Om det är något jag förutsätter att jag ska klara, så fäster jag ingen större vikt vid det. Men om jag verkligen får anstränga mig, och pröva flera gånger, då blir jag som ett barn på julafton när jag slutligen får till det.

Om jag har låga förväntningar på mej själv och det sedan blir bra och dessutom ser snyggt ut så blir jag glad. Särskilt mina bristfälliga snickeriförmågot kan ibland överraska mej.

Självklart blir jag glad och stolt.

Om jag lyckas med nåt bra med hunden: får till ett bra samarbete så ögonen lyser av glädje på henne, lyckas bra med nån träning, eller om hon klarar nåt prov med bra resultat - då är det roligt!

Roligt att höra att andra än jag glädjes när vi lyckas.

#5 Fast det vore väl märkligt om det var tvärtom😉

När jag fått kämpa hårt med något och till slut lyckas blir jag jätteglad och stolt.

Klart man blir glad om man lyckas med något. Såvida man inte lyckas göra nåt dumt…

Jag blir alltid glad när något jag tillverkat eller fixat blir som jag tänkt mig. Ibland gör jag saker från en "inre" ritning och då kan det bli antingen jättebra (till frugans stora förvåning, hon begriper aldrig när jag försöker förklara hur jag tänkt), eller så kan det gå fel för att jag missat att förutse något, då blir jag fundersam och tar om tag, men det är klart att jag inte blir glad i en sådan situation.

För några veckor sedan skulle jag fixa nytt trallgolv på balkongen. Där låg ett trallgolv tidigare, men det hade börjat ruttna upp och efter det beslöt vi att ta bort balkongen. Det visade sig dock efter mycket om och men att det skulle bli både mycket dyrt och ganska komplicerat att ta bort balkongen, så det fick vara. Nu i våras fick frugan för sig att där skulle hon minsann sitta och sola och vi började planera för en liten upprustning.

Frugan slipade och målade om en äldre utemöbel att sitta på, en sån med träspjälor på stålrörsram. Jag bestälde nya rörpluggar och köpte impregnerat  trallvirke och vanliga 45 x 45 mm reglar. I huvudet hade jag gjort upp en plan för hur det skulle se ut. Trallen skulle skruvas på reglarna i två sjok, så att man kan lyfta upp dem för att göra rent på plåten under.

Nåväl, jag hade skruvat en halv dag och skulle ta matrast, när jag upptäckte att dörren inte gick att öppna (den går utåt). Snacka om att måla in sig i ett hörn, jag hade skruvat ute mig på en balkong. Jag tänkte aldrig på att trall + regel skulle bygga för högt. När jag tänkte tillbaka till den dag för flera år sedan när jag rev det gamla trallgolvet, insåg jag att det var skruvat på trallbrädor istället för regel.

Bara att skruva loss så många trallbrädor att jag kom in genom dörren och därefter plocka ner trallsjoken till arbetsbordet utanför verkstaden och hyvla ner reglarna 10 mm så att dörren gick att öppna. Det blev bra till slut och trallvirket räckte till nya överbrädor på balkongräcket också. Nu är det till frugans belåtenhet. Hon har kånkat upp stolen och två tunga krukor med pelargoner till sitt mysställe 🙂

Ja fel kan det bli ibland, men det är bara att rätta till eller börja om på ny kula.

Du måste känna dig väldigt belåten nu när frugan har sin myshörna.

#10 Ja jag är nöjd med vad jag åstadkommit, men hon är nog mer nöjd över att hennes idé har förverkligats 🙂

Tyvärr, känner alla inte glädje (eller visar det). Jag har en manlig ingift släkting, han tycker att allt är lätt och misslyckas aldrig. Tycker det är löjligt att bli glad över något man gjort.

Vad då? Vad är det att bli glad över? Om du inte vet att det blir bra så gör det inte! Brukar han säga.

Han gör mig ledsen, för jag brukar ge mig på saker som inte alltid blir så bra.

Min fru säger då till mig " Han vågar inte göra något som han inte behärskar till 100 % han är helt enkelt feg och rädd för att misslyckas!"

Men nog blir jag ledsen över hans kommentarer ibland.

#12 Huvudsaken är väl att du är glad. Skit i vad din "släkting" säger eller gör.

#12 Ja det där låter ganska fånigt, jag tror att din fru har träffat huvudet på spiken. Jag ger mig ofta på saker som jag inte vet om jag klarar av, oftast är det envisheten som fäller utslaget, funkar det inte på första försöket blir jag bara mer engagerad och försöker lösa problemet. Frugan är tvärtom, hon lägger av så fort det tar emot.

Jag har en annan devis däremot, tänker på JanGBG's släkting och hans yttring "Om du inte vet att det blir bra så gör det inte!". Jag brukar istället säga "jag gör det så bra jag förmår, om jag ska hasta så det blir slarvigt får det hellre vara". 🙂

#12 Jag håller med din fru. Låter som en klok kvinna. 🙂

#12 Jag tycker du har en klok fru!
Din släkting är en fegis medan du är modig som vågar prova att göra nya saker. Hur ska man annars lära sig om man inte får misslyckas?

Jag misslyckas rätt ofta med mina projekt, då "bryter jag samman" en liten stund, sen biter jag ihop och försöker igen. Jag blir självklart glad och stolt när jag gjort något som blev bra.

Oj, vilket stöd jag fick!!!!

Det känns verkligt bra!

Ja, jag har en klok fru, har varit gift med henne 48 år i augusti och har inga planer på att byta ut henne.

#17 Då har du lyckats med det svåraste som finns, hitta "rätt" partner och fått ditt äktenskap att vara i 48 år. Inte illa!!

Ja det är klart att jag blir glad. Men inte överlycklig varje gång, jag gör ju något precis hela tiden så då skulle jag vara överlycklig jämt 😉 Men gör jag något nytt eller avslutar ett stort projekt så blir jag det. Det är alltid lika skönt att ha en uppsats klar t.ex, eller lära sig en ny teknik i någon av mina (väldigt) många hobbies.

#12 Du skriver: "Tyvärr, känner alla inte glädje (eller visar det)."

Måste man visa det? Ensam eller i sällskap.

Jag skrev ju ovan att jag blir glad om man gör nåt bra, men den glädjen yttrar sig inte i några jubelrop och klappar på bröstet i min ensamhet. Inte heller om det skulle vara åskådare till det hela, det skulle ju kunna tolkas som skrytaktigt.

Du verkar inte han nån bra relation till din släkting?  För min del så är målet med det jag gör att det ska bli bra, inte ger jag mig på något projekt med förvissning om att jag ska misslyckas. Varför skulle jag göra det? Så där håller jag nog med din släkting.

Klart att man inte lyckas med allt man gör, men det tillhör väl livet? Inget man går och tänker på.

Men bry dig inte om släktingens kommentarer, viktigast är ju att du är nöjd med det du gör och att din fru uppskattar det du gör.

# 20. Jag förstår dig inte riktigt, eller kanske missuppfattar jag dig.

När jag säger glad är det inte att "SKRYTA" utan snarare tvärtom.

Detta att ge sig på något som är nytt och spännande är för mig en utmaning inte "en förvissning att misslyckas", där har du fattat mig fel. Ser ett projekt som verkar svårt som något att övervinna. Vill bli bättre. 

Ja, min relation med min släkting är nog inte bra som du konstaterar, det är ju aldrig ens fel när två inte kommer överens, så jag har nog mitt fel i saken också.