Jag fick aldrig pengar, det var snarare tvärtom att föräldrarna tog det lilla vi syskon kanske hade (lånade som det så vackert hette, men man såg dem aldrig igen).

Vi har givit våra barn veckopeng sedan de började mellanstadiet och senare, när de började högstadiet, har de fått månadspeng. Vår dotter, som går i åttan, får 800 i månaden. Vår son som fyllt 16, får förvalta sitt barnbidrag.

De är båda duktiga med sina pengar och slösar inte bort dem på strunt. Om maten i skolan inte är bra, går de och äter någonstans och betalar själva. Vår dotter syr mycket och hon köper sitt tyg själv, sist köpte hon 5 meter vadmal för 800 kr och sydde en fotsid cape med huva. Vår pojke köper en del elektroniska påbyggnadsgrejer till sin dator själv och ibland något nytt spel. De är aldrig panka.

Jag minns inte summan sonen fick. Vi hade det ganska knapert tills han blev tonåring ungefär, då vände det. Vi hade även en lista på extrajobb hemma där han kunde tjäna en slant.

 Sedan fick han sitt barnbidrag men jag kommer inte ihåg vilken ålder.

Han har alltid haft god koll på sina pengar. Sådant märker man ju ganska tidigt inbillar jag mig.

Själv hade jag veckopeng. Från klass åtta så fick jag veckopeng + ett paket cigaretter (för att jag inte skulle ta cig hemma)😮

Det är ju inte klokt när man tänker efter. Inte undra på att man snabbt blev en vanerökare. Jag fick även röka hemma från åttonde klass.

Hade månadspeng upp till gymnasiet ungefär. Minns inte summan, men den räckte till det jag ville ha. När jag gick i gymnasiet jobbade jag extra på lov och helger, så då tjänade jag egna pengar.

Min yngsta dotter (13 år) får 200kr månaden samt tar hand om panten på flaskor, typ 100kr ytterligare i månaden.  Hon kan jobba ihop mer pengar om hon vill….

Vi köpte en smartphone till henne o då betalade hon halva den. Så pengarna rullar..

Största problemet är "vad ska jag som förälder stå för när vi är in på macken och alla vill ha nåt"? "Pappa, jag har inga pengar med mig…" låter det.

Hade 150 från det jag var 13 (var så stolt över mitt första bankkort) och hade så tills jag blev 16 och fick 500. Men jag jobbade ju på sommaren också så ibland hade man ju pengar över från sommarjobbet.

#4 Säger barnen att de inte har några pengar med sig, så kan det ju alltid bli en liten lärdom för barnen om du då svarar att "det var ju synd, då kan du inte köpa något". Det kan lätt bli så att de räknar med att pappa alltid ställer upp och betalar. Vilket pappa knappast kommer att göra när de är vuxna och har flyttat hemifrån. 😉

Fast sådana saker som att köpa något gott när man är ute tillsammans har jag alltid tyckt ingår i "familjeekonomin" Jag hade nog aldrig kunnat låta sonen bli utan bara för att han inga pengar hade.

Vi löste det på så sätt att vi ytterst sällan handlade vid sådana situationer. Skulle vi någonstans som ex. bio så hade vi med oss "billigare" godis.

När jag var ung fanns det gott om jobb för unga och jag jobbade alla lov och hade väldigt gott om pengar.

Mina barn får barnbidrag plus pengar från en fond som ger ett rejält extra tillskott från de börjar gymnasiet. Det ger ännu mer när de börjar på högskolan. En bra kommun att bo i.

Vi betalar mobiltelefon och Körkort. Sedan får de pengar när de fyller år både av oss och av sina far och mor-föräldrar och till jul. Sedan har de jobbat lite på kommunen på sommaren som ger lite extra.  Sedan har vi sparat i några fonder som vi löste in och som de fick dela på.