Jag tror jag drömmer… Det gör väl alla men jag kommer aldrig ihåg mina drömmar i så fall.

Jag drömmer ofta. Livligt och helt sanslöst.

Ibland funderar jag vad som egentligen händer i min hjärna😃

Jag drömmer alltid och precis som när det gäller många andra saker för mig, påverkas drömmarnas karaktär av mitt blodsocker.

Ligger blodsockret bra, blir drömmarna trevliga, men om det blir för lågt eller för högt, blir drömmarna obehagliga. Om jag ligger lågt i bs under sömn, drömmer jag galna drömmar, vansinniga grejer som ofta har med trygghet att göra, att jag blir övergiven av min familj till exempel.

Om blodsockret sticker iväg uppåt, över tio, då blir mina drömmar ruggiga, såpass att jag kan vakna och inte våga somna om. Det är förstås bra om jag vaknar, för då kan jag kontrollera mitt bs och justera med insulin.

Jag drömmer rätt mycket, men för det mesta så minns jag dem bara några sekunder efter att jag har vaknat - trots att de är väldigt klara i minnet när jag vaknar. Förstår inte hur de kan försvinna så otroligt snabbt. De är lite som aceton - dunstar på nolltid. 😉

#4 Det känner jag igen. Vissa drömmar försöker man liksom hålla kvar med de försvinner bort som i en dimma på ganska kort tid.

Usch i natt drömde jag att ett JAS plan störtade.

Nu ser jag på nätet att ett JAS plan har störtat nu på morgonen.

Ja det tror jag iallafall. Så mycket jag verkar sparka i sängen så måste jag ha en väldigt läskig dröm😂 Däremot kommer jag inte ihåg den.

Varje natt så sparkar jag av mig både lakanet, och täcket och sist även de tre kuddarna så att dom också ligger på golvet. Så då har jag inget att sova på mer än en madrass och säng.

Mkt. Både lugna o sansade drömmar till såna panik drömmar så mannen väcker mig för jag skriker rakt ut.

Det går upp och ner som för de flesta antar jag.
För det mesta kommer jag ihåg något litet eller ingenting.
Vid ett par tillfällen har jag haft långa och detaljrika drömmar, där jag kommit ihåg allt och dessa drömmar har jag skrivit ner.

I natt drömde jag att jag bara skulle flytta på bilen lite grann. Då hängde sig gasen och bilen for iväg i allt högre och högre fart. Bromsen fungerade inte. Bilen gick bara allt fortare och fortare. Vaknade just när bilen för ner i diket.

#10 Ja det har jag också tänkt på. Varför dör man aldrig i en dröm? Som att åka ner i ett dike och det finns ju en chans att man överlever men i en fart som är hög så är den ju inte lika stor att man överlever. Vet du eller någon annan här varför eller är det bara jag som upplever det? 

Samma som att man helt plötsligt cyklar och plötsligt så är det ett stup nedanför men man dör aldrig utan då avslutas drömmen bara sådär mitt i. Känner någon igen det?

#11 Jag har hört/läst att det beror på att hjärnan inte kan ”skapa” en dröm om hur livet är efter döden. Precis som att varje ansikte du ser i dina drömmar har du sett någon gång, hjärnan kan inte bara skapa dem själv. Så, eftersom du aldrig upplevt vad som händer efter döden kan inte hjärnan återskapa det ”minnet”. Hänger du med? 😄 Har ingen aning om det stämmer men det är roligt att leka med tanken och låter ganska vettigt 🤔

#12 Tack för informationen! Lite intressant att veta också🙂