Annons:
Etikettordet-är-fritt-väl-valda-ord
Läst 1058 ggr
Maria
2019-10-10 14:45

Vita arkivet

Det behöver ju inte just vara Vita arkivet men har ni satt era önskemål om eventuell begravning på pränt?

(Vi kanske har pratat om detta tidigare och då ber jag om ursäkt)

Jag har nyss varit på en begravning där en kär gammal arbetskamrat avlidit hastigt vid en ålder av 66 år. Funderade då på dessa frågor.

Jag har inte skrivit ner något men pratat mycket med min son och min man så de vet mina tankar om det hela.

Hur har ni andra det med detta sorgliga ämne?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Carmarino
2019-10-10 14:49
#1

Har en mapp på datorn där jag skrivit ner en hel del, plus att jag pratat med mina anhöriga om det. Dessutom har jag fyllt i Livsarkivet på nätet:
https://www.livsarkivet.se/

Det behöver kompletteras, men har fyllt i så pass mycket att den jag skrivit in som kontaktperson kan komma åt det nödvändigaste.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Lona
2019-10-10 16:04
#2

Jag har pratat med mina anhöriga och även lämnat skriftlig dokumentation i mammas kassaskåp tillsammans med mitt testamente. (Inte för att det är så värdefullt men vi har alla viktiga papper där.) I detta sammanhanget vill jag påminna om en viktig sak: om ni inte redan har gjort det så ta ställning till organdonation och, viktigast av allt, berätta för era anhöriga hur ni känner! Även om det finns på pränt någonstans så är det oändligt mycket lättare att som anhörig fatta ett beslut om man redan innan vet hur den avlidna velat ha det. Det är tillräckligt svårt ändå i en sådan situation att behöva ta in allt som händer.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Lussan20
2019-10-10 16:17
#3

Jag har skrivit precis vad jag önskar och min man har hand om pappren.

De innehåller, sånger, psalmer, testamente, vilka som ska komma på kaffet efter. Då det kan bli en hel klass så har jag begränsat det till de närmaste. Jordbegravning, stenens utformning.

Skönt att ha det på pränt. Mvh/WL🌺

JMW
2019-10-10 16:47
#4

Jag har pratat med mina närmaste. De vet att det är kremering som gäller och hur de sedan vill göra är upp till dem. Givetvis är jag organdonator.

Totum
2019-10-10 16:49
#5

När jag för några år sedan fick erfara hur fruktansvärt svårt det är att mista en riktigt nära anhörig och hur svårt det är att då försöka tänka ut hur allt ska vara vid en begravning och allt som hör till, så har jag skrivit ner mina tankar och önskemål och berättat för mina närmsta var kuvertet finns.

Scorpio97
2019-10-10 17:03
#6

När min pappa dog var jag närmast efterlevande. Då insåg jag hur mycket det är att bestämma över och hur svårt det är, för det blev ju jag som fick sista ordet i alla beslut. Såhär i efterhand inser jag att pappa nog inte hade brytt sig supermycket om vilka blommor jag valde till begravningen, men just då kändes det som ett livsviktigt beslut. Men jag tror i alla fall att det blev bra i slutändan och att han hade varit nöjd. 

Så efter det diskuterade vi det en del i familjen hur vi övriga vill ha det. Jag är av den åsikten att begravning (eller vad man nu vill göra) är viktigast för dom efterlevande - jag kommer ju vara död och ändå inte veta vad dom gör. Men jag har ändå sagt hur jag själv skulle göra allt, så dom har något att gå efter om dom vill det. Men skulle mina anhöriga vilja göra något annorlunda tycker jag deras vilja går före, så det har jag också sagt.
Jag har även tagit beslut om organdonation, och har både sagt till anhöriga och anmält mig i donationsregistret.


//Jessie

Annons:
Ljungåsen
2019-10-10 17:14
#7

Jag har diskuterat både med maken och med barnen, så de är informerade om att jag inte bryr mig ett dugg om vad som händer när jag väl är död. De har fria händer att göra precis som de vill.

wildfire
2019-10-10 17:20
#8

Dom jordiska tillhörigheter som jag har känns inte viktiga för mig och jag kommer att lämna efter mig ett arv som får gå till An elder som jag är engagerad i samt mina fadderbarn via Sos barnbyar som vill vara anonyma  därav ingen länk av skydd till deras integritet .

Jag har inga efter mig men främst kommer katterna att få ha det bra om jag går över på andra sidan före dom ❤️🐱❤️

Men annars är jag inte brydd alls i vad som händer med hus och kapitalet eller ens med mig själv  för det är bara jordiska ting och dom är jag helt utan på andra sidan  så det är bara att  följa med  och vila i frid 🙂

Maria
2019-10-10 17:35
#9

Jag vi  gärna ha min begravning i kyrkan där vi bor. Jag vill absolut kremeras och jag vill inte ha någon gravplats. 

Hos oss och på flera andra ställen finns minneslund men även där man kan få sitt namn på en liten platta vid en mur så det blir som ett slags mellanting mellan grav och spridning. Askgravlund kallas det tror jag. Det skulle jag önska mig.

Jag vill inte att vår son som är ensambarn ska behöva ansvara över en gravplats. Han kanske inte ens kommer att bo kvar i Göteborg.😉

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

wildfire
2019-10-10 17:47
#10

Tänk jag skulle inte ens vilja så, jag föredrar att bara raderas ut och att inga minnen finns kvar och bara brännas upp.

Men vi är så olika i det tänket  och alla tänk är lika viktiga för oss alla.

Lussan20
2019-10-10 18:29
#11

Vi som är över 70 har nog mer tankar om död och förgänglighet.

Jag vill vara i Kyrkan det är viktigt för mig. Men då alla barnen har olika inställning till det Kristna så vill jag ha klart om hur jag vill ha det.

Bla vill jag ha Josefin Nilssons version av - If I saw you in heaven-.

Mvh/WL🌺

flocken
2019-10-11 07:25
#12

Då jag vet hur fruktansvärt jobbigt begravningar är vill jag inte utsätta min familj för det. Jag vill vara där jag alltid trivts som bäst, i skogen. Ingen kyrklig begravning. Då har jag hotat att hemsöka de levande 😄 Efter kan de gå till minneslunden. Har sagt till mannen hur jag vill ha det. Han tycker jag är otroligt egoistisk. Men pengarna de skulle lagt på en begravning kan de resa för. Jag som aldrig gått i kyrkan, tycker inte om psalmer. Varför utsätta mig för det? Nej, mitt liv är skogen

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Leifsdotra
2019-10-11 10:16
#13

Jag är inte troende och vill undvika alltför mycket religiösa inslag. Men begravningsceremonin är en minnesstund för de efterlevande och det är de som ska bära med sig minnet av den, så varför ska jag diktera villkoren? Samtidigt är det otroligt svårt att mitt i sorgen behöva bestämma sånt också. Någon vägledning kring hur jag vill ha behövs och jag tror nog jag och mannen är på det klara med hur den andre vill ha det.

Min svärmor hade skrivit väldigt detaljerat hur hon ville ha sin begravning, men allt gick inte att genomföra som hon ville. Om all musik hon ville ha med skulle ha spelats så skulle det ha blivit en väldigt långdragen begravning. Sen fanns det en del annat som också måste strykas. Hennes far var präst och mycket traditionell, det märktes tydligt att hon tänkte i samma banor när det gällde just begravningsceremonin. En del saker var helt enkelt för gammalmodiga för att det skulle funka. Svärfar tyckte det kändes väldigt svårt att inte kunna tillmötesgå hennes önskemål, så det kan vara bra att tänka igenom ordentligt vad man önskar också. 

När mamma gick bort fanns inget skrivet, men min pappa, min bror och jag bestämde tillsammans och även om jag egentligen hade velat ändra smådetaljer så kände jag att pappas vilja skulle få styra. För min del spelade det mindre roll.

Annons:
Lona
2019-10-11 10:49
#14

Jag har varit på väldigt fina borgerliga begravningar, en var så klockrent rätt att man nästan satt och skrattade då officienten(?) berättade historier ur den avlidnes liv. Det var inga psalmer som spelades utan Eddie Meduza och liknande. Det är klart att man får ha egna önskemål kring sin begravning - jag har haft det sedan jag var åtta år - men man kan ändå vara lite lyhörd för hur de anhöriga vill ha det. Min mamma vill absolut ha en grav eller åtminstone en minneslund att besöka så då får det bli så om jag skulle dö före henne. Hon vill också ha någon form av begravningsmässa även om den inte behöver vara religiös. Kanske kan den på något sätt knyta an till en traditionell kristen begravning fast man tonar ner den religiösa biten? Kan man underlätta för sina anhöriga och det inte går helt emot ens egna önskemål så tycker jag att det är ganska självklart. För mig är begravningen och vad man gör med min kropp efteråt ganska betydelselöst, däremot brukar det vara ett viktigt avslut för de kvarlevande.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

monstermash
2019-10-11 11:11
#15

Jag har fyllt i vita arkivet och meddelat anhöriga hur jag vill ha det, sedan en bra tid tillbaka, både när det gäller begravning samt organdonation. Vi pratade om det senast i somras när jag köpte hund också, så nu är det klart vad jag vill ska hända med hunden om något händer mig. 

I övrigt tycker jag alla ska ta ställning till hur dem vill ha det och berätta, och inte vänta på att dem blir sjuka eller gamla. Själv resonerar jag att om jag dör i för tidig ålder och mina föräldrar behöver begrava mig har dem tillräckligt med smärta, de ska inte börja fundera på om jag ville donera mina organ, bli kremerad eller ej osv.

Maria
2019-10-11 11:25
#16

Många äldre har gått ur Svenska Kyrkan och då blir det en kostnadssak för anhöriga om de önska begravning i kyrka eller med präst. Det kan vara bra att veta.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Lona
2019-10-11 11:31
#17

#16, Det beror lite på prästen och församlingen också. De har absolut rätt att kräva betalning men gör det inte alltid. Pappa var inte med i Svenska kyrkan men hade som han själv uttryckte det "inget otalt med Gud, bara hans organisation" så han fick ändå en religiös begravning. Prästen tog inget betalt utan menade att han aldrig nekat någon att komma till kyrkan eller Gud, däremot så skulle han bli tacksam över en gåva till ett välgörande projekt som hans kyrka var engagerad i. En fin lösning, tycker jag. 🙂


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Ljungåsen
2019-10-11 11:39
#18

#16 En begravning ska inte medföra kostnader för de anhöriga. Det är dödsboet som ska betala de delar som inte är täckta av begravningsavgift plus eventuell kyrkoskatt. Om dödsboet inte har tillräckligt med pengar kan man ansöka om ekonomiskt stöd från socialtjänsten. Jag gissar att man då får stöd för kostnader motsvarande en typisk standardbegravning.

Carmarino
2019-10-11 11:49
#19

#17 Säger samma som din pappa; "jag har inget otalt med Gud, bara organisationen", och jag skulle absolut inte vilja ha en kyrklig begravning. När min mor begravdes hade vi en borgerlig begravning och den var väldigt fin. Så mina anhöriga kommer inte att propsa på en kyrklig begravning för mig heller, det är jag övertygad om. Särskilt som de vet vad jag tycker om saken.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Lussan20
2019-10-11 11:51
#20

Så fint Lona!

Så är det nog för många-vi har inget otalt med Gud- men gillar inte många av de sk hans folk.

Jag ordnade både mammas och pappas begravning. Min syster och jag hade olika önskemål angående begravningarna. Men pga att mamma och pappa uttryckligen ville/skulle ha Kristen begravning i Kyrkan så var det bara att följa pappren i stort sett. Inget att bli osams om. Syrran och jag tyckte de skrivit fina avslut för oss.

Jag fick inspiration, men uteslöt lite tung musik för egen del. Bla  -Gammal fäbopsalm-, trots att den är så vacker. Men den gör så ont.

Sista begravningen var en fin begravning i Kyrkan, där blandades musiken-bla -sex fot under- Halleluja- men också barndomspsalmerna-Blott en dag- Bred dina vida vingar-. prästen fick fram mycket av hans person i talet och en kvinna som är mycket emot Kyrka och tro blev så berörd och pratade mycket om det senare-att det kunde vara så fint och varmt i Kyrkan. Kyrkan utvecklas och är långt från 1800 talets Kyrka.

Alla minns vilken tröst den kan ge vid katastrofer bla. Mvh/WL🌺

Annons:
[PeterTM]
2019-10-11 18:36
#21

Jag har inget nedskrivet, men jag har pratat med mina barn och deras mor om vad som är viktigt för mig - absolut ingen kyrkoinblandning och kremering gäller. Resten få de besluta över själva.

Läkarvetenskapen är mycket intresserad av min kropp för min unika överlevnads- och rehabiliteringsförmåga, men min exfru har tagit kraftig ställning emot det. Som läkare vet hon ju hur respektlöst såna kroppar behandlas och jag har redan som det är blivit skuren i för mycket.

Organdonator får jag inte bli som organmottagare och det finns heller inget att ta som är värt besväret.

Tarotstollan
2019-10-11 23:15
#22

Jag började fylla i det vita arkivet men märkte att det blev mer om hur jag ville ha det innan jag dog (om jag hamnade i den situationen att jag inte kunde ta hand om mig själv längre) så jag slutade fylla i det.
Vet fortfarande inte hur jag skall göra, då jag inte har några efterlevande och de (mina kusiner) inte har pratat om det.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Upp till toppen
Annons: