Åskådare från en stol
Jag kom att tänka på att hade jag bott i Syrien så hade jag suttit där i min stol och sett grannar och vänner försvinna.
Likaså om jag bott där Tzunamin dragit fram då har jag suttit där och sett den komma emot mej.
<Blir det eldsvåda så blir det nog svårt att ta sig ut. Sånt som man aldrig tänker på när man kan gå..
Lite tankar så här mitt i natten..jag är absolut inte rädd för att dö men skulle inte vilja lida innan.
Vad är du rädd för?
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Jag är rädd för att bli gammal och sjuk, bli liggandes som grönsak någonstans.
Det finns så mycket jag är rädd för, så det skulle bli en hel bok om jag började räkna upp allt.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Jag är rädd för att det ska hända mina när och kära något. Det är min största fasa.
För egen del så är det nog inget som skrämmer mig mer än sorgen det skulle innebära om det hände "de mina" något.
/Maria
![[peter54]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag kan visserligen gå när jag har proteserna på, men jag är ju inte snabb … Om det skulle börja brinna i huset är det än mer riskfyllt för min del, för det tar i alla fall tre-fyra minuter att få på proteserna. Ålderdomen tänker jag föga på, sannolikheten att jag tynar bort är minimal. Med mina diagnoser går jag med en smäll.
Jag bär förstås också en oro för att det ska hända min fru eller mina barn något, men jag försöker hålla sådana tankar i schack eftersom de skapar "ringar på vattnet" i medvetandet som sedan lätt fortplantar sig till det fysiska måendet.
Jag genomlider det allra värsta. Det nästvärsta är att bli dement/få alzheimers och inte känna igen de som står mig närmast.
Starta ny diskussion