Ja jag har haft en bra uppväxt bra uppfostran. Jag har aldrig fått pisk även om jag har varit värd de mellanåt. Men fått bra stöttning. Vi har fått samma fostran fast lillebror har nog fått slippa en del saker. Han var ju minst och yngst,

Min syster är 10 år äldre än min lillebror. Jag är klämmebarn

# 1  Jag tycker inte att det finns någon, som är värd pisk! 

Har nog haft en bra barndom.. Pisk fick jag..

Men det fick jag även när polisen tog mig.o det sitter i än..Så mycket stryk har jag aldrig fått…

Jag o en kompis hade rymt hemifrån..Varför vet jag inte var väl äventyret.

O när Polisen tog oss så åkte vi på Pisk.Dom hade minsan annat o göra än att leta efter snorungar.."".O det glömmer jag aldrig..

Nä sisa ingen är värld pisk..

MInns inte så mycket, men jag har ju fått mat och haft någonstans att bo.

# 3  Menar Du, att du fick pisk av polisen, Chik ?  

Ja jag anser att jag har haft en bra uppväxt. Inget bråk mellan mina föräldrar, engagerade föräldrar ang hobbies (speciellt pappa) osv :)

Jag har haft det bra

Bott både i lägenhet med en massa ungar på gården, samt  i hus.

Varit mycket i skog & mark, fiske samt plocka svamp & bär.

Umgåtts med släkt & vänner.

Trygghet & tålmodighet i hemmet.

Uppmuntran & stöttning.

Många skratt & en hel del ironi

Jag har haft en underbar uppväxt tycker jag själv.

Inte roligt att läsa om pisk-smisk Jag har haft en mycket bra uppväxt hos farmor och farfar (aldrig smisk) Bara en massa kärlek

Men det fattades inte gränsdragningar

Att bo på landet var ett paradis. Mamma och pappa var alltid hemma. Visst min mamma kunde få ett jäkla humör ibland och gorma, men jag var aldrig rädd för henne.

Minns att en kväll skulle jag "rymma", då gick jag och la mig på höskullen. Det dröjde inte lång stund innan pappa kom med en filt. Visade sig vara rätt läbbigt att va på "rymmen" så jag följde med pappa hem i stället. 

Jag har haft en bra uppväxt utan våld!! Mycket skönt!

Har också haft en bra uppväxt!  Där man brydde sej om, tog sej tid och alltid försökte göra sitt bästa. 

Tja… Typ?

Blev aldrig själv piskad, men syrran fick smisk av pappa.. Relativt ofta.. Och jag såg det oftast..

Och att vara den enda lugna av sex barn betyder att jag ofta 'glömdes bort' på ett sätt.

Sen fick jag höra att jag inte hade nånting att gråta för då jag kom hem gråtfärdig efter en hemsk dag i skolan med mobbning.

Men jag gick aldrig utan mat i alla fall.. Det är väll alltid nåt, antar jag..
Och mitt förhållande med mamma har förbättrats i alla fall..

För mig var det mycket våld, både fysiskt och psykiskt. Ingen närhet, ingen kärlek, inget beröm, så nej, ingen vidare bra uppväxt.

Jag hade tur i oturen att ha en kärleksfull mormor. Hon räddade nog min mentala hälsa.

Eftersom vi hade stort jordbruk så bestod föräldrarnas all vakna tid av arbete så det fanns sällan tid för "mysstunder" med oss barn. Men vi hölls hela och rena och fick lära oss vad som var rätt och fel, någon gång med en välförtjänt örfil.

Och att tidigt få lära sig att hjälpa till med allt jobb på gården som numera inte alla skulle gilla, hade man nytta av i fortsatta livet.

Så jag tycker jag har haft en bra uppväxt.

#16 Anders, inte kan örfilar vara välförtjänta när det gäller barn?

Vi hade en lärare i skolan, undervisade i kristendom. Han kunde slå med pekpinnen, om man inte svarade rätt på en fråga! 

#17 På min tid ansågs det det.  Och spörs vet om inte vi busungar tyckte det själva nån gång också! 

Jag tycker mina föräldrar har gjort ett bra jobb. Det jag önskar vore annorlunda är att dom skulle inte sagt till mig att inte säga vissa saker.

Jag sa något i stil med att "mamma dammsuger bara varannan vecka" (eller liknande) till några kusiner. Fick höra senare att: Du får inte gå runt och säga sånt till folk!

Det har medfört att jag undvek att säga saker till folk överhuvudtaget. Tror nog att det kan ha inverkat på antalet kompisar jag fick när jag började skolan senare (dvs ingen). Än idag tänker jag nog innan jag öppnar munnen, vilket kan få det att låta väldigt tillgjort.

Det andra jag önskar vore annorlunda var min pappas temprament. Jag var kanske 8-9år och hade halsfluss. Började gråta när jag inte ens kunde svälja medicinen. Ett "nu får du fan ge dig" och sen stormade han ut och struntade i att äta kvällsmat.

Än idag är jag rädd för honom, framförallt om jag behöver låna något i garaget. Försöker passa på när han inte är hemma och ser noga till att lägga tillbaka allt exakt som jag tog det.

Nu bor jag ju inte hemma längre, vilket är skönt, men tycker ändå han har bättrat sig lite dom senaste åren.

# 20  Så är det..uppfostran sätter sina spår.  Därför ska man vara försiktig med vad man gör och vad man säger, då man fostrar barn..tror jag i allafall

Du tycker ändå dina föräldrar gjorde ett bra jobb. Även om Din självkänsla kanske fått lida lite, och Du ännu känner rädsla för Din pappa..så tror jag Du älskar Dina föräldrar.

Kramis

#21 Visst gör det det! Jag känner mig framförallt nöjd med att ha insett hur det har påverkat mig och att jag kan se till att jag inte omedvetet gör likadant mot mina egna barn (om det blir några).

Älskar min pappa skulle jag nog inte säga att jag gör (höll på att börja storlipa när jag skrev inlägget ovan) men han är okej. Jag hyser inte längre något agg mot honom som jag gjort tidigare. Däremot är det honom jag hugger mot först om jag skulle bli arg. Nu börjar jag också bli lite tuffare och kan argumentera emot och påpeka att jag inte håller med om hans åsikter och ser saker ur en annan synvinkel.

Har dessutom insett att 'Var man är sin egen lyckas smed' och jag tänker inte gå runt och vara bitter.

Jag hade världens snällaste pappa, men han hade fullt upp med att ta hand om min mamma som var jättsjuk under min barndom.
Ofta bodde jag hos släktingar eller lämnades ensam hemma.
All ensamhet gjorde mig till en otrygg, ängslig liten unge. 
Men det blev "folk" av mig också till sist

# 22 Tror Du blir en bra förälder en dag

#24 Tack, vad glad jag blir! Jag som inte tänkt skaffa några barn… men den som lever får se…

# 25  Då undrar jag..varför vill Du inte skaffa barn ? 

Främst för att vi har en ärftlig ögonsjukdom i släkten, men också för att barn aldrig gillat mig, därför har jag tyckt att jag inte är bra på att handskas med barn.

Brorsans ung (8mån) har nu fattat tycke för mig och asgarvar så fort han ser mig. Så inget är skrivet i sten…

#27 Det stor skillnad på andras "ungar" och egna barn!!!
Du har ju förstått att man påverkas av sin uppväxt så jag är övertygad om att du blivit en bra förälder.

Tack vad snälla ni är! Då behöver jag bara hitta en karl då

Jag har haft en bra uppväxt. Mina föräldrar har alltid stöttat mig i allt, älskat mig genom alla mina konstiga perioder och hjälpt mig när jag haft det jobbigt. Det gör de än idag förresten!

Jag har inte blivit bortskämd med pengar och saker, jag har blivit bortskämd med ett liv fyllt av kärlek, och jag har fått lära mig att livet inte är lätt. Det är sådant man ska få uppleva i sin uppväxt, tycker jag.

Har inget att klaga på två underbara föräldrar och ibland om jag visste med mig att jag vart olydig kunde jag be om stryk,tyckte själv jag burit mig illa åt men stryk blev det aldig hur jag än bönade och bad 

Däremot mina tre första år på barnhem i Tyskland satte sina spår men efter adoptionen blev allt som det skulle en bra familj med värme.

# 31  Bad Du om stryk ?  Något som satte i efter barnhemmet kanske ?

Man kan väl aldrig uppfostra barn med stryk ? 

# 32 Kan ju vara från den tiden,har fått veta lite vad som hände då både ryktesvägen och sanningsvägen.Nä håller med att man inte uppfostrar med stryk och jag fick det ju heller aldrig hur mycket jag än tjatade  dom var för snälla förädlrarna.

Min man fick mycket stryk som barn

Han gav ett löfte till sig själv och det var att om han fick barn så skulle han ALDRIG göra så och det löftet har han verkligen hållit

Kan faktiskt ibland fortfarande bli utsatt för smått psykisk misshandel av min farmor ibland. Hon verkar se ner på mig, som att jag inte kan nånting och är allmänt korkad. Hon har dessutom flera gånger sagt rakt ut att både jag och min syster är sjuka i huvudet och borde läggas in på psykhus..  Vilket tar jättehårt på mig, då jag redan har dålig psykisk hälsa (har redan legat inne på akutpsyk över nyår) med deperissioner och självmordstankar av och till och allmänt lågt självförtroende i perioder..

KaieP.Du får försöka se din farmor som sjuk-Hon vet inte vad hon säger..

Förstår att det blir jobbigt för dig-er..Men i bland så får man vända på saker.För o överleva..

Finns så många konstiga människor..Som din Farmor.Hon skulle ju ha stöttats dig..Inte stjälpt dig…

Så!!!Det måste ju vara hon som behöver hjälp…Elaka gamla människa.

#36 Jo jag vet, och det är mycket lättare för mig, då jag bara ser henne typ en gång per år.. Men min syster bor där uppe och hon får stå ut med så mycket skit att det inte är sant! Pappa är en sån stor (svordom) mes att han tar oftast farmors sida, då det är lättast, och farmor har även våra kusiner och faster på sin sida också, så det är i stort sett hela släkten där mot min syster!

# 35 Hur kan Din farmor göra så, KaiPon ? Hon är ju elak!

Finns ingen annan än din pappa, som kan hjälpa dej och din syster ?

Kram

#37 döm inte din pappa för hårt…. han är uppvuxen med din farmor och vågar kanske inget annat.
Bara för att man är vuxen behöver det inte betyda att man alltid har rätt, så stå på dig och stötta din syster. Hon behöver det säkert.
Du ska inte tillåta någon att "se ner" på dig, tro på dig själv, du är unik!
Det är bara du som kan leva ditt liv, så lev efter dina egna värderingar så ska du se att det blir bra!

Kram!

# 39  Så bra sagt, Zabelle!  Kram till Dej med

Visa ord från Zabelle!

Nej, jag är född i ett helt kärlekslöst hem. Kan faktiskt inte minnas en enda kram eller uppmuntran. Om jag gjorde illa mig, så sa hon bara "sluta böla". 

Har dock nästan alltid haft min mormor nära som jag kunnat gå till eller ringa. Har bott hos henne också. Utan henne vettesjutton vilken människa man blivit?

Jag och min son är otroligt tighta och säger att vi älskar varandra flera gånger per dag och jag tackar honom hela tiden, även om det bara gäller att tända/släcka lampan åt mig - eller självklara saker som att lägga smutstvätten på rätt ställe eller skölja av tallriken. 

Är ett sådant där sk maskrosbarn.