Så lyckligt
Nu har vi fått beslut om att svärmor har rätt till ett boende på omvårdnadsboende i Enköpingskommun.
Hon bor i en egen lägenhet i Solna och klarar inte av det längre. Hon har ramlat tre gånger i år och brutit sig.
Hon har hjälp hemma fyra gånger per dag och en gång nattetid men trots det känns det inte alls tryggt.
Nu ska vi bara vänta på att det blir en lägenhet ledig på boendet nere i vår by.
En sån oerhörd lättnad for oss som anhöriga.
Stolt ägare till tre La permer
Åh så härligt för både er och svärmor. Jag gissar att det känns som en stor lättnad.
/Maria
#1
Det är så skönt. Svärmor har alltid sagt att hon minsann ska bo kvar i sin lägenhet tills hon dör. Sen bröt hon handen i början på januari. Eftersom att hon inte kunde bo hemma då med armen i gips så fick hon följa med oss hem.
När vi passerar boendet nere i vår by säger hon plötsligt. Nej men här vill jag bo. Vi blev ju glada men låg lite lågt. Men under de dagar hon var här så pratade hon mer och mer om att flytta hit. Jag ringde ner och vi fick komma på besök och se hur det ser ut osv.
I samma veva fixade jag hemtjänst och nattpatrull till svärmor.
Sen gick det väl någon vecka så svarade svärmor inte i telefon när vi ringde så jag ringde hemtjänsten och bad dem gå ditt och kolla.
Vi bor en timme bort. Då kom det fram att hemtjänsten inte hade någon nyckel.
De hörde svärmor innanför dörren men hon kunde inte öppna. Vi slängde oss i bilen och åkte upp. Hittade en mycket svag och förvirrade svärmor på golvet. Det blev ambulans till sjukhuset där det gjordes en massa undersökningar .Svärmor var uttorkad hade njurbäckeninflammation och ett brutet ben.Efter en vecka fick hon komma hem igen.
Det har varit väldigt rörigt och stökigt. Svärmor har varit virrig .Ringt på hos grannarna för att spisen inte fungerat .Hon har spisvakt.
Hon har ringt till bostadsrättsföreningen 20-25 gånger per dag eftersom att någon stulit hennes nycken till tvättstugan. Det är numera kod dit osv osv. Situationen har varit helt snurrigt.
Vi har åkt upp en gång i veckan för att kolla av läget. En av gångerna när vi kommit upp så hade hon larmet på höger arm och inte på vänster där det ska sitta.När jag tittar på armen så är den bruten igen.Nåväl nu börjar vi ju hitta på Karolinska ialla fall.
Nu kom så beslutet och det är en enorm lättnad.
Taskigt nog så måste ju någon som bor där nere dö så att det blir en ledig plats. Det kan ta allt från några dagar till hur lång tid som helst.
Ursäkta alla som har boende anhöriga nere i byn om jag önskar livet ur era nära och kära.
Stolt ägare till tre La permer
Starta ny diskussion