Jadå varje gång jag var  på dans i ungdomen så skulle någon berusad yngling ta på mina bröst. Men det hände bara en gång per person för de fick en rak höger från mig.

Helt sjukt är det! 

Så tidigt som i 5an har jag inget minne av att någon tafsade på mig, det kan också bero på att jag inte gick långt utan mina eller en väns föräldrar på den tiden, men däremot så började det hända lite när jag började i högstadiet (i 7an). Då var det killar på skolan som slog på ruman och sånt, mestadels killar jag kände som gjorde det på skämt… Första gången jag blev tafsad på av en främling gick jag i 8an tror jag och jag och några vänner var på gröna lund för att se på någon artist. 

Efter de har det hänt oräkneliga gånger av alla möjliga sorters människor.

Med tiden får man mer skinn på näsan och säger ifrån. Vissa killar försökte på dansgolvet (när det var s k tryckare). De blev stående med lång näsa, ensamma på dansgolvet. Jag har jobbat på en mansdominerad arbetsplats. Där var det rätt städat och andra manliga kollegor hade satt stopp för ev försök om jag inte gjort det själv.

Mitt värsta minne av tafsningar är från min allra första tågluffning. Jag var väldigt ung. Det var proppfullt på nattåget. Min kompis hade somnat sittande på nånting ute i korridoren. Jag var så glad att vi hade erövrat en plats i en kupé, där vi turades om att sitta. Just då satt jag i mitten av den ena "soffan". Hade jag vetat vad som skulle hända, så hade jag flyttat utåt när 5-6 st klev av. 

Jag hamnade längst in vid fönstret. En ung kille satt vid dörren. De som tog de lediga platserna var ett gäng killar, som först verkade "normaltrevliga". Men efter ett tag började de bete sig så påträngande och äckligt att jag blev jätterädd. Jag var inträngd i hörnet och kunde inte komma därifrån. Inte vågade jag göra särskilt mycket, utom att säga nej och försöka freda mig så gott det gick. De tog inte mina nej på allvar. De bara skrattade och fortsatte tafsa. Det blev värre och värre. Till slut började jag gråta.

Då fick killen som satt ytterst vid dörren stopp på de vidriga typerna. Han sade: "Ser ni inte att hon gråter? Sluta nu!" Han var ensam och de var ett gäng, så kanske vågade/ville  han inte säga något under den evighetslånga tid (för mig i a f) som det då pågått. Äntligen kunde jag ta mig ut ur kupén. Det var mina tårar och att någon annan sade ifrån som räddade mig. Det kunde ha slutat riktigt illa.

#3 Jag ryser när jag läser din berättelse om tågresan. Usch så obehagligt!

Och detta bara pågår, som om det vore helt ok. Så bra att det har börjat pratas öppet om detta!

#4 Det konstiga var att jag inte berättade för min kompis. Jag var den beskyddande och starka av oss - ville väl inte oroa henne. Men det var också nån sorts underlig känsla av skam, som om jag själv hade skuld i det som hände. 

Jag reagerade när jag hörde rikspolischefen säga något i stil med att "det måste vara ett nytt samhällsfenomen", när han skulle uttala sig om tafsandet som mörkats hos polisen, Vadå nytt? Han verkar ha noll koll på vad som händer i vanliga högstadieskolor. Bara en sån sak som hur ungdomarna pratar med varandra. 

Jag har en son som jag sedan långt tillbaka gjort klart för att det inte är OK att använda nedsättande ord till varandra eller att ta på tjejer på ett sätt de inte vill. "Om tjejen ger en tafsande kille en rejäl smäll, så har han förtjänat det." är en av sakerna jag sagt. (OK, våld är inte bra, men tafsande är också en form av våld.) 

Att killar kallar tjejer för nedsättande saker är illa nog. Men att tjejer kallar varandra för könsrelaterat nedsättande saker är totalt obegripligt. När en tjej använder ett grovt ord för sitt eget kön, för att uttrycka att något är dåligt - också totalt obegripligt. På så sätt nedvärderar hon ju sig själv.🤔

Jag tycker att varje gång någon känner att en kille tafsar eller gnider sig när man står trångt, så ska man VRÅLA eller GASTA högt t.ex vråla "va faan gör du till äckel, står du o gnider på mig??? ". Så att alla hör o vänder sig om o glor. Om skedde VARENDA gång ett sänt här övergrepp sker så skulle det upphöra! Rekommenderar Maria Svelands böcker, läser just nu hennes senaste som heter BEFRIELSEN! Aa.