Ja, vi kommer bra överens :) lagade mat ihop igår och hade jättekul när mamma inte var hemma.

Ja, när vi väl träffas så. Han fyller 18 nästa månad och är som ungdomar är mest. Helt olik från hur jag var/är, med andra ord ;)

Vi pratar sällan, och när jag besöker mina föräldrar så har han alltid en kompis hemma, eller så är han ute. Men när vi väl umgås så har vi det trevligt :)

Ja, mycket bra! Men det har blivit lite längre mellan träffarna sedan föräldrarna gick bort. Men en bror träffar jag så gott som dagligen.

Ja det tycker jag att jag har. Bättre med syrran nu sedan vi flyttade hemifrån tycker jag hehe 
Samma med min lillebror 🙂

Min bror och jag har alltid hållit ihop trots att han är 13 år äldre. Vi bodde egentligen bara ihop i 7 år. Han tog t.om mig med när han var på dejt. Kanske inte så lyckat😛

Hans fru och min man har blivit en del av vår gemenskap och vi har varit tillsammans alla år. Rest ihop och träffats minst varje vecka. Därför känns det så tomt när de gav sig i väg i sin husbil men nu är de hemma ända till hösten🙂

Jag har två systrar. En lilla/helsyster som är 17 (född 1996, jag är född 1994) och en syster som är 31 år. Har en bra och fin relation med dom båda vilket känns superbra. Har flera gemensamma vänner med min yngre syster så vi umgås lite på fritiden utanför familjen också.

Min storasyster bor nära oss 15min med bil. Sedan hon flyttade från vasastan med sambon ut till vaxholm har vi börjat ses oftare. Nu är hon gravid och föder barn när som helst (pirrigt) så det har nog fört oss mer samman. 🙂

Jag har bara en syster och vi har en bra och nära relation. 🙂

Härligt att läsa i tråden att ni har bra relation med syskon. Det är i alla fall så att det alltid uppstår problem med just familjen och syskon men det brukar vara lätt att utreda och förlåta om det behövs.

Svaret jag har är att jag har en mycket bra relation till min lillasyster Carina fast hon växte upp hos mamma och pappa och jag hos farmor och farfar. ❤️

Ja.. på senare tid har jag märkt hur öppen min bror är till mig. Och trots att vi är halvsyskon så känns han som en helbror för mig och har alltid gjort då vi alltid bott under samma tak i stort sett. Blir alltid förvånad när folk påpekar att han är min halvbror då jag aldrig sett han som en halvbror liksom :) Haha.

Annars har vi roligt tillsammans, ställer upp för varandra (agerar chaufförer, lånar ut pengar, hjälper varandra osv) och har en allmänt bra kontakt :)

Jag har två syskon som är några år äldre än mig. Min syster och jag har ingen kontakt av olika orsaker som jag inte vill gå in på här. Det är privat. Min bror och jag har alltid haft bra kontakt och umgåtts. Han var min stora idol när jag var liten och är den människa som jag ringer först till om det är något jag vill berätta eller prata om. Sen mamma dog så har han fått en större roll på den fronten. När mamma levde ringde jag alltid henne först om det var något jag ville berätta. Saknar henne!!!

Jag har fin kontakt med mina syskon, Vi träffas rätt ofta, Mamma och pappa träffas vi ofta också, Men dom bor lite längre bort, Men vi åker till dom minst en gång i månaden. Sen kommer dom till oss

Jag och min syster har aldrig haft någon särskilt nära relation. Vi är varandras motsatser och förstår inte varandra riktigt. Vi bråkade jämt när vi var yngre, och idag så känner jag bara en något falsk vänlighet från hennes sida (sannolikt p.g.a. att hon känner en skuld för en grej som jag inte vill gå in på). Har aldrig känt någon nära samhörighet med någon i min familj.

Njae. 

Har 5 halvsyskon. En bror växte jag upp med som är 7 år yngre. Vi har alltid varit tighta, för jag fick vara hans mamma. Men sedan jag bröt med vår mor, så hörde han av sig mer sällan och nu var det 1 år sedan jag hörde något senast. 

Sedan finns det 4 på pappas sida, två olika mammor (3 olika med mig). Dem växte jag aldrig upp med, så jag har inget umgänge. En syster är född samma år som mig (senare än mig). Vi gick t o m i samma klass 6-9an, men blev inte nära då heller. Jag har alltid upplevt att hon tyckt situationen varit obekväm då jag dök upp i deras (hon och hennes två helsyskon) liv då vi var ca 8 år. Nu var hon inte äldst längre. Så hon har alltid varit konstig jämte mig. Och jag orkar inte bry mig, finns ju inga känslomässiga band.

Vår syster som är 2 år yngre har jag mer kontakt med, men hon lever ett struligt liv - så det är svårt. Speciellt då jag har barn och inte vill ha hem dumheter. 

Så har jag två till småbröder och de är lika struliga och oansvariga. Tyvärr.

Sammanfattat så hade min son en morbror och nu ingen av dem. Dem på pappas sida har aldrig brytt sig i att lära känna min son - så det har blivit att jag ägnar all tid till mitt liv och min son - så får de väl leva sitt struliga liv som de vill.