Mitt liv är ganska socialt, men önskar att det vore ännu mer socialt.

För att ha social fobi, så tycker jag det. Har få, men väldigt goda vänner som jag umgås eller hör av regelbundet. Sedan har jag förstås son, pojkvän, mormor, grannar osv

Jag har varit väldigt social men sedan jag blev sjuk så är det sociala livet mer begränsat. Jag är nöjd med att träffa folk när jag arbetar och de absolut närmaste när jag är ledig.

Ja. Jag är nöjd…

Jag har det precis som jag vill ha det.

Jag är som Maria..nöjd att träffa människor på jobbet och då jag är ledig bara de närmaste. Vi är ganska stor släkt, så det räcker så bra! Sen att någon granne trillar in ibland..ganska ofta..är ju också roligt. Allra, allra mest gillar jag att umgås med våra barn och deras vänner!

Mer social via nätet, men går gärna på stan och så ibland, eller så, men har sällan besök hemma, och aldrig varit en "festarprisse" som många tror att ungdomar är 😉

Vi har ofta folk hemma på helgerna, men i veckorna är jag nog osocial.
Fullt nöjd att umgås med närmaste familjen för jag är trött när jag kommer hem.

Det finns en och annan i vår umgängeskrets som tycker att jag är en konstig prick som kan gå en hel dag eller två utan att byta ett enda ord med någon.

De som tycker så om mig är sådana personer som måste prata med någon helst hela den vakna delen av dygnet och som inte kan vara ensamma alls. När de hamnar i en stund av ensamhet klarar de inte av den, utan väljer istället att ringa runt tills de hittar någon som har tid att långprata om ingenting.

En del av de här beskrivna personerna slår på allt hemljud de äger så snart de vaknar, TV, radio, stereo och samtidigt använder de telefonen. När jag är ensam hemma har jag aldrig något ljud på bara för sällskap.

För mig är istället det konstigt. Jag har inga problem med att socialisera när det så att säga är läge för det, både med kända och okända i små eller stora sällskap, men jag har lika lätt att vistas i total ensamhet för en tid i sällskap av mina egna tankar och funderingar.

Som Peter har jag inga problem att umgås med mig själv några dagar, lyssna på tystnaden.

Vill inte vara omgiven av en ständig ljudkuliss.

Tycker om att umgås med familjen och vänner men även i större sällskap i bland.

Social är en person som är bra på att integrera sig och smälta in bland /människor/ i grupp, samt på att upprätthålla relationer (wikipedia)

Då är det tveksamt om jag är social 😉

# 9 Jag tycker inte att du är konstig! Det är så skönt att ibland bara vara..gå härhemma och lyssna till bara tystnaden. Och som zabelle skriver..jobbar man hela dagar orkar man inte med att umgås med en massa människor på kvällarna. Social kan man vara då man känner att man vill vara det..och vara det på ett naturligt sätt, där man liksom bara smälter in. Här på LK är Ni alla väldigt sociala i allafall!