Jag tror att man kan njuta på olika sätt, för jag njuter av mitt liv också. Trots att jag gör saker på dagarna. :)

Jag har också en dödlig sjukdom och jag har sedan jag fick diagnosen lärt mig att anpassa mig efter sjukdomen och njuta av det liv jag har. Jag har lärt mig att anpassning är lika med livskvalite

#2: När jag berättar för folk om min dödliga sjukdom, möts jag ofta att folk tycker synd om mig.
Jag ser det inte själv som att det är synd om mig, visst jag kan inte gå så bra, med mer…. men jag har ju ändå ett liv.
Jag lever ju och jag har inget att jämföra med.
Jag har alltid varit sjuk sedan jag föddes och vet inte hur det är att vara frisk, om man säger så :)

Man lär sig ju att göra det bästa av det liv man har just nu

Jag säger som Leffe. Anpassning är livskvalitet.

Sedan jag blev sjuk så har mitt liv ändrats en hel del när jag tänker efter men man lär sig leva med det också.

Vad är en dödlig sjukdom?  Alla ska vi dö, det är ju det enda vi kan vara säkra på. Även dö i förtid utan någon sjukdom.  Och klart man anpassar sig till det liv man lever.

Jag har varit kroniskt sjuk sedan jag var 13 år, nu är jag 60 och går i så kallad "livsuppehållande vård". Det händer titt som tätt att folk påpekar att "jag har det bra som slipper jobba" och jag svarar alltid samma sak - jag byter med dig här och nu om du tar över min sjuka kropp och jag får din friska och kan jobba.

Missförstå inte, jag klagar inte utan är nöjd med min tillvaro, jag är glad och lycklig, jag har fina barn och en fru som jag älskar, jag bor i min dröm förverkligad och jag kan göra ungefär vad jag vill. Trots det - kunde jag byta till en frisk kropp, låt vara att det innebär 40 timmars arbetsvecka, skulle jag göra det direkt.

Jag jobbar ju numera 50% och har sjukersättning för resten.

Det tog ett tag att acceptera för mig men jag fick till slut hem papper från försäkringskassa med ett meddelande att de rekommenderade mig detta och då insåg jag att jag istället borde vara tacksam för det är många som kämpar med att få sina sjukdomar "bekräftade"

Idag så fungerar det alldeles utmärkt. Jag har visserligen ingen dödlig sjukdom just nu men min tumörform kan komma tillbaka när som helst eller aldrig.

Jag känner med Er som är sjuka och beundrar Er livsglädje.  Men jag tänker också…ska man behöva vara eller bli sjuk,  för att riktigt fullt ut njuta av livet ?

Kramar till Er !    🌺

#8 Det kan vara så att man inte tänker så mycket på att njuta livet när man är frisk. Då är man ju mitt i njutningen

Det är först när man blir sjuk som man upptäcker att  det är de små detaljerna som göret.

Glad att du är glad och kan njuta Jupp Jag feltolkar .. när du säger att du är glad att du är sjuk Du verkar ha en väldigt negativ syn på arbete, om du hellre är allvarligt sjuk än jobbar.

Ja det är intressant hur man värderar arbete. 

Jag tog det som en sorg att inte kunna arbeta fullt för det är/var ju en del av mitt liv  men återigen som Leffe skriver så är anpassning en förutsättning.

Har man aldrig arbetat så kanske det är svårt att sätta sig in i att arbetet är en så stor del av en s liv.

Ja en svår tanke för arbete är en stor ò och bra del av livet!