Nja inte direkt, men jag var på en bågskyttetävling i skogen norr om Stockholm en gång när det kom ett åskväder och blixten slog ner nära två gånger.

Ena gången i en gran som splittrades helt och det kom två meter långa uppflisade störar flygande och landande som spjut här och där, ett av dem landade på en skjutplats där vi stått bara någon minut tidigare.

Den andra blixten slog ner i hörnstolpen på ett Gunnebostängsel som avgränsade skjutbanans område. Vi stod kanske 30 meter ifrån stolpen när blixten slog ner och ingen av oss hörde något på säkert tio minuter, det pep i öronen resten av dagen.

De enda var när skogen blåste ner här och när älven kom i rasande fart ner  från Sierra Nevada med träd bilar och annat.  3600m

Visst är det väl underligt att jag som är  över 70 år inte varit med om mer fast jag rest så mycket. Jag tycker naturkatastroferna har vuxit enormt på bara 2 år

Inte här i Sverige. När jag jobbade som au-pair i USA när jag var ung så blev det ett regält snöoväder. Kom ut två gånger på 10 dagar. Minns inte vilket år det var. Men många kommer ihåg reporten från aktuellt som åkte skidor genom Washington DC. Då var jag där och jag var norr om Washington DC i en förort. Minns man blev totalt insnöad, inga vägar plogades på dagar. När de väl hade gjort det så hamstrade folk mat i butikerna. Som svensk var det totalt overkligt att snö kunde ställa till sånt kaos.

Jag var med om en liten tromb i Bohuslän.

Vi var vid badplatsen och såg den komma. Den lyfte upp ett litet tält och saker från tältet ramlade till marken tillslut men som sagt det var ingen särskilt stor tromb. Ganska kusligt ändå.

Jag har även varit med om sjörök utanför Käringön. Det är ju ingen naturkatastrof precis men ändå ett fenomen. Det är inte som vanlig dimma utan det är helt vitt från ena stunden till den andra.

Min man stod på däck och jag kunde inte se honom. Det var knappt man såg sin egen hand framför sig och så var det alldeles kallt.

Alla båtar slog av motorer och slängde dragg vad man kunde höra och fyrarna satte igång med sitt ylande. Det varade kanske i 20 minuter cirka och sedan försvann det lika fort som det kommit.

Märkliga saker ni varit med om.

Jag minns inte om jag berättat om detta förut men jag har också varit med om en liten tromb.

Jag bilpendlade till jobbet och stod för det mesta på samma parkering. på lunchen gick jag med en promenad med en kollega och jag tänkte inte då på parkeringen. Vi tänkte på att det kom små tromber som snurrade upp en massa damm och jord. När jag skulle åka hem var jag sen och bland de sista från jobbet. När jag kom ut till parkeringen fanns det ingen bil på parkeringen vad jag kunde se. När jag sen funderat en liten sekund kom jag på att min bil låg under ett träd som en tromb hade fällt ikull. Trädet låg över motorhuven på min bil så att trädet skymde bilen.

Det var en märklig upplevelse att trädet la sig över den enda bilen som var kvar på parkeringen, alternativt , att den sista bilen som var kvar var den som trädet låg över.

Ja naturen har en enorm kraft  Och jag säger  vad ni ha varit med om

Stormar!  1969 blev jag jagad ur skogen av fallande träd och 1979 blev jag instängd av fallna träd så att jag fick såga mig ut för att komma hem från jobbet!

Gudrun-stormen och Per dito, krävde också jobb med livet som insats för att hålla vägarna något sånär framkomliga.

Och sedan efteråt, jobbet med att röja upp det som blåst ner var ju ingen barnlek!

En arbetskamrat till mig var med om en tromb uppåt i landet och det blev så illa att en stor kranbil välte och landade på bilden där han och hans svåger satt. De satt fastklämda länge och fick klippas loss.

Min arbetskamrat klarade sig men hans svåger blev rullstolsbunden.

Det stod t.om i tidningarna om olyckan.

Man tror ju knappast sådant ska hända i Sverige.

Naturkatastrof

1964.var vi insnöade över en vecka, inte ens hästarna kunde ta sig fram.o det fans inte plogbilar som klarade av all den snön…o givit vis ingen el..

1969 var ju stormen o den gick jag hem i o vad rädd jag var.Måste ha haft änglavakt…Träden rasade både framför o bakom o det var bara paniken som fick mig o skutta som en hare över o tanken på o komma hem..Jag hade ju ca 4km från stora vägen hem…

Sen hade vi ett åskväder o då hade jag med änglavakt. för då gick en kulblixt in i källaren där mitt rum var slog i sönder propp skåpet gjorde en stor ränna i betonggolvet delade min säng i två delar(Järnsäng) o gick ut genom väggen..När brandmännen inspekterade, så sa dom att hade jag varit där så hade jag aldrig överlevt…

Sen 1978 rasade vägen i lärjeån. o då blev vi avstängda, från o ta en genväg till Kungälv.