheter och bara pandemin i sig har lärt oss så mycket om sånt vi inte kände till innan den kom.

Alltså, nu är jag ju fortfarande ung. Haha! Men jag skulle vilja påstå att jag lever ett "vuxet" liv eller vad man ska säga, även om jag inte är färdigutbildad än så jag vet ju faktiskt inte hur livet kommer gå efter det. Men anyway.

Om jag utgår från vad jag ville när jag var i kanske högstadieåldern. Då drömde jag väl egentligen bara om att hitta kärleken. Jag hade en tanke på vad för typ av jobb jag ville ha, och de tankarna hängde kvar till gymnasiet. Hade även tankar på att jag ville tjäna mycket pengar så att jag kunde leva som jag ville, typ. När jag blev lite äldre ville jag nog mer leva mitt liv som JAG ville (dvs, inte som min papa ville), hitta på roliga och kanske lite dumma saker, flytta hemifrån och vara självständig. Allt detta har jag lyckats med. Flängde runt ett tag medan jag fortfarande bodde hemma och hade den möjligheten. Bodde utomlands ett kort tag, reste, festade, jobbade på lite olika skitjobb osv. Efter några år började jag utbilda mig (helt annat spår än det jag funderade på som yngre) och flyttade hemifrån. Nu har jag även hittat vad jag tror och hoppas är mitt livs kärlek och vi bor tillsammans i ett fint radhus med trädgård och husdjur. ❤️

Så jag måste säga att jag är väldigt nöjd med mitt liv, även om jag bytt spår utbildningsmässigt och inte kommer tjäna multum på mitt framtida jobb. Men jag har också förändrats extremt mycket som person, har helt ändrat mina åsikter och värderingar. Så med det kommer ju helt andra drömmar också. Om jag som yngre drömde om bra jobb och hög lön, drömmer jag nu om ett liv fullt med kärlek, djur, natur och välmående.

#4: Strongt gjort!

Det är nog sällan det blir som man har tänkt sig, livet är komplicerat…
Lite smålustigt är att jag vid flytten hittade en gammal bok, "Mina klasskompisar" som större delen av klassen fyllde i när vi gick i sexan.
En av oss jobbar idag med vad hon ville bli på den tiden, vi andra har hamnat helt annorlunda här i livet.

Nej, livet blev verkligen inte som jag hade tänkt det.
Inte för att jag hade så högtflygande planer, men en utbildning och ett jobb som jag trivdes med, man, barn och ett hus samt häst och hund.
Snart 50 år gammal så har jag hund och en partner på någon slags "halvtid", resten har jag fått släppa taget om på grund av sjukdom.

Jag har varit väldigt ledsen för hur livet blev, för varje sak och dröm som jag fick släppa taget om så gjorde det rejält ont.
Numera är det ok, det blev som det blev och jag har nog gjort det bästa möjliga efter de förutsättningar jag hade.
Det beslut jag är mest nöjd med är att jag inte skaffade barn trots att jag verkligen ville. Med facit på hand så hade det inte blivit bra.

Som barn och tonåring hoppades jag på att så småningom träffa en kille, bli sambo, resa lite, ha ett jobb som jag skulle trivas med. Dock trodde jag inte att det skulle bli så eftersom jag var osäker, blyg, lite annorlunda och utanför och att det då skulle innebära ett väldigt ensamt liv. Det blev inte så och jag måste säga att livet blev/är så mycket bättre än vad jag "befarat". Har en fin man, jobb som jag gillar, har vänner, bor bra. Sen har livet kantats med sorger så som det är för dom flesta som inte är "purunga" men det hör ju livet till förstås.

Min ambition för framtida yrke (var väl en sisådär 7 år) var att bli luffare.
Behöver knappast nämnas att den drömmen gick i kras… men vad gör det.

Minns också att en annan plan för framtiden var att jag skulle gifta mig, få ett dussin ungar och sedan ut och resa.
Minns inte om maken var med på reseplanerna, så måhända tanken var att han skulle stanna hemma med ungarna. xD

Både ja och nej faktiskt! Jag trodde då att jag ville ha ett lite mer glamouröst liv som vuxen, men också ett liv med man, barn och djur. Det senare har jag ju fått, fast jag hade inte trott att jag skulle bo på gård och ha den typen av djur som jag faktiskt har .
Har provat på ett liv med lite mer glamour, umgåtts med det "finare" folket i staden jag bodde förut. De med fina titlar, höga befattningar och tjusiga bjudningar. Det var inte alls min grej, mycket ocharmigt faktiskt och inte alls något att sträva efter.