Då jag gick i skolan..då kunde man ju inte smita undan!    😮
Det värsta jag vet, jag får tunghäfta!

I skolan blev man tvingad. En riktigt plåga.

Japp. Jag har varit facklig informatör en period och det värsta var att publiken var både arg och upprörd och jag fick ta allt.😃

Publik vet jag inte men som säljare talade jag alltid inför grupper av kunder 5-15 st. Ca. 

Sen under konferenser talade jag inför de andra säljarna och gav tips och information. 

Det är jättekul tycker jag och jag saknar det faktiskt.

Bara i skolan, och det var helt ok 🙂

Ja i skolan, det var rena rama skräckupplevelsen.

Som vuxen så sjöng mina arbetskamrater och jag en avskedslåt till vår chef som skulle sluta, på en restaurang. Vi hade övat på de klätt ut oss sen gick vi upp på sen skön Elois men ändrade texten.

Ja visst ja. Jag och en skolkamrat när jag gick omvårdnadslingen i vuxen ålder. Vi två fixade ihop en teaterstycken om sjukdomen MS om omvårdnaden. Höll ett teaterstund för våra klasskamrater.

Publik och publik…. Men när jag jobbade så var det alltid mitt avverkningslag som fick ta emot alla studiebesök som Sveaskog hade… från världens alla hörn.

Så där fick man stå och förklara för t.ex. en busslast Japaner hur vi jobbar i skogen i Sverige.  Och Japanerna var alltid lite besvärliga, de frågade sååå mycket!  😃

Ja, det har jag under skoltiden och sedan naturligtvis då jag jobbade som lärare..synd att så många tycker det är jobbigt!

Jodå. Sådär 300 stycken vid något tillfälle.

Ganska ofta. Det är inget problem nuförtiden. När jag var yngre och gick i skolan gav det mig däremot panik. 🙂

Det enda var väll i skolan, där man både läste upp arbeten för klassen samt stod på scenen för en herrans massa okänt folk. På scenen gick det helt okej, var ju inte mig jag var, men läsa upp och sånt, usch nej.