Beror på situationen.. haha!

Jag blir väldigt sällan arg, så svär det gör jag då jag slår i mig. Vilket tyvärr är rätt ofta då jag har problem med balans och att bedöma avstånd från kropp och dörrlister, dörrar m.m.

Och så svär jag en ramsa, biter mig i läppen och försöker att inte svimma av smärtan. Sedan är det bra. 😉

De ytterst få ggr jag blir heligt förbannad, då är det befogat från någon annan som beter sig som en idiot upprepat. Är man dum emot mig, så bryr jag mig inte så mycket - men går man på mitt barn då ska man få se hulken-morsan!

  ..Fy bubblan vad nedrig du är !

   :p

   penke

Orättvisor, när människor inte behandlar andra människor med respekt. När någon inte sköter sitt jobb. Om någon behandlar mig illa. Bara för att ta några exempel. Blir sällan jättearg mer ofta blir jag irriterad. Har ett inre lugn inom mig som hjälper mig att välja mina strider. Många gånger kan jag tänka, är det värt det eller ska jag också sänka mig till den låga nivån. Ofta väljer jag bort striden men försöker ha ett konstruktivt och ärligt samtal. Brukar vara bäst i längden.

Jag kan bli rosenrasande och svära långa ramsor men det går lika snabbt över.

Jag svär aldrig. Jag bestämde mig för det någon gång i tonåren när jag insåg att det var ångestframkallande för mig.

Men jag skriker och slår i luften istället. Precis som min pappa 😃

#0 Hm. jag behöver inte säga att "jag blir så arg", för att när jag är det. Då det syns och hörs också. Kan svära också om det passar i händelsen. 🤔

Svär utav bara Helv*te!!  😂

Men bara om jag är ensam.

Jag svär mest på mig själv eller på datorn

Ahh paddan inte att förglömma den luktar nog svavel långa  vägar.

#5 Känner igen mig i dig. Jag svär och gormar, men sen är det över på en gång.

Jag skriver som #1 det beror på situationen och vem eller vad som gör mig arg…svär ibland men inte så ofta och nästan aldrig i skrift..

Svär mest när jag är för mig själv och blir arg. Hoppas och tror inte att jag gjort det i skrift till åt någon. Däremot har en medlem här inne svurit åt mig i skrift på ett annat ställe på nätet - måste vara "tillfällig" brist i ordförådet. Skrattade lite åt det, för det visade ju faktiskt vem den personen är egentligen än vad h_n ger skenet av annars.

Jag svär inte, eller jo det har hänt. Om min man svär brukar jag ge igen genom att svära överdrivet mycket, eftersom jag inte gillar svordomar och min man avskyr när jag svär. Vet inte riktigt vad jag säger när Jag är arg… beror på situation. Någon gång har jag också sabbat något av ilska…

Ibland när jag och sonen blir osams så kan vi blänga riktigt ilsket på varandra. Så här ungefär:😡 Då händer det att vi brister i skratt. För vi ser precis likadana ut i ansiktet då. Det är som att se sig i spegeln.😃

Blir jag arg, så märks det!
Tror inte jag säger så mycket just då, men jag får väldigt svarta ögon (sägs det)
Jag försöker vänta att "ösa av" mig tills jag lugnat ner mig, det är så lätt att man säger saker som man egentligen inte menar i ren ilska.

Om jag blir arg för att jag slår mig eller är klumpig, då kan det säkert komma nåt mindre lämpligt ord.

Om jag är arg på en person, då märks det. Ingen vågar heller titta mig i ögonen då jag är arg, vet inte varför.. 🤔

Men om jag slår mig eller något så brukar jag oftast skrika eller prata ut de orden som först kommer till min mun.

Men jag är också rejält envis, så det kombinerat med ilska för mig.. Inte en bra blandning kanske. Och så säger jag oftast kommentarer som kanske inte alltid är så ''bra''. Jag försöker bättra mig, men det kommer automatiskt ibland, om jag inte hinner tänka mig för.

Och på vår lägerskola så fick ingen i flickornas stuga (Vi var 5 stycken som sovde vid på loft, alltså alla flickor i sexan sovde där) pojkarna bort därifrån eller som att lyda. Men om jag röt till så gick dom direkt iväg, ganska roligt. 😂

Men dom vet även att jag inte är så rädd att visa vem jag är och att visa att jag ogillar något extremt. Som då dom gick upp på vårt loft och smutsade ner i våra sängar med sina äckliga kläder efter vi sprungit i skogen i 3 timmar, 8 km runda med olika uppdrag. 

Är inte så renlig av mig, men en sak jag inte verkligen inte tål är då det är skräp i min säng. Usch, äckligt.

Så alltså kortfattat, Det är beroende på situation. Om det är på en person eller på grund av att jag är klantig/klumpig. 🙂

Jag blir sällan arg. Kan inte direkt minnas när jag blev det senast. Brukar rycka av min det och inte lägga tid på att vara arg på folk eller vad som helst. Vill inte ha negativitet i mitt liv.

Med mitt svar menade jag att jag svär om jag t.ex. råkar slå mig på tummen eller tappar strösockret på en varm spisplatta.

Arg är ju en annan sak. Och så arg på något/någon att jag svär, det blir jag sällan.

Jag kanske också ska förtydliga att jag svär aldrig långa ramsor över någon annan person utan det är mer materiellt så att säga😉