Annons:
Etikettordet-är-fritt-väl-valda-ord
Läst 737 ggr
[PeterTM]
2018-02-25 12:58

Underliga yttringar

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag tänkte att jag skulle delge några märkliga kommentarer som jag mött på i olika sammanhang. Det är både sånt som folk ibland hasplar ur sig utan eftertanke och sånt som bara visar på komplett missuppfattning om något och som endera lett till att jag antingen varit tvungen att kväva ett gapskratt, eller att jag bara gapat av förvåning.

Det finns ingen speciell orsak bakom min idé annat än att det kan vara lite kul att både delge och förhoppningsvis att läsa. Vem som vill kan fylla på här, det är helt fritt 🙂

Jag börjar enkelt med en yttring jag mötte på hos en kompis vars mor var på besök. Min kompis berättade för sin mamma efter att vi blivit presenterade för varandra, att jag är njursjuk och har gått lång tid i bloddialys, varpå hon vänder sig mot mig med förfärad blick, tar mina händer i sina och säger -" åhh stackars dig, det som gör sååå ont". 

Jag blev så förvånad och paff att jag inte fann något svar och fortfarande idag har jag aldrig lyckats förstå vad hon menade eller trodde.

Bilden har inget med detta att göra förstås, tyckte bara att den var fin som startbild 🙂

Annons:
Maria
2018-02-25 13:01
#1

Vilken rolig tråd. Hmm lite nyfiken på vad hon menade blir man ju. Jag ska fundera om jag kommer på något roligt folk sagt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[PeterTM]
2018-02-25 13:39
#2

En annan lite knäpp yttring fälldes en gång av en kille som levererade koks till oss när jag var bara 11-12 år. Jag hade en skadad duvhökshona i garaget och den här killen sa först -"oj vilken fin falk", sedan fortsatte han i samma andetag -" jag hade själv hand om en kungsörn en gång, åhh vad vackert den visslade". 

En kungsörn låter förfärligt illa om man är nära. Inga rovfåglar låter särskilt trevligt, i alla fall inte på nära håll.

Maria
2018-02-25 13:44
#3

Haha🙂

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[PeterTM]
2018-02-25 13:51
#4

Nyligen åkte jag taxi med en kille från mellanöstern, vet inte exakt vilket land han är ifrån, men det är en trevlig kille och han gillar att snacka. han frågade mig om jag fortfarande håller på med ormar. Många människor från mellanöstern är paniskt rädda till och med för ordet orm och den här killen är sån, men ändå nyfiken.

Han frågade mig om jag har giftiga ormar och jag svarar förstås nej, jag har inte haft giftormar på 40 år. Då säger han -"men hur vet du att dina ormar inte är giftiga?" En stunds tystnad uppstår innan jag svarar -vad menar du? -Hur kan du veta? säger han bara. Men säger jag, jag vet ju vilka arter jag håller och jag vet mycket väl vilka arter som är giftiga och vilka som inte är det, jag har ju sysslat med ormar sedan jag var fem år.

Här inser jag hur lite insatt han är i flora och fauna, för han fattar visst inte att det finns mer än "orm", han verkar tro att alla ormen bara är orm och antagligen betyder det att nog kan samtliga vara giftiga. Jag försöker förklara att i Sverige finns tre arter ormar, i hans hemland (vilket det nu är) finns gissningsvis 20-30 arter varav kanske 5-10 är giftiga. Det går inte fram, han säger "gul orm, svart orm, grå orm", fattar inte att det handlar om olika arter.

Jag kan inte nå fram med att jag vet vilka arter jag håller, vilket släkte de tillhör, var de lever, vad de lever av, om de är dag- eller nattaktiva, vilken biotop de kräver osv. Han frågar igen -"men hur vet du att de inte är giftiga" …

[PeterTM]
2018-02-25 14:18
#5

En annan gång under en taxifärd på väg hem från dialysen, åkte jag med en ung kille  som körde förfärligt fort, det rådde kolmörker och ösregn, han låg och pressade i 130 km/tim på 90-väg. Plötsligt ser jag röda lampor och blåljus på stort avstånd, kanske 1 km bort. När vi kommer närmare ser jag att det står en ambulans och en polisbil på vägen och i diket ligger en vit minibuss, fortfarande igång.

Det står en polis och en eftersöksjägare på vägen, antagligen har det skett en älgolycka, men min chaufför minskar ingenting på farten, utan går bara ut i mötande körfält och bränner förbi i 130 km/tim. -Såg du inte polisen, frågade jag. -Jo men han var upptagen med annat, svarade chauffören.

Jag sa -"du kör för fort, kan du sänka farten?" -"Måste tjäna pengar" är det enda svar jag får. Kort därefter kommer vi in i skogen och det blir 70 istället för 90. Han sänker till 100 och efter ett par minuters körning bara smäller det till i bilen, han har kört på något. Jag satt och läste sms när det hände och såg inte ut, så jag frågade -vad körde du på? För han visade inga som helst tendenser till att stanna. -"Äh, det var nån jävla tiger" svarar han.

-Va', körde du på ett lodjur? sa jag, då måste du stanna och ringa efter polisen. -Jag har inte tid att stanna svarade chauffören. -Om du inte stannar och ringer polisen så gör jag det, svarade jag. Han blev skitsur, vände om och körde tillbaka till påkörningsplatsen. Lodjuret låg i diket, det var dött. Han ringde polisen, jag fick ta telefonen och förklara för polisen vad som hänt. 

Polisen kom efter en kvart, samma polis som stått vid älgolyckan. Han kände igen taxin och så sa han till chauffören -"jag tror att du har kört färdigt på ett bra tag". Jag fick lämna vittnesmål, chauffören fick böter både för fortkörningen och smitningen, indraget Körkort, indraget taxileg samt sparken från taxibolaget …

Maria
2018-02-25 14:20
#6

#5 Herregud😮

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
[PeterTM]
2018-02-25 15:21
#7

Satt på lunchrasten på jobbet och pratade med en jobbarkompis. Han hade hört att jag är bågskytt och undrade vad jag hade för båge. Dåförtiden sysslade jag med tävlingsskytte, så jag berättade att jag har en svenskbyggd båge på 41 pound och att bågbyggaren heter Björn Bengtson. Då fick min jobbarkompis hjärnsläpp, han frågar - "aha, okej, men va' ere' för motor om man säger?"

[PeterTM]
2018-02-25 15:24
#8

En annan lunchrast, ett annat jobb och en annan jobbarkompis och åter prat om reptiler. Jag hade en stor sydamerikansk ödla, en röd teju och jag visade alla vid bordet en bild jag hade på min ödla. Då säger den minst smarta killen i gänget, -"jaja, en sån där såg jag på TV, den heter vinylvaran" … 🤫 Den han menade är en afrikansk stor ödleart som kallas nilvaran.

[PeterTM]
2018-02-25 15:33
#9

Den här berättelsen har jag postat nån gång tidigare, men den kan få vara med här. Eventuella troende och/eller medlemmar i Jehovas få ursäkta, men detta är roligt:

Det var en helsikes het sommardag någon gång i juli månad 1978. Jag skulle rengöra mitt stora pytonterrarium som just då beboddes av ett par tigerpyton på 3,5 m och en något längre men smalare nätpyton.

Denna nätpyton hade jag fått till skänks ett par år tidigare av en zoohandlare. Ormen hade varit på rymmen i hans butik i ett år.

Den hade levt av undulater och dvärgpapegojor, inte något vidare fett bytesval, så hon var smal som en råttsnok, dryga två meter lång när jag fick henne. 

Ilsk som bara den var hon också, speciellt den morgon hon infångades efter att ha gått in i en papegojbur och tagit en grå jako. Ormen blev såpass tjock av det målet att den inte kom ut igenom burgallret igen.

Nåväl, det var fruktansvärt hett den där julidagen sommaren 1978. Min nätpyton var fortfarande småsint och när man jobbade i terrariet brukade hon klättra så högt det gick i grenverket och sedan hänga där och "blindhugga" mig i skallen med stängd mun.

Det kunde bli riktiga snytingar så att jag såg stjärnor. Jag upptäckte att om jag tog ut ormen istället och hängde den över axlarna så höll hon sig lugn.

Jag hade bara kortbyxor på mig när jag stod där och öste ner gammal torv i stora svarta plastsäckar med den långa ormen över axlarna. Torven dammade och dammet fastnade i svetten på kroppen, det fick mig att se lite varulvaktig ut.

Jag hade snackat med en kompis tidigare och han hade lovat att komma och hjälpa mig med att bära ner säckarna till soprummet, så när det ringde på dörren tänkte jag inte på att det kunde vara någon annan än han.

Jag gick och öppnade med min nära fyra meter långa nätpyton över axlarna och brun "torvludd" över hela kroppen …

När dörren gick upp såg jag två kvinnor stå där i trappuppgången, en ung tjej, kanske 20 och en lite äldre, de var Jehovas Vittnen och i händerna hade de varsin ordentlig trave tidningar, Vakttornet eller vad den heter.

Det såg ut i ansiktet på dem som om de träffat på djävulen själv. För första gången i livet fann jag mig sådär som man annars aldrig gör när det bjuds en chans, så jag sa -"välkommen till paradiset, får jag bjuda på ett äpple?"

De båda kvinnornas tefatstora ögon blev om möjligt ännu större innan de kvickt vände på klackarna och rusade illtjutande nerför trapporna det fortaste damskor kan bära. Sina tidskrifter tappade de i trapporna och det rann tidningar i en långsam ström nerför trapporna.

Min kompis mötte dem i porten och han förstod genast vad som hade hänt. När han kom upp till min lägenhet på tredje våningen sa han -"vad sa du till dem egentligen?" Gissa om han höll på att skratta sig fördärvad när jag berättade vad jag sagt!

Maria
2018-02-25 15:40
#10

#9 Haha vilken syn. De fick nog själavård efter detta möte :-)

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Fransu
2018-02-25 15:45
#11

#9 😂

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

Carmarino
2018-02-25 17:09
#12

#9 Tack för dagens största gapskratt. 😂

"Vinylvaranen" var också bra. 🙂


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

vallhund
2018-02-25 17:42
#13

Underbar tråd!

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Annons:
Tarotstollan
2018-02-26 00:07
#14

#9. 😂😂😂👍

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

flocken
2018-02-26 05:24
#15

Har flera. Men bara idiotiska & dumma. Inte speciellt roliga.

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

[PeterTM]
2018-02-26 06:01
#16

#15 Idiotiska och dumma platsar, kör 🙂

flocken
2018-02-26 06:12
#17

Detta med hembesök hos patienter. Läs journalen först innan ni kommer. Efter att vi förlorat vårt första barn 1 timme efter förlossningen så var man inte på topp för att åka ner till vc för att ta bort stygnen efter snittet. Min man ringde o bad en ssk komma hit. Inga problem. Ssk knackade på & kom in. Tittade sig omkring & kläckte ur sig " var är barnet? För du var väl snittad" Eller från en fd kompis " ni mår bättre när ert första barn föds" Eller från min sk mor " det pratar vi inte om. Det var ju bara ett missfall "

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Tarotstollan
2018-02-26 06:16
#18

#17. Fy 😈 så tanklösa folk kan vara!🤗

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Fransu
2018-02-26 11:56
#19

Vet inte om denna historien hör hemma i denna tråden, men jag tycker den är värd att berätta. Den är helt sann! Hoppas ni orkar läsa.

Detta hände i januari/februari 2005.(Minns det eftersom jag några veckor efteråt träffade min man för första gången)

Jag var hund- och husvakt åt mina föräldrar som var bortresta. Jag behövde åka och handla och tog då deras ganska nya bil istället för min egna gamla.

När jag är i mataffären och står och plockar frukt lägger jag märke till att en man betraktar mig. Jag blir lite obekväm och sneglar tillbaka emellanåt för att se om han slutat titta på mig. Varje gång ler han emot mig. Så fortsätter det nästan hela rundan i butiken. Han dyker upp lite här och var, försöker få ögonkontakt och när han får det ler han alltid.

Jag var 27 år då och mannen var runt 45-50 år. Jag funderade om han kanske kände min pappa och kände igen mig som hans dotter. Ville inte tänka tanken på att han kanske stötte lite på mig.

När jag kom till kassan såg jag att han redan betalat och var på väg ut. För säkerhets skull drog jag mig lite vid förbutiken och kikade på tidningar för att han verkligen skulle hinna komma iväg innan jag gick ut till bilen.

Mannen syntes inte till något mer. När jag kört en bit kom jag på att jag glömt att köpa mjölk. Jag körde in vid en mack och sprang in för jag behövde verkligen den där mjölken. Där inne möter jag min kompis lillebror som ber om att få bli skjutsad ut på landet ca en mil från mina föräldrars hus. Visst, det tar ju inte så lång tid tänkte jag.

När jag lämnat av killen vid en annan mack ute på vischan så vänder jag och ska köra hem. Plötsligt smäller det till i bilen och ett kraftigt obehagligt skrapljud börjar ljuda när jag kör. Jag stannar genast vid vägkanten och slåt på varningsblinkers och går ut och ser vad som hänt. Jag kör mina föräldrars bil som sagt och pappa skulle verkligen inte bli glad på mig om jag kvaddat den. Jag ser inget alls och försöker lysa in i hjulhuset där jag tyckte ljudet kom med min lilla mobiltelefon jag hade på den tiden. Men det lyste inte så mycket att jag lyckades se något.

Jag vågade inte köra vidare utan att kolla upp vad som lät så illa. Ville verkligen inte göra någon skada på bilen. Jag stod på en landsväg ganska sent på kvällen i mörkret. Inte en bil passerade. Jag letade i bilen efter en ficklampa, men hittade ingen. Då började jag kika på husen som fanns närmast vägen. Skulle jag kunna knacka på i något av dom för att få låna en ficklampa? Jag valde huset som såg mest ombonat ut, tänkte att där bor det vänliga människor.

Jag knackar på och dörren öppnas. Där står mannen från affären som hade spanat in mig! Han säger ”det är ju du från affären!” Jag blir så chockad så jag låtsas som jag inte känner igen honom. Jag får ändå fram mitt ärende att jag behöver låna en ficklampa eftersom jag fått problem med bilen. Han gav mig en och jag vände fort om för att gå och kolla till bilen för att snabbt sedan komma därifrån. Jag lyste upp i hjulhuset och kunde inte hitta något konstigt alls. Jag ser mannen komma mot bilen. Jag möter upp och ger honom ficklampan och tackar för lånet. Hoppar in i bilen och kör därifrån. Bilen är som vanligt igen. Inga missljud eller andra konstigheter.

Jag har ofta funderat på hur det var möjligt att just välja den här mannens hus. Han måste ju ha trott att jag följt efter honom. Jag har aldrig stött på mannen sedan dess.

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

Upp till toppen
Annons: