Jag låter ödet bestämma.
Dock ska jag bli förskollärare, det har jag bestämt mig för.
Annars är det mest "ödet" tror jag. Annars blir man bara besviken

"Framtiden var bättre förr" finns ett ordspråk som säger, men själv så tänker jag inte så mycket på den.

Krånglar man inte till det så brukar allt bli bra!

Lite blandat. Har planer jag jobbar mot, men inget som jag skulle bli jätteledsen för om det skulle falla igenom.

#2 Den var fyndig…!

På tal om ordspråk så hörde jag denna här om dan…
"Mot nya spännande mål!..i samma fotspår"

Jag har riktlinjer, jag vet att jag vill gifta mig, få barn, bo på landet och ha hästar och massor av katter från katthem. Huset ska ha ett torn också.

Men jag vet inte vad jag vill bli när jag blir "stor". Jag funderar på specialpedagog, men säker är jag definitivt inte.

Jag vill inte leva i en "utstakad" tillvaro. Jag försöker styra mitt liv själv och oftast går det bra, men jag måste ta hänsyn till sånt som faller in i det som jag inte visste skulle göra det i förväg.

Det som kallas "ödet" tror jag inte existerar. Allt som sker i mitt liv är en direkt konsekvens av mina egna eller andras aktiva handlingar.