Ja Du..det kan man undra!

Men..visst låter det lite pyttigt ?     🙂

#0 Alla gör inte det, jag har aldrig använt sånt språk vare sig till barnen eller tilldjur. Jag tycker det känns fånigt och vill inte prata så.

Jag har nog aldrig pratat så heller. Möjligtvis får jag ett annat tonläge när jag pratar med katterna. Pipigare och fånigare🤐

Ja visst är det fånigt , men var kommer det ifrån ..tror ni att djuren uppfattar bättre vad vi säger om vi piper/gnäller eller är det ett svar på deras röster

Kommer automatiskt för mig 🙂
Men gör det inte allt, beror på situationen.

Jag har för mig att jag läst att djuren uppfattar ett "pipigare", eller vad jag ska kalla det, tonläte som att det är till dem.

Däremot vet jag inte om barn gör det 🤫, jag tror att jag inte gör det med ord men med tonläge när jag pratar till barn och djur.

Ha ha ha kan höra mig själv när jag "pratar" med djuren här hemma. Det låter jättefånigt och ändå gör jag det. Dom e ju tå töta 🤐😇

Däremot gör jag aldrig så när jag pratar med småbarnen.
De ska inte först lära sig att "titta på pippin" och sen ska de lära sig att -det heter Fågel inte pippi.

¿ (djur) och barn, förstår o behärskar väl inte alltid språket..,
så de lyssnar mer efter tonfall och nyanser där.. ?

 liksom..

   penke

#7 Precis! Jag har aldrig sagt pippi, totto och såna konstiga saker. Jag har sagt fågel, häst, anka och andra riktiga ord.

Aha??  Trodde inte de förstod nåt annat??

Och till Irländska Varghundar måste man ha vääldigt hög röst, för de hör dåligt….😉

# 10  Militärbefälröst kanske?

#10 Hahaha

Jag tror att djur förlitar sig mest på dofter och kroppsspråk och mindre på vad vi säger. Men visst kan de lära sig känna igen vissa ljud (ord) vi gör och utföra de kommandon vi menar. Som sitt, kom, ligg osv. Och som hundägare vet jag att om jag höjer rösten så betyder det något positivt (duktig Bamse) och när jag sänker rösten (låter bestämd; NEJ!) då är det allvar.

Och barn de gör ju inte som vi säger utan som vi gör, så om vuxna använder nonsensspråk eller ej är nog ganska orelevant för dem. Det är nog mest ett inre behov hos den vuxne att visa verbalt att barnet är tryggt och omtyckt och att den vuxne inte är farlig.

Har inte grunnat så mycket på detta, så mina argument är ganska spontana och kanske inte så väldokumenterade. Det kan ligga fler anledningar bakom varför vissa personer i vissa situationer använder sig av ett sk "babyspråk".

Men det är en intressant fråga. Varför och vad kommer agerandet/ behovet ifrån? Och vem skapade det?

#13 Det med barnens språk finns det mycket att läsa om. Jag Gör det nu, i en kurs på förskollärarprogrammet.🙂

#14 Hej på dig.

Tack för ditt tips, men nej tack. Nu vill jag bara vara fri, leva i nuet och göra saker som är roliga.

En gång för 100 år sedan studerade jag till fritidspedagog och innan dess till barnskötare. Och arbetade en massa år både på dagis och fritids/ skolan. Då visste jag allt om barns kognetiva utveckling.

Nu är det min själsliga och andliga utveckling som jag prioriterar.
Var sak har sin plats och - tid.

#15 Tips? Jag har inte gett tips? Sa bara att det finns mycket att läsa om barnens spåk och språkutveckling 🙂 Och att jag gör det just nu 😉 Vad har det med "liva i nuet" osv att göra? *förvirrad*

#16 Jag tror att inlägget #15 har hamnat i fel tråd och var menad någon helt annanstans 😉

#17 Ja kändes lite så 😛😉

Jasså, DU läser en kurs. Jag läste det som att du ger mig ett tips om att jag ska göra det. "Gör det", tog jag som att du gav mig ett tips.

Ett litet missförstånd som visar en nackdel med att skriva och inte prata. Man missar tonfall och om man ser varann kroppsspråket.

Jaja, och så kan man ju alltid skylla på att det är fredag eftermiddag.

Att "leva i nuet osv var bara en förklaring till varför jag inte vill läsa den kurs du inte tipsade mig om. Blir du förvirrad så släpp tanken bara. Det tänker jag göra nu.

Önskar dig en trevlig fredagskväll.

#17, #18

Hoppas min förklaring har rätat ut frågetecknen.

#20 Javisst, men jag menade allvar med min förmodan i inlägg #17. Jag trodde verkligen att du hade lagt in ett inlägg som hörde hemma någon helt annanstans, för det du svarade i #15 såg inte ut att ha det minsta med inlägget #14 att göra.

😉

Det är ok.

Önskar en fortsatt trevlig fredagskväll.

Ja man kan undra varför en del blir såna när de pratar med barn eller djur. Jag kan prata en aning på det sättet med ett djur som är sött/gulligt. Men inte till barn eftersom jag inte finner dem söta eller gulliga och har oftast inget intresse av att umgås med sådana🙂

#23 😮 Barn som är så härliga.
Ungarna får en att se på tillvaron med helt andra ögon. ❤️
(är det tantvarning ???) 🤔

#23  Trodde jag var ensam om att tycka så… Tack! 😃

#24 Jo..Se upp! 😃

#25 😃 Tack Anders, dig kan man lita på 👍
// Supertanten!

#26 Tyckte du hade handväska när du var här? 😉

#26 Självklart, det har väl tanter???
Var ska man annars ha rabattkuponger och annat "bra o ha? 😛

#24 Nja, kan väl inte hålla med dig där🙂Har aldrig varit förtjust i barn, inte ens när jag själv var barn. Föredrar roliga, knäppa vuxna istället😃

Här kommer en till som gillar större barn. Helst tonåringar.

Jag har alltid känt mig ganska obekväm med småbarn.

# 14 He he Frida, jag har skrivit in ett litet jag i din ruta.

Småbarn gillar inte jag heller. Har aldrig gjort. Antagligen för att jag inte förstår mig på dom :P Har alltid sagt att om jag får barn ska den vara 17 bast vid födseln ;)

#32 Haha, ja visst vore det bra med en nästan vuxen unge i så fall🙂Jag har faktiskt turen att ha en man som har en 18-årig dotter. Passar mig ypperligt😃

#33 Perfekt ju 😎