Ca 15ggr. En period när jag var ung och hade barnen små hade jag existentiell ångest. Just för att inte vakna.

Jag har aldrig mått dåligt av narkosen, men naturligtvis efter operationerna. Nu är jag helt avslappnad då jag sövs och inte rädd. Skönt då allt är gjort!

en bra och viktig fråga du ställer. Mvh/WL

Har blivit sövd ett fåtal gånger. Kan inte minnas att jag mått dåligt av själva nedsövningen, men efteråt har jag varit enormt trött och det har tagit flera timmar att bli helt vaken.

Är så gammal att jag faktiskt har varit med om att sövas med eter. Var inte så gammal då, så jag minns inte så mycket av det. Det enda jag kommer ihåg är att precis innan jag slocknade så höll jag i ett av "rören" längs sängens långsida. Det kändes som om det var gjort av marsipan, så jag trodde jag hade kramat sönder det. 🙂

Ett tips till dem som ska sövas: drick inte ens en klunk vatten efter det klockslag man ska börja fastan. Det räcker med en klunk för att man ska må illa när man vaknar.

Ja några gånger. Men aldrig rädd då jag inte visste vad det var som skulle hända men nu i efterhand är jag rädd för att bli sövd då operationen inte gick lyckad eller rättare sagt operationen gick bra men att vakna gick inte och hade någon gång knappt någon puls. Vilket jag fått reda på senare i livet. Men när jag väl vakna så mådde jag toppen och ville bara ha mer och mer bedövningsmedel för att jag tyckte det var kul att vara snurrig😂

Så idag så har jag tydligen en varningstriangel på min journal där det står att jag är svår att söva. Och jag själv vill inte heller sövas men ifall jag måste så måste jag ju. Och då får jag väl ta den risken. Men jag kan inte tänka mig att jag fortfarande har svårt med att sövas. Kan verkligen inte tro det men för säkerhetsskull.

En läkare sa efter operationen att han aldrig mer ville söva mig någonsin igen och att detta var som en mardröm fast den värre.

Jag har tappat räkningen på alla gånger jag varit sövt.

Jag har aldrig mått särskild dåligt efter narkos mer än att det är segt att komma igång.  Däremot har jag haft ont vissa gånger men det beror ju alldeles på vad det varit för ingrepp.

Jag har genomgått flera operationer i vaket tillstånd och endast sövts ner några få korta  minuter en gång. Jag kände mig otroligt utvilad och glad efteråt. Hehe. Som om jag sovit länge och gott. Det är ju däremot ofta bättre för kroppen om man kan vara vaken under operationen. Beror helt på vad som ska göras och på vem. Sen är det väldigt olika hur narkos påverkar olika personer också.

Jag har aldrig blivit sövd. Är inte särskilt rädd för om det skulle behövas i framtiden heller.

Jag har sovit några gånger. Sista gången hade jag en jävla migrän när jag vaknade så det var mindre kul. Men alla op har gått prima.

Jag har också blivit sövd några gånger. Jag är inte rädd för själva narkosen. Men jag har svårt för sjukhus och har varit orolig därför. Att tappa kontrollen, precis som min kollega. Däremot har jag varje gång haft fullt förtroende läkarna och sköterskorna.

Jag har heller inte mått dåligt efter operationer, förutom lite smärtor förstås. När jag fick min livmoder bortopererad så hade jag fått mycket morfin och den blev jag kraftigt yr av. Jag är ändå van att ha yrsel då jag levt med det i 18 år. Men morfin-snurret var av annan kaliber. Hade jag inte fått förebyggande medicin mot illamående den gången så tror jag att jag hade mått lite illa. Men det gick bra.

Varje gång jag blivit sövd har jag blivit tillsagd att räkna ner till 1 från 10. När du närmar dig 1 har du somnat gott sa en sköterska en gång. Jag har aldrig kommit längre än till 10, sen har jag varit borta. 😃

Ja massor av gånger. Ungarna mina har också blivit sövda massor av gånger.Inget som oroar mig.

Dottern har lite jobbigt med narkos men med rätt info till personalen så går det bra.

Jag har aldrig blivit sövd. Skulle nog tycka att det var obehagligt att vara helt borta och ge upp kontrollen. Även om jag har ganska bra förtroende för läkare och så. Att vara vaken är säkert också lite obehagligt men jag skulle nog föredra det faktiskt. Förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det valet :)

Däremot skulle jag nog inte vara orolig för att inte vakna. Det märker ju inte jag ändå. Mer orolig för det om en närstående skulle sövas i så fall.

Jag har blivit sövd 2ggr. Inte rädd och har mått bra när jag vaknade. Jag har arbetat nästan 18 år på en narkosavdelning, så jag har befunnit mig på båda sidor. Under dessa 18 år har jag aldrig erfarit någon som dött av narkosen. Däremot av sina skador. Så det är väldigt sällsynt att något händer i samband med narkosen.

1 gång, var sövd och låg i respirator. Minns ingenting.

Tycker hemskt mycket om operationspersonalen. De är ömsinta och omhändertagande. Annars har jag både bu och bäää att säga om vården. men de får högsta betyg. Man är ju väldigt utlämnad då man ligger där. Undrar varför man ska dricka massa saltvatten innan? Men det gick det också! Mvh/WL

Har blivit sövd en gång. Då var jag 16 år och skulle steloperera ryggen (hade skolios). Jag var rädd kvällen innan operationen men när jag väl låg där och skulle sövas så hade jag ju fått lugnande och från att jag somnade till att jag blev väckt så kändes det som att det gått mindre än en sekund. Egentligen hade sex timmar gått 😃
Jag mådde jättedåligt efteråt och kräktes luft och galla  om vartannat och det tog en stund innan personalen såg att jag låg där och hade krampaktiga kväljningar. Jag kunde inte ropa efter någon heller då jag var så torr i halsen. Men jag minns att jag fick en injektion med något som tog bort illamåendet och jag minns fortfarande tacksamheten över att slippa må dåligt 🙂

Nej, har som tur är aldrig behövt det.

För 60 år sedan, när jag var 4, blev jag sövd med eter. Minns masken de satte över ansiktet (näsan) och den äckliga lukten av eter. Usch! Hoppas slippa bli sövd, men vet att jag inom en snar framtid kommer att behöva operera mig så jag kommer inte undan narkosen. Detta är intressant. Hörde det på radion för ett par veckor sedan: Rödhåriga behöver 19% mer narkos än andra för att det "ska ta" ordentligt. http://natgeo.se/vetenskap/manniskor/genetik/rodhariga-upplever-smarta-annorlunda

Jag har genomgått runt 60-70 kirurgiska ingrepp varav hälften i narkos och hälften med lokalbedövning. Vissa narkotiska preparat mår jag dåligt av när jag vaknar andra inte.

#16 Det är allmänt känt bland personalen att rödhåriga kan vara svårare att söva.

Det finns väl oro inför alla ingrepp i kroppen och att sövas. Det är normalt, men man får lugnande inför sövning så man bryr sig inte så mycket just då. Det är innan tankarna far omkring. Men ibland måste man ju för att hjälpa kroppen bli frisk och hel igen. En bra sak jag hörde var att flygrädda får höra-kaptenen vill också komma hel ner till sin familj-, så är det med sövning också. Narkosläkaren vill göra ett bra jobb-landa-. Själv har jag efter att tagit bort gallan blivit allergisk för alla morfinpreparat. Jobbigt att klara sig på Panodildropp efteråt…..Mvh/WL

Yes en gång, när de opererade bort en knöl jag hade bak på nedre delen av ryggen :)

Vill bara påpeka att kommentarer som är helt OT tas via PM istället

Som liten var det ett antal gånger eftersom jag var gipsad och sövdes varje vecka då gipset skulle bytas (gipsad till armhålorna på grund av höftledsfel). Förmodar dock att det var väldigt ytlig narkos, det var ju inget invasivt ingrepp. Som tonåring/vuxen har det blivit åtta gånger, helt utan komplikationer. Har dock diskuterat det där med min syster som tycker att jag varit otroligt korkad som VALT narkos när de kunde använt ryggmärgsblockad de flesta gångerna. Med tanke på att hon är narkosläkare borde jag väl ta henne på allvar, men jag föredrar ändå att sova.