Inga ceremonier och ingen begravningsandakt. Vill att askan ska strös ut över havet. Om mina efterlevande vill spela något så får det bli antingen denna eller denna.

Jag har sagt till mannen att sprida ut mig i skogen. Alt där vi har stugan. Jag behöver ingen grav. Jag är inte troende o skulle aldrig plåga någon med att sitta o lyssna på en präst. Min man tycker jag krånglar till allt 😁.

Jag har egentligen inga önskemål alls mer än att jag vill bli kremerad. För övrigt tycker jag att det är fritt fram till de efterlevande att göra som de vill.

Bränn mig till aska, och strö ut den i vinden över den skånska slätten.
Inga gravstenar ett så.

Jag slipper också helst gravsten då vi bara har en son och jag vill inte ge honom samvete för att sköta en grav.

Skulle han däremot vilja att det blev så så är det hans val😉

Ingen kyrkoförvaltning ska tjäna hutlösa pengar från de mina.

Det är väl snarare begravningsbyrån som tjänar pengarna.

Rätt till grav har ju alla.

Ja många gånger. Kan jag (eller familjen rättare sagt familjen) få tillstånd att sprida askan härpå gården vill jag kremeras annars spelar det ingen roll om jag kremeras el begravs men jag vill ligga bredvid min tvillingbror och pappa.

Tillställningen är ju snarare för familjen men jag hoppas att dom kan få till den så att dom firar mitt liv och övergång till nästa skede snarare än bara mörker och sorg. Ej kristen ceremoni

Jag finns inte kvar då, så begravningen är inte till för mig utan för de efterlevande. Därför får de göra som de  vill.

#9 Det är ungefär så jag känner också.

Kremering och minneslund istället för grav, resten överlåter jag åt de efterlevande att bestämma.

Min svärmor hade skrivit ner väldigt utförligt exakt hur hon ville ha sin begravning. Vissa delar gick inte att genomföra rent praktiskt eller av andra skäl och det sved för de efterlevande att inte kunna uppfylla hennes önskemål. Det gav nog svärfar en tankeställare, för han hade också skrivit ner önskemål, men har rivit det brevet nu.

Jag är en rätt ensam person. Visst, jag är gift har föräldrar, bror med familj, svärföräldrar osv. Men en stor del av min tid är jag ensam. Jag är väldigt introvert. Min ensamhet är självvald. Vilket betyder att jag inte gör några större avtryck i andas liv. Därför vill jag heller inte att det ska anordnas någon typ av begravning eller minnesstund när jag går bort. Inget som helst. Hade antagligen tänkt annorlunda om jag haft en närmare relation till släkt och andra, eller haft egna barn.

#11 Många skriver ju önskemål för att underlätta för anhöriga men jag har en känsla av att det kan bli tvärtom precis som du beskriver.

Det blir ju snarare en massa krav.

Jag är inte kristen och skulle helst vilja spridas i skogen eller havet. Men mina anhöriga får bestämma den dagen vad dom önskar. Jag är borta och mår dom bättre av att lägga mig på en kyrkogård får dom göra det.

Jag har inte tänkt så mycket på själva handhavandet efter min egen död, rent medicinskt är jag ett unikum som säkert många forskare vill påta i och jag är ju död, så det spelar ingen roll för min del, men fru och barn kan ju ha önskemål och då får det bli deras val som styr, men vi är inte med i kyrkan, så något sånt blir det inte.

Vad jag däremot tänkt mycket på är hur jag ska ordna med allt som är specifikt mitt liv efter att jag dött, sånt som inte min familj har kunskap eller insikt om. Till exempel mina  djur, mina vapen, mina samlingar. Jag måste skriva ner hur allt ska hanteras, vart djuren ska och vad mina samlingar är värda så att de inte går förlorade för barnen om de nu inte vill behålla grejerna.

Men musik då…har ni någon favoritbegravningslåt?😉

#16 på ett sätt skulle jag vilja ha "nellie the elefant" Annars gärna något jag lyssnat mycket på, kanske något från euskefeurat

Jag känner som #9, jag är ju ändå borta så…

För min del blir det bara bränna och spridas för vinden. Ingen plakett ingenting. Hade andra önskemål innan men vi har alla i släkten insett att i dagens läge är det ingen som vill ha ansvar för att sköta gravar, så det får bli på detta viset nu.
Vet inte ens om jag vill ha någon ceremoni eller inte numera. Hade skrivit massor i det vita kuvertet men numera undrar jag om det är någon idé med tanke på hur samhället ser ut.
Jag är mer orolig för tiden innan jag dör, om jag blir liggandes på något vårdställe där man inte får någon vård eller hjälp…..😕

Musik är svårt, min familj vet ju vad för låtar jag gillar, men jag kan ju inte höra då, så vill de spela en dansbandslåt (huga, jag ryser vid tanken), så kan jag inte protestera 🙂 

Det är väl ändå så att man ska ha tillstånd för att sprida askan efter kremering? Inte får man bara sprida i skogen eller i havet? Jag tror dessutom att det är mycket svårt att få tillstånd att sprida askan utanför minneslundarna. Askan kan vara miljöskadlig.

Jag tror inte jag kommer att bevista evenemanget personligen, men ceremonier är till för de som är kvar för att få ett värdigt och vackert avslut så jag lämnar allt med varma händer till dem.

En låt vars himmelskt vackra toner symboliskt förenar tid och rum, skulle jag vilja ha som följer mig. Det vet ingen om än. Nu vet ni. 🙂🎧

#20 Ja, man behöver tillstånd för att strö ut askan. Det är väldigt sällan man får tillstånd att strö ut den över land, men i havet brukar gå bra.

Min plastmamma dog med önskan om enskild begravning utan präst, vi är inte troende i vår familj. Efter hon gått bort har jag hittat hennes favoritlåt och spelar den väldigt ofta här hemma. inte min musiksmak egentligen - men den är fin. När det kommer till mig själv - tja, mig spelar ingen roll - jag vet vart jag kommer själsligt och vad som händer med min kropp betyder ingeting för mig. 

lyssna och njut - Lobo

https://www.youtube.com/watch?v=fbP6RPdg7qU

#23. Den är jättefin den låten!👍

Jag vet inte ens om jag vill ha någon begravning och för min del funkar det utmärkt att bara kremeras och sen strö ut askan i en minneslund eller så. Om jag blir den sista som dör i min familj (och med min familj menar jag min man + min mamma) så finns ändå ingen som kan ta tag i begravningsfixandet.

#13 Ja, min svärmor var född relativt tidigt på 1900-talet och dotter till en präst i liten by och formad av de traditionerna, men samtidigt inte egentligen troende själv. Hon hade specificerat vilken musik som skulle spelas, ett flertal klassiska stycken, men de fick stryka närmare hälften för att inte få en alltför lång begravningsakt. Hon ville också ha jordfästning där namngivna anhöriga skulle vara kistbärare och alla skulle samlas vid graven vid själva nedsänkningen. Det ströks också och Kyrkan fick sköta jordfästningen själva. Flera av de anhöriga är stappliga farbröder som rent fysiskt inte skulle ha klarat av att bära en kista och andra anhöriga (som min man t ex) kände att han mentalt inte skulle klara av det.