Har har väl alla någon gång tror jag?

Jag kan inte minnas sist jag tyckte synd om mig själv faktiskt. Brukar oftare vara andra som tycker synd om mig (när jag har ont i leder eller för att jag inte kan äta vissa saker). Själv är jag nöjd med mitt liv även när det inte är på topp.

Jag brukar inte tycka synd om mig själv så där ofta faktiskt.

Jag hade några enstaka "gråtardagar" som jag kallade dem när jag hade opererats och fick behandling men de var några få dagar och då grät jag så det skvalade men sedan var det bra igen

Ja d har nog hänt:-)

#0 Nä, för att vad hjälper det, att tycka synd om en snigeln.

Aldrig, jag har alltid ställt höga krav på mig själv och jag gnäller eller ynkar aldrig över något.

Min umgängeskrets tycker att jag är på gränsen till omänskligt hård mot mig själv, det är jag och det krävs för att orka med ett liv med min prognos. Men jag är aldrig hård mot andra.

Dessutom, jag bara avskyr när andra ömkar mig för vad jag gått och går igenom.

Jag tycker heller inte om att någon tycker synd om mej för det gör jag inte själv.

Nej, tycker inte synd om mig själv, det är inte till någon nytta. Jag mår bara illa om jag skulle göra det och tror att det är flera år sen jag tyckte synd om mig själv.

Hm..ljuger ni inte lite nu ni som säger att ni aldrig tyck synd om er själva?  Nån gån har ni väl tyckt att det var själva f-n.. m.m. att det skulle drabba er just då??  

Jag har tyckt synd om mig ibland! För vi karlar sägs ju bli väldigt ynkliga när det är nåt! 

#9 Nä hä. Sniglar kan inte ljuga. Visste du inte det. 

Ja ..jag grät sjöar när mamma hjälpte mej med matteläxorna på kvällarna..DÅ var det synd om mej, jag fick ångest bara jag såg dem.

#10 Tänkte inte på det! 

#9 Jag kan inte kosta på mig att tycka synd om mg själv, det skulle definitivt riskera min existens. Det här lasset, 7 timmars behandling 3 dagar per vecka i snart 23 år skulle inte gå att bära om jag tyckte synd om mig själv.

#13 Även om det verkar vara en oerhört jobbig situation i andras ögon så kan jag förstå att man bara måste "gilla läget" för hur skulle det annars gå?

Du skulle förmodligen deppa ihop och aldrig ha kommit så här långt och så skulle det påverka hela familjen.

Sedan har alla med all säkerhet inte den förmågan att vara så "starka".

Jag tycker du är beundransvärd.

Jag håller med bumbleboo..Du är beundransvärd, Peter!   och livet blir ju inte bättre för att man går omkring och tycker synd om sej själv

Klart att jag tycker synd om mig själv..

Om man säger som så att jag har ett par sjukdommar… och jag går och tycker synd om mig själv, så¨drar jag med all säkerhet på mej ett par till.

Är det såCristine…

Japp, pesimistiska tankar genererar sjukdommar,vår mottaglighet för sjukdom hänger nämligen intimt samman med hur vi har det psykiskt.. alltså hur vi tänker. Som sagt…titta på Peter, han har genomlevt alla sina motgångar tack vare att han är frammåt, har mycket att göra med sina hobbies, tar livet som det är och klagar inte. Humlan detsamma, två positiva kämpar men det gör du med Chik, jag hör inte dej klaga, kanske gör du det hemma men inte här.

ja nu är det ju som så att det finns stunder som man sitter o tycker synd om sig själv,Men inte är dom långa..Men vist finns dom tankarna..varför har jag drabbas…O dom tycker jag man skall ha…

Fast det verkar ju inte var så många i denna trådde..

O det är ju positivt..

För det håller jag helt med om i det stora hela skall man se framåt..O inte känna efter….

Japp.

Visst är det så..ibland har man full rätt att tycka synd om sej själv.  Men man ska ju heller inte glömma, att våra liv styrs av våra tankar..