Japp jag har varit på en återträff med grundskoleklassen men det är 30 år sedan😉 och vi var i 20-års åldern allihopa. Det var bara jag och en till som hade fått barn om jag minns rätt.

Jag har inte varit på någon från grundskolan. För ett par år sen var jag på väg men fick sån ångest att jag inte åkte.

Nästa år när vi fyller 60 alla utom två en fyller 59 och en fyller 61  ska vi tjejer träffas och det ser jag fram emot.

Var mobbad av killarna i klassen hela grundskolan så dem vill jag inte träffa för allt smör i Småland.

Inte än (jag är fortfarande väldigt ung), men jag hoppas det blir något i framtiden. Skulle vara väldigt kul att se vad alla haft för sig!

Nej. De har haft återträffar men aldrig bjudit mig. Jag tror att de glömt mig för jag var så anonym och dessutom gick jag i 2 olika klasser och det har väl gjort att de inte kommer ihåg mig eller är förvirrade i vilken klass de skall räkna mig till.

Ja, jag har varit på en återträff, kanske det var tjugo år efter att vi slutade grundskolan. Men då fick jag så dålig kontakt med de före detta klasskompisarna med undantag för en tjej som jag var "hemligt förälskad" 😇i  när vi gick i nian så efter den träffen tappade jag inspirationen till att vara med på någon mer träff.

Jag fick visserligen en inbjudan till återträffen som var tio år efter att vi slutade nian, men då hade jag en del alkoholproblem som jag "jobbade" med att göra mig fri från, och eftersom jag anade att den festen kanske skulle bli ganska "blöt"så valde jag att inte vara med på den  träffen.

Nej :)
Men tror det är planer på det nästa år, då är det 10 år sedan vi tog studenten :)

Ja, jag gick i finsk skola ettan och tvåan. Vi hade en klassåterträff när vi var i 27-28 års åldern. En av killarna i klassen hade flyttat till Finland, men åkte hit för att vara med på träffen. Vår klassföreståndare var med oss på dagen. Vi var och kikade på vår gamla skola bland annat. På kvällen när vi skulle äta middag följde hon inte med. Jag fick tyvärr panikångest och fick lämna middagen innan maten hade hunnit komma. Men jag hade hunnit träffa alla på dagen och det var trevligt. 🙂

Det har jag aldrig varit. Vet inte om det varit några klassträffar ens och om det varit så , då har jag inte blivit inbjuden. Är å andra sidan inte intresserad av att gå på någon sådan heller, har hört att det mest pratas om barn och vem som lyckats bäst i karriären och det är för mig bara ointressant 😂

Vi var ett mindre antal från gymnasiet som träffades några gånger. Det var kul, några av dem springer jag på lite då & då. 

För 9 år sedan hade den gymnasieskola jag gick på en återträff för samtliga som gick ut 3:an 1979. Vi började med en rundvandring på skolan och avslutade med middag & fest…märkligaste upplevelsen var individer som mindes mig så otroligt väl när jag själv inte hade minsta susning om vem den andre var. "Öh, nää…det minns jag nog inte riktigt". En del var sig lika, andra väldigt förändrade.

Nej. Pga mobbning inte bara utav klassen utan även övriga elever så hoppade jag av skolan efter halva 8an. Samtidigt finns känslan där att visa alla att jag faktiskt överlevde och har klarat mig bra. Jag har en framtid jag ser framemot, en underbar familj. Kanske skulle överväga att gå i framtiden om mannen följer med. Han har alltid varit en som övriga haft / har stor respekt för.

#10 Låter härligt och fint att ha en framtid att se fram mot och att ha en härlig familj! Kan känna igen det med revanschlust då jag själv var utfryst och utanför i högstadiet men har ett helt annat liv och tillvaro som vuxen 🙂