För min del ingetdera, jag går på praktisk funktion, frugan vill ha snygga lampor. Våra idéer om vad som är snyggt korrelerar inte alltid, men jag viker mig eftersom lampor inte tillhör sånt som jag ger mig in i diskussioner över 😉

Vi har mest spots i vårt hem, i alla rum utom badrummet. Såna som det sitter t.ex tre riktningsbara  lampor i på ett armatur. Om ni förstår hur jag menar 🙂
I vardagsrummet har vi dessutom lister med ledlampor lite här och var som fjärrstyrs med Nexa-kontroller.  Mycket bra och praktiskt, belysningen kan då anpassas beroende på vad man gör för tillfället.

#2 Vi har också några sådana spots som jag kan rikta. Det är väldigt praktiskt.

Lampor som är vackra tycker jag är Tiffanylampor med blyinfattade glas.

Jag har en liten "skomakarlampa" hängandes i köksfönstret med gult glas och den ger ett sådant mysigt sken och den har hängt med i många av våra boenden.

Annars tycker jag nog att funktionen är det viktigaste.

Det beror på vart lampan sitter. Jag älskar vackra sirliga lampor, men föredrar funktionella på typ kontor, kök och läshörna.

Vi har också spotlights på skena på flera ställen i huset, särskilt på ställen där det är svårt att få ljus i hörn och skrymslen, som i både den inre och den yttre hallen, i båda barnens sovrum och i gästrummet. Sådana lampor hör till det mer praktiska slaget och jag är mycket belåten över att frugan köpt sådana. De hade annars varit mitt val.

I hallen är det särskilt svårt att få ljust bakom kläder och skor och många, särskilt äldre som ser dåligt, har ofta märkligt klent ljus i hallen. Min gamla faster hade en väggmonterad 25 wattslampa med flerfärgat glas, jag såg inte mina egna skosnören.

#5 Jag har ju gjort väldigt många hembesök via jobbet genom åren hos äldre och tagit blodprover bl.a och alltid haft en pannlampa med för säkerhets skull😉

Jag har nog gammalt. I köket hänger en plåtlampa från 70-talet som var svart-röd från början. Nu svart-silver. I andra rum har vi rislampor och en snäcklampa.  

Smålampor har vi inte många. Jag gillar då det är mörkt. På hösten tänder jag ljuslyktor.

#7 Jag är din raka motsats i belysningsfrågan. Jag avskyr att inte se. Sedan jag förlorade vänsterögat för 30 år sedan och därmed också tappade mycket av avständsbedömningen, har belysningen blivit än mer viktig än vad den var tidigare. Myspys med stearinljus på middagsbordet innebär alltid att jag slår omkull något, spiller, dräller eller så gör jag helt enkelt illa mig och får sår på händerna.

Gammalt hus, inredning i gammal stil och då passar det med belysning i dito stil. Gillar när det är lite dämpad belysning. Och om ev. besökare inte kan hitta sina kläder när det är dags att gå hem så får de skylla sig själva att de kom hit. Fast än har ingen klagat! 😃

Men jag är faktiskt så modern att jag har dimmer på toan, skönt att slippa en ljuschock om man skulle få för sig att gå dit när man är lite trött. 😉

#8 Du har inte fått lära Dig, som en blind gör - även om Du har 50 % syn?

Min låtsasmorfar fick starr först och nu mist mycket syn efter andra skäl. Han häller dryck bredvid glaset och sås bredvid tallriken osv. Men han är ju gammal och envis, att få lära sig klockan vid matbordet hade inte skadat.

Jag är tvärtom, ljuskänslig. Ser nästan inget vid soligt - eller värre molnigt. Då gråter jag floder för ögonen blir torra antar jag av kisande. Då jag ser på teve, så räcker det med ljuset från teven.

#10 Nja, det behöver jag inte, jag har inte 50% syn, jag har full syn på det öga jag har kvar, men utan stereoskopisk syn blir avståndsbedömning problematisk, särskilt på nära håll. Jag använder fingerknepet när jag ska hälla upp i glas åt någon på andra sidan bordet, men alla accepterar inte att man lägger ett finger på kanten på deras glas.

Blandat, det beror på rum och funktion.