Ja alltså, med en förkärlek för bakverk och pizza är mitt  utgångsläge inte det bästa… Plus att en av mina mediciner tenderar att göra mig mer hungrig. Så försöker tänka på att äta sunt, men ändå sitter det lite väl många kilon på kroppen!

Lätt att lägga på sig menar du? Nja sådär, lyckats nå ner 8 kg sedan i våras nu, 1-3 kg kvar, kärlekshandtag jag fick när jag träffade sambon xD
Men är inte sån att jag absolut inte kan äta t.ex godis, utemat eller så men begränsat för hälsans skull såklart. Men aldrig varit överviktig själv.

Jag har alltid varit ganska smal. 165 lång och vägt 55-65 kg. 

När jag var yngre låg jag runt 55 men numera så är jag nöjd med 65 kilo.

Jag vägde 50 kg när jag var sjuk så jag är glad att ha fått lite hull igen.

#3 Är 165cm lång med, vill ner till 58-60 kg, vägde som mest nästan 70, men var dock nte överviktig men mullig🙂 Är rätt facinerande hur kroppar kan se ut tycker jag

Jag har alltid varit smal. Det tog ett bra tag innan jag vägde över 50 kg… och nu väger jag under 50 igen. Bäst att äta upp mig lite… :) Inte för att jag mår dåligt eller så, bara för syns skull och slippa ev kommentarer Är 164 cm lång

Njeh, kan jag inte påstå. Just nu kämpar jag för att inte trilla ner på undervikt i stället. Ligger hela tiden på gränsen och väger, inte superbra som gravid. Vill ju kunna amma sen. 173 och 61 för stunden. När jag plussade låg jag på 63. Är i v18 nu så börjar efterlysa lite bebisvikt iallafall?

Har dock varit överviktig för några år sedan, stillasittande och levde på godis och hämtmat.

Nja, nuförtiden har ju midjemåttet en del övrigt att önska, men jag har aldrig varit direkt överviktig. Jag är 182 cm lång och har vägt mellan 73 och 79 kg hela mitt vuxna liv.

Har en kroppsform som ligger på gränsen till smal. Men har blivit aningen gravid de sista åren. Fast det ligger i generna, pappa och fem brödrar fick mage i ungefär samma ålder.

Men som min läkare sa sist:  "Den rinner ju inte ut åt sidorna när du ligger på rygg, så det är helt ok"  😃

Njae. Enda ggn jag var "mullig" var efter sonen. Gick upp 30 kg. Gick ner 25 kg snabbt, tack vare amning och 1 mils promenad varje dag. Alltid rört mig mycket till vardags. Inte behövt mer. Är 157 cm och idealvikt är 47-52 kg som jag hållt senaste åren. Går jag upp bara 2 kg så syns det direkt för jag är så petit. Gravid nu och inte gått upp mycket alls. Äter små normala portioner. Har en magsäck som en golfboll brukar en kompis säga, för jag blir mätt snabbt. Finns lite tjockisar i släkt, men det beror inte på gener - utan dåliga vanor.

Nä. Eller jag tänker på vad jag stoppar i mig. När jag var yngre så var jag så mycket rörligare. O nu är det inte så mycket rörligt. (*_*). O jag tänker på vad jag stoppar i mig.

Jag tänker på vad jag äter hela tiden om de är bra för kroppen eller inte, sen hur fet maten är spelar ingen roll för mig, jag kan ändå inte gå upp i vikt på grund av min hemska ämnesomsättning, så mycket grädde och sånt som möjligt så håller jag vikten stilla så den inte rasar, men jag kan också äta mycket dåliga fetter, men då får jag ta konsekvenserna av att vikten rasar flera kilon istället, så jag måste ha en balans i kosten mellan dåligt och bra så jag inte åker in på sjukan.

Har så länge jag kan minnas varit överviktig, och för ett par år sedan gick det över mot fetma, där jag åt upp mig i en relation (tröståt). När jag kom ifrån relationen så började jag äta mer normalt och började så småningom träna. Gick ner mellan 20-25 kilo och är fortfarande på väg neråt. Ibland hamnar man i en svacka och börjar äta sötsaker, kakor, bakelser och glass som en idiot igen, men då skärper jag till mig, då jag lovat mig själv att inte komma upp i den storleken igen som jag var i. Det som håller mig på kant är tanken på alla fördelar utan all övervikt. Lättare att sova, inte lika jobbigt att röra på sig, kläder som sitter bättre, mindre ont i magen, mindre sura uppstötningar och magkatarrsproblem osv. osv.

Det är sötsakerna som varit min stora last (kakor, bakelser, glass, godis), men håller jag ätandet av det på en vettig nivå, och tränar som vanligt så brukar det inte vara något problem längre. :) Krävs disciplin, men bara tanken på att komma upp i de där många extra kilona håller mig på banan.

Har väl mer eller mindre alltid haft nåt problem med gravitationen. -behöver inte springa i duschen för att bli blöt 🤦‍♂️

Ja, äter jag för mycket kolhydrater ökar jag direkt i vikt. Så visst måste jag tänka på vad jag äter för att hålla vikten